Citat:
Ursprungligen postat av B.Havers
Det verkar som om denna tråd delat upp sig i två läger..
De-som-anser-att-fibromyalgi-är-en-riktig-sjukdom-som-gör-människor-med-denna-diagnos-oförmögna-att- arbeta och De-som-anser-att-fibromyalgi-är-en-hittepåsjukdom-som-alltså-egentligen-inte-finns.
För att nyansera det hela lite så kan inflika detta. Känner en äldre kvinna, nära pensionsåldern som lider av fibromyalgi. Hon arbetar som butiksbiträde 10 tim per vecka och är alltså arbetsför till 25%. Hon har dock inga småbarn att ta hand om eller källare att städa eller pooler att rengöra och kan därför använda sin arbetsföra tid till just arbete.
Dessvärre har ju Alexandra fullt upp med allt i hemmet och är ju åtminstone enligt egen utsago ensamstående (även om jag inte riktigt förstår det där med att hon flyttat hem till exet och satt på sig ringen igen.. men fortfarande räknas som ensamstående, även om man inte ska tro på allt man läser..) och då blir det ju inte mycket kraft och energi över för att utföra ett inkomstbringande arbete..
Kanske är det därför hon måste vara sjukskriven till 100%?
Så sant så sant, och för att lägga till ytterligare en gruppering: De som förstår att sjukdomen finns och drabbar en del på ett synnerligen omänskligt sätt (vilket säkert kan sätt ner arbetsförmågan totalt), men att det också finns människor som lär sig uttnyttja systemen till max.
Det måste vara rätt svårt att fejka ett brutet ben, men för den som så vill går det alltid att hitta diagnoser värda att försöka sig på att fejka. Psykiska diagnoser, fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom och elallergi, t ex. I vissa fall (rena spekulationer här) kanske det inte ens är medvetet, utan det börjar med depression, sedan lite värk, sedan lite ångest över livssituationen och vips är patienten inne i ett ekorrhjul och tror sig vara toksjuk, men det från början kanske hade hjälpt bättre med t ex KBT-terapi eller kuratorskontakt.