Alltså... Nääe... Orkar inte...
Jag hade tänkt skriva ett långt inlägg här där jag spyr över denna parasit till människa som helt uppenbart har en arbetsförmåga i alla fall på deltid.
Jag har själv gått sjukskriven i över 10 år, och motsatt mig sjukpension, eftersom min dröm är att återfå 50% av min arbetsförmåga.
Jag arbetstränar nu 10 timmar i veckan fördelat på tre eftermiddagar per vecka.
Den tid jag inte arbetstränar och försöker öka min arbetsförmåga sakta men säkert, så gör jag............. -ingenting!
Jag skulle aldrig i helvete orka blogga, twittra, tjattra, gnälla, klaga, intervjuas i radio och tidningar, eller ens leva ett normalt liv.
När jag inte arbetstränar ligger jag ner mest hela tiden, eftersom jag är så slut både fysiskt och psykiskt så jag inte orkar något annat. Jag har fått sälja både akvarium, motorcykel, och massor av andra saker som jag haft som fritidsintressen, -inte för att jag behövt pengarna utan för att jag inte klarar av att bruka och underhålla grejorna.
Att nu läsa om den där förbannade morotsfärgade fullblodsegoisten som skriker likt en treåring i sandlådan som just blivit av med favoritspaden är som en jävla käftsmäll!
Hur fan orkar hon vara så aktiv på nätet? Och, hon som har diagnostiserat problem med minnet, hur fanken kan hon komma ihåg alla namn på politiker och tjänstemän? Jag själv kommer inte ens ihåg vad mina kontakter på arbetsförmedlingen och försäkringskassan heter...
Jag arbetstränar för jag VILL komma upp i så hög arbetsförmåga som möjligt. Jag VILL jobba! Jag kämpar med mig själv och min sjukdom och mina besvär så hårt att jag fick tillbringa Torsdag-Lördag inlagd på sjukhus.
Idag är jag hemma och vilar, men imorgon ska jag på´t igen! Jag SKA tillbaka och jag VILL jobba...
-Trots minimiersättningen på 223kr. om dagen, minus skatt... (En jävla tur att min fru har inkomst...)
Varför kan inte den här varbölden i samhället tänka som mig? Att vilja försöka ta sig tillbaka till arbetsmarknaden borde ju vara en alldeles grundläggande självbevarelsedrift...