2010-02-01, 00:27
#1
Känner för att skriva av mig om mitt första haschrus, dock är detta för ett tag sedan (om än inte så långt tag) och jag är självklart både äldre och mer erfaren nu, men just första gången var ju lite speciell. Notera att den enda tiden jag är säker på att 16.33 då jag vet att tåget alltid kommer in då. Konversationerna minns jag inte fullt ut, men jag skriver ungefärligt. F.ö min första rusrapport
Kön: Kvinna
Ålder: då 16 strax 17
Vikt: då 71 kg
Längd: 162 cm
Tidigare erfarenheter: Alkohol, nikotin, diverse ångestdämpande och sömntabletter.
16.33 – ca 17.10. Nervositet, första mötet.
Tåget rullade in på perrongen där min bästa vän (som vi kan kalla John) och en kompis till honom (som vi kan kalla Marie) väntade. Jag kan inte påstå att jag mådde bra efter 2 timmars tågresa med bara en rökpaus. Vid det här tillfället hade också min dåvarande flickvän gjort slut, och därav anledningen till varför jag åkte upp till John, som jag än i dag står väldigt nära och som alltid har en famn över till tröst. Ungefär en timme innan jag skulle åka till stationen hade John ringt upp mig och sa att ikväll skulle det ske, vi tre skulle sticka till skogs och lära mig att röka på. Resultatet av dessa tre faktorer var att jag var röksugen, nedstämd och väldigt nervös då jag alltid varit lagd åt det hållet att allting kan döda mig innan jag fått i mig en öl (mindre överdrift).
Jag steg ner från tåget med skakiga ben och fick en lång kram av John samt hälsade på Marie, som jag genast tyckte om, och som dessutom såg väldigt bra ut. Hon hade en matkasse med sig. Jag visste att det var där det låg; det dära rökat. Först knallade vi upp till Johns lägenhet för att släppa av min packning, samt att byta ut min läderrock mot en flera nummer för stor huvtröja för att jag inte skulle frysa ihjäl. Efter detta stack vi ner till mataffären, för att inhandla godis och apelsinjuice. Just då var jag väldigt oförstående över vad detta skulle användas till, och frågade i min stilla blyghet varför vi köpte tre paket apelsinjuice och en chokladkaka. Marie tittade lurigt på mig och sade att när vi kom till ”stället” skulle de prata lite med mig. Jag kände mig som en geléklump i benen, men det var för sent; jag kunde verkligen inte banga nu. Jag mutade John att köpa ut två paket cigg så jag kunde stilla nervositeten något.
Vi gick ut på en snöig stig som ledde upp i skogen, uppför en kulle, och jag kände hur rökarkonditionen satte i, då jag fick väldigt ont i lungorna. John meddelade glatt att det inte var långt kvar, och som sagt; precis runt kröken fick jag se en koja, en såndär man byggde när man var liten. I kojan var det torrt och vindstilla med både bänkar och bord, en del kastruller stod här och var, och min första tanke var att det såg pundigt ut. Hjärtrytmen ökade.
Marie gick in och slog sig ner vid bordet, John följde strax efter. Båda tittade på mig där jag stod, och antagligen såg ut som en idiot, och ropade in mig i kojan. Jag slog mig ner i mitten, frusen och rädd och tittade på när Marie med stora ansträngningar försökte tända ett stearinljus och förhindra att det blåste ut. Jag föreslog att ställa det under bordet. Sen tog hon fram, ur jackan, en liten kromfärgad snusdosa och drog upp en stor, svart klump. Jag frågade vad det var för någonting, smått generad, och hon berättade att det var svart afghan. Hon sträckte fram mig mot min näsa och bad mig lukta på det. Det luktade skog och lukten kändes otrevlig första gången jag kände den. Klumpen hade frusit och blivit hård, och hon försökte bita isär den utan framgång. Jag föreslog att hon skulle värma den över ljuset, och kände mig otroligt dum, och var rädd för att de skulle tycka att jag var någon ms. Smarty Pants. Efter att Marie hade rostat tobaken och smulat ner rökat tittade hon på mig.
”Anledningen till att vi köpte en massa godis är att du förmodligen kommer bli väldigt godissugen eftersom att det är din första gång.” Hon log och fortsatte titta på mig. ”John sa att du var rädd för att hamna i psykos. Jag kan lova dig att det kommer du INTE göra. Du kommer känna dig glad, och alla dina problem kommer att försvinna. Skulle något hända, så sitter jag och John med dig och finns här för dig, men det är verkligen ingen risk.”. Jag stammade fram något om att jag har psykiska problem, men hon avfärdade det med att hon själv hade det, och inget hade hänt henne ditintills.
17.10 – 18.10. Från helvete till himlen.
John drog fram sin majspipa, och Marie fyllde den upp till kanten med den utblandade tobaken. Hon tände den, och drog ett djupt bloss och räckte över pipan åt mig. ”Du ska dra in röken länge, ju längre du har den desto mer bränd blir du”. Jag skakade på huvudet. ”Jag vill se vad som händer med er först”. Jag var nära att börja gråta för att jag var så rädd. Inbillade psykoser och snedtrippar och Gud vette fan fyllde mina tankar. Sjukhusbesök, koma, en arg morsa. Marie räckte över pipan till John, och han drog ett par djupa bloss i snabb följd. Pipan gick runt mellan dom ett tag innan Marie sa åt mig att John hade börjat bli hög. Hon frågade om jag var beredd att prova, och hon erbjöd mig att John kunde ge mig ett munbloss. Jag sade lite skämtsamt att han hade fel kön, och hon erbjöd sig själv att göra det, men jag lät henne ta blosset då jag fortfarande var rädd.
Efter ett tag sa jag att jag kunde ta ett munbloss av John om jag fick låna hans knä. Jag kröp upp hos honom och han drog in röken i munnen och blåste ut i min. Jag drog in röken i lungorna utan att tänka, och blåste ut. Genast spred sig en värme i kroppen, och jag kände hur en stor lättnad och ett stort mod växte i hjärtat. Jag bad om ett till bloss och Marie skrattade; ”Jag sa ju det, hon vill redan ha mer”. Den här gången drog jag in röken längre, och välbehaget ökade. Ett till. Jag njöt. Världen var vacker. Jag fick syn på juicepaketet, och ordet ”Apelsinjuice”. Det såg oerhört skrattretande ut och jag var tvungen och fnissa lite. Marie plockade fram ett paket vingummi och bjöd mig på ett. Jag tog ett, stoppade det i käften och kände smakerna frigöra sig. Aldrig hade vingummi smakat så gott, så saftigt, så bubbligt fruktigt. John räckte över att paket juice, och jag som aldrig varit något vidare förtjust i juice innan hällde mig i innehållet och det smakade som att få i sig det renaste och godaste fruktvattnet(?) som fanns. Vi satt och skrattade ett tag, och bara myste. Jag var i paradiset. Jag kommer ihåg hur stolt jag kände mig och hur jag bara önskade att mamma hade sätt mig; jag hade knarkat. Jag var hög. Vilket jag också frågade Marie gång på gång. ”Var jag verkligen hög?”.
Vi reste oss ur kojan och bestämde oss för att traska in till centrum. På vägen förundrade jag mig över alla ljus i staden, och bedyrade att lampor minsann skulle användas oftare, varav John sade att han gillade tanken på att peta ut sitt öga och stoppa in en liten ficklampa istället. När vi äntligen kommit ut på plan mark sa Marie att jag absolut inte fick tala om för någon vi träffade att vi hade gjort det, och att försöka spela så normal för Johns mor som möjligt. Jag frågade återigen om jag var hög och hon skrattade och bedyrade att jag var det.
18.10-19.30. Jag är en liten ängel!
Vi bestämde oss för att dra hem till Marie, och på vägen började jag skratta ut random saker i vägkanten. Jag påpekade att en sandlåda såg ut som en stol, att en vägskylt var väldigt kort och att det minsann fanns drakformade soptunnor i Spanien. Jag sade också att jag var helt säker på att om jag lade mig ner skulle hela världen snurra runt mig. Dom skrattade åt mig. ”Den tjejen mår inte bra haha”.
Vi kom in i Maries lägenhet och hon presenterade sin katt för oss (som jag än idag faktiskt inte kommer ihåg vad den heter) och vi slog oss ner i hennes soffa. Lägenheten luktade rök (eller var det jag?) och var mysig. Jag beundrade väggdekorationerna och skrattade åt teven som blinkade roligt. Jag frågade Marie om hon inte hade någon film med Musse Pigg. Det hade hon inte, men hon satte igång Disney Channel för mig. Jag kände mig som fyra år igen, och kom på tanken att vi kändes som en helskum familj (båda var 20 år vid tillfället och i min knarkdimma var det tydligen gammalt nog för att vara mina föräldrar). På Disney Channel var ett program om ett par djur som skulle göra någonting. Och en tvättbjörn (?) hade partyhattar på öronen för att se ut som en kanin om jag minns rätt. Och detta skrattade jag något ljudligt åt, så John och Marie fick bara sitta och rågarva åt mig och min förlorade knarkoskuld.
Marie frågade John om vi skulle dra i oss lite mer, och fyllde sin egen pipa (av bambu) med resten av vårat röka, tände, drog ett bloss och förklarade för mig att man skulle hålla för hålet. Jag sade att det var ingen fara och att jag minsann gillade hål. Jag drog i mig mer röka och kände hur världen började gosa till sig ännu mer. Pipan gick runt mellan John och Marie och Marie frågade om jag inte ville ha lite mer. Spjuver som jag var rodnade jag och sa att bara om hon drog ett munbloss åt mig. Hon skrattade och vinkade mig till sig och blåste ut röken i min mun. Jag kände hur hennes beröring gjorde mig lite kåt och skrattade. Jag lade mig ner i soffan och var övertygad om att världen endast fanns till för mig och att jag var universums mittpunkt. Lägenheten var vacker, rummet var vacker, Maries katt var vacker. Jag betraktade Johns arm och konstaterade att han skulle få plats med fina tatueringar där.
Kön: Kvinna
Ålder: då 16 strax 17
Vikt: då 71 kg
Längd: 162 cm
Tidigare erfarenheter: Alkohol, nikotin, diverse ångestdämpande och sömntabletter.
16.33 – ca 17.10. Nervositet, första mötet.
Tåget rullade in på perrongen där min bästa vän (som vi kan kalla John) och en kompis till honom (som vi kan kalla Marie) väntade. Jag kan inte påstå att jag mådde bra efter 2 timmars tågresa med bara en rökpaus. Vid det här tillfället hade också min dåvarande flickvän gjort slut, och därav anledningen till varför jag åkte upp till John, som jag än i dag står väldigt nära och som alltid har en famn över till tröst. Ungefär en timme innan jag skulle åka till stationen hade John ringt upp mig och sa att ikväll skulle det ske, vi tre skulle sticka till skogs och lära mig att röka på. Resultatet av dessa tre faktorer var att jag var röksugen, nedstämd och väldigt nervös då jag alltid varit lagd åt det hållet att allting kan döda mig innan jag fått i mig en öl (mindre överdrift).
Jag steg ner från tåget med skakiga ben och fick en lång kram av John samt hälsade på Marie, som jag genast tyckte om, och som dessutom såg väldigt bra ut. Hon hade en matkasse med sig. Jag visste att det var där det låg; det dära rökat. Först knallade vi upp till Johns lägenhet för att släppa av min packning, samt att byta ut min läderrock mot en flera nummer för stor huvtröja för att jag inte skulle frysa ihjäl. Efter detta stack vi ner till mataffären, för att inhandla godis och apelsinjuice. Just då var jag väldigt oförstående över vad detta skulle användas till, och frågade i min stilla blyghet varför vi köpte tre paket apelsinjuice och en chokladkaka. Marie tittade lurigt på mig och sade att när vi kom till ”stället” skulle de prata lite med mig. Jag kände mig som en geléklump i benen, men det var för sent; jag kunde verkligen inte banga nu. Jag mutade John att köpa ut två paket cigg så jag kunde stilla nervositeten något.
Vi gick ut på en snöig stig som ledde upp i skogen, uppför en kulle, och jag kände hur rökarkonditionen satte i, då jag fick väldigt ont i lungorna. John meddelade glatt att det inte var långt kvar, och som sagt; precis runt kröken fick jag se en koja, en såndär man byggde när man var liten. I kojan var det torrt och vindstilla med både bänkar och bord, en del kastruller stod här och var, och min första tanke var att det såg pundigt ut. Hjärtrytmen ökade.
Marie gick in och slog sig ner vid bordet, John följde strax efter. Båda tittade på mig där jag stod, och antagligen såg ut som en idiot, och ropade in mig i kojan. Jag slog mig ner i mitten, frusen och rädd och tittade på när Marie med stora ansträngningar försökte tända ett stearinljus och förhindra att det blåste ut. Jag föreslog att ställa det under bordet. Sen tog hon fram, ur jackan, en liten kromfärgad snusdosa och drog upp en stor, svart klump. Jag frågade vad det var för någonting, smått generad, och hon berättade att det var svart afghan. Hon sträckte fram mig mot min näsa och bad mig lukta på det. Det luktade skog och lukten kändes otrevlig första gången jag kände den. Klumpen hade frusit och blivit hård, och hon försökte bita isär den utan framgång. Jag föreslog att hon skulle värma den över ljuset, och kände mig otroligt dum, och var rädd för att de skulle tycka att jag var någon ms. Smarty Pants. Efter att Marie hade rostat tobaken och smulat ner rökat tittade hon på mig.
”Anledningen till att vi köpte en massa godis är att du förmodligen kommer bli väldigt godissugen eftersom att det är din första gång.” Hon log och fortsatte titta på mig. ”John sa att du var rädd för att hamna i psykos. Jag kan lova dig att det kommer du INTE göra. Du kommer känna dig glad, och alla dina problem kommer att försvinna. Skulle något hända, så sitter jag och John med dig och finns här för dig, men det är verkligen ingen risk.”. Jag stammade fram något om att jag har psykiska problem, men hon avfärdade det med att hon själv hade det, och inget hade hänt henne ditintills.
17.10 – 18.10. Från helvete till himlen.
John drog fram sin majspipa, och Marie fyllde den upp till kanten med den utblandade tobaken. Hon tände den, och drog ett djupt bloss och räckte över pipan åt mig. ”Du ska dra in röken länge, ju längre du har den desto mer bränd blir du”. Jag skakade på huvudet. ”Jag vill se vad som händer med er först”. Jag var nära att börja gråta för att jag var så rädd. Inbillade psykoser och snedtrippar och Gud vette fan fyllde mina tankar. Sjukhusbesök, koma, en arg morsa. Marie räckte över pipan till John, och han drog ett par djupa bloss i snabb följd. Pipan gick runt mellan dom ett tag innan Marie sa åt mig att John hade börjat bli hög. Hon frågade om jag var beredd att prova, och hon erbjöd mig att John kunde ge mig ett munbloss. Jag sade lite skämtsamt att han hade fel kön, och hon erbjöd sig själv att göra det, men jag lät henne ta blosset då jag fortfarande var rädd.
Efter ett tag sa jag att jag kunde ta ett munbloss av John om jag fick låna hans knä. Jag kröp upp hos honom och han drog in röken i munnen och blåste ut i min. Jag drog in röken i lungorna utan att tänka, och blåste ut. Genast spred sig en värme i kroppen, och jag kände hur en stor lättnad och ett stort mod växte i hjärtat. Jag bad om ett till bloss och Marie skrattade; ”Jag sa ju det, hon vill redan ha mer”. Den här gången drog jag in röken längre, och välbehaget ökade. Ett till. Jag njöt. Världen var vacker. Jag fick syn på juicepaketet, och ordet ”Apelsinjuice”. Det såg oerhört skrattretande ut och jag var tvungen och fnissa lite. Marie plockade fram ett paket vingummi och bjöd mig på ett. Jag tog ett, stoppade det i käften och kände smakerna frigöra sig. Aldrig hade vingummi smakat så gott, så saftigt, så bubbligt fruktigt. John räckte över att paket juice, och jag som aldrig varit något vidare förtjust i juice innan hällde mig i innehållet och det smakade som att få i sig det renaste och godaste fruktvattnet(?) som fanns. Vi satt och skrattade ett tag, och bara myste. Jag var i paradiset. Jag kommer ihåg hur stolt jag kände mig och hur jag bara önskade att mamma hade sätt mig; jag hade knarkat. Jag var hög. Vilket jag också frågade Marie gång på gång. ”Var jag verkligen hög?”.
Vi reste oss ur kojan och bestämde oss för att traska in till centrum. På vägen förundrade jag mig över alla ljus i staden, och bedyrade att lampor minsann skulle användas oftare, varav John sade att han gillade tanken på att peta ut sitt öga och stoppa in en liten ficklampa istället. När vi äntligen kommit ut på plan mark sa Marie att jag absolut inte fick tala om för någon vi träffade att vi hade gjort det, och att försöka spela så normal för Johns mor som möjligt. Jag frågade återigen om jag var hög och hon skrattade och bedyrade att jag var det.
18.10-19.30. Jag är en liten ängel!
Vi bestämde oss för att dra hem till Marie, och på vägen började jag skratta ut random saker i vägkanten. Jag påpekade att en sandlåda såg ut som en stol, att en vägskylt var väldigt kort och att det minsann fanns drakformade soptunnor i Spanien. Jag sade också att jag var helt säker på att om jag lade mig ner skulle hela världen snurra runt mig. Dom skrattade åt mig. ”Den tjejen mår inte bra haha”.
Vi kom in i Maries lägenhet och hon presenterade sin katt för oss (som jag än idag faktiskt inte kommer ihåg vad den heter) och vi slog oss ner i hennes soffa. Lägenheten luktade rök (eller var det jag?) och var mysig. Jag beundrade väggdekorationerna och skrattade åt teven som blinkade roligt. Jag frågade Marie om hon inte hade någon film med Musse Pigg. Det hade hon inte, men hon satte igång Disney Channel för mig. Jag kände mig som fyra år igen, och kom på tanken att vi kändes som en helskum familj (båda var 20 år vid tillfället och i min knarkdimma var det tydligen gammalt nog för att vara mina föräldrar). På Disney Channel var ett program om ett par djur som skulle göra någonting. Och en tvättbjörn (?) hade partyhattar på öronen för att se ut som en kanin om jag minns rätt. Och detta skrattade jag något ljudligt åt, så John och Marie fick bara sitta och rågarva åt mig och min förlorade knarkoskuld.
Marie frågade John om vi skulle dra i oss lite mer, och fyllde sin egen pipa (av bambu) med resten av vårat röka, tände, drog ett bloss och förklarade för mig att man skulle hålla för hålet. Jag sade att det var ingen fara och att jag minsann gillade hål. Jag drog i mig mer röka och kände hur världen började gosa till sig ännu mer. Pipan gick runt mellan John och Marie och Marie frågade om jag inte ville ha lite mer. Spjuver som jag var rodnade jag och sa att bara om hon drog ett munbloss åt mig. Hon skrattade och vinkade mig till sig och blåste ut röken i min mun. Jag kände hur hennes beröring gjorde mig lite kåt och skrattade. Jag lade mig ner i soffan och var övertygad om att världen endast fanns till för mig och att jag var universums mittpunkt. Lägenheten var vacker, rummet var vacker, Maries katt var vacker. Jag betraktade Johns arm och konstaterade att han skulle få plats med fina tatueringar där.
Och jag kände att rapporten blev lite för lång för att funka som ett random inlägg, men tack för tipset
