Vilken "mycket känd" kund är inblandad i Göran Lindbergs sexhärva?

artwood skrev
Lars G. Josefsson, som sa upp sig från Vattenfall nov. -09, stämmer på signalementet. Sitter också i Krigsvetenskapsakademien. Men inga tecken på samröre med GL, mest störande i hans fall är skandalösa bonusmiljoner och en pensionsuppgörelse av fantasimått.

LN är den ende med kända band till GL.

Det här med att Säpo förstås bör ha informerat regeringen om ev. inblandning både vad gäller LN och SOL kan vara svårt att bedöma konsekvenserna av. Det kan tyckas naturligt att båda i så fall fått lämna ganska omgående, men det riskerade att krocka med mörkläggningens syfte, att ge en bild av att inga fler prominenta var inblandade.

Jag tror att LN:s tidigare höga chefsposition inom polisen, kombinerat med dåvarande ledarroll för kriminalvården, gav honom unika möjligheter att få igång dementiapparaten.

Fram tills i december förra året var han polischef. Göran Lindberg, 63-åringen som just nu sitter med fulla restriktioner på Kronobergshäktet. Misstänkt på sannolika skäl för våldtäkt och förberedelse till grov våldtäkt på en underårig flicka. Polisens grupp för människohandel kom honom på spåren förra året. I vad som kan vara en av Sveriges största kopplerihärvor.

Yrkesfeministen begick övergrepp.

Som högsta ansvarig var Göran Lindberg den som utformade polisarbetet i Uppsala. Det var han som satte agendan för vilka prioriteringar som myndigheten skulle göra. Och Lindberg visste precis vad han skulle satsa på för att bli den hyllade hjälten i massmedia, som fick ta emot rosor och hedersutmärkelser av höga politiker.

Karriären inom polisväsendet byggde han nämligen inte på att bekämpa brott. Men istället på att göra politiskt korrekta utspel.


Han är långt ifrån den enda som har tagit den genvägen. Carin Götblad, Länspolismästare i Stockholm blev rikskändis då hon började profilera sig på invandrarfrågor. Bland annat genom att spenderade pengar på en patrullbil där det stod Aina i sidan. Det är invandrarslang för polis, och är ett turkiskt ord för någon med så lite skam i kroppen att han inte kan se sig själv i spegeln.

Göran Lindberg valda att profilera sig i en annan tacksam fråga – feminism.

Han kallades Kapten Klänning, för att han alltid pratade om jämlikhet och genusperspektiv. Han ville kvotera in tjejer i kåren. Se till att det blev fler kvinnliga chefer. Han hade en internetsida med namnet ”Kapten Klännings hemsida” och adressen jamstalldhetsutbildning.se. Detta gjorde honom till en av de mest hyllade polischeferna någonsin.

Karriär på bekostnad av brottsbekämpning.

Kollegorna var dock inte lika imponerade. Många tyckte att deras chef borde ägna sig åt att reda ut brott istället för att göra karriär på att profilera sig i tacksamma politiska frågor. I Uppsala protesterade hans underhuggare genom att sätta ut en annons om att de sökte nytt jobb ifall han inte avgick.

Göran Lindberg svarade med att anklaga sina kritiker för att vara kvinnofientliga. Det var den strukturella sexismen inom kåren som villa tysta en feminist som honom, hävdade Lindberg.

Han fick också full uppbackning av det politiska etablissemanget när facket och personalen protesterade. Thomas Bodström förordnade att han skulle vara kvar på sin post.

”Det är klart att de stödde honom. Han var helt rätt politiskt”, kommenterar Leif GW Persson saken i Expressen.

Feministkarriären öppnade många dörrar. Lindberg blev medbjuden att åka utomlands på middagar och konferenser. Och tog emot inbjudan av dåvarande jämställdhetsministern Margareta Winberg att delta i seminarium. Han bodde i en tvåvåningsvilla i Enskededalen. Tillsammans med sin fru som är högt uppsatt inom ett stort svensk företag.

Han tillhörde eliten, men utan att vara naturlig fiende till vänstermedia. Eftersom han ju, precis som dem, tänkte på de svaga medan han skålade i champagne.

Kiss och bajs för att förnedra flickor.

Men när Lindberg inte föreläste om feminism, hade han en annan hobby. Att tvinga unga kvinnor till förnedrande sex. En av dessa kvinnor bor idag i Skärholmen med sin mamma. Hon berättar om en annan Lindberg än den som höll bejublade tal på middagar.

Under flera år ska Lindberg tillsammans med andra män, ha deltagit i ett nätverk där flickor blev tvingade till orgier och utsatta för hänsynslös behandling. I denna ljusskygga sammanslutning kallades kvinnorna för slavar, enligt sms-utskrifter.

Lindberg ville att den unga kvinnan skulle kalla honom pappa eller master, och ofta fick hon klä sig till skolflicka. Några av redskapen vid dessa tillfällen var läderpiska, ögonbindel och rep. Lindberg förvarade dem tillsammans med dildos och porriga underkläder i sin sexväska som han traskande runt med mellan olika lägenheter och hotellrum där mötena arrangerades. Ofta var det grupporgier, med flera män på en tjej. Vid ett tillfälle blev hon fastbunden medan männen kissade och bajsade på henne.

Använde sin position för att hota.

Tjejerna fick ibland betalt. Men kvinnan i Skärholmen berättar att det inte var orsaken till varför hon underkastade sig denna behandling. Snarare var betalning en del av det som gjorde Lindberg upphetsad, berättar hon i Expressen. Enligt henne själv lät hon övergreppen fortsätta på grund av hot om att bilder skulle hamna på internet. Men mest rädd var hon över Lindbergs makt. Han sa flera gånger att han kunde ”sätta dit” henne. Använda sin position inom polisen för att förstöra hennes liv. En position som han alltså fick genom sitt feministiska engagemang.

Vid dessa träffar fanns ofta flera män med höga positioner i samhället. Något som de ska ha sagt när de ville underkuva tjejerna.

Mannen som skötte kontakten mellan dessa uppsatta herrar och de prostituerade flickorna hette Sture Wiholm. En miljonär, framgångsrik Stockholmsföretagare och numera död. Efter hans bortgång övertog Göran Lindberg till viss del dennes funktion som förmedlare. Bland annat tog han kort på den unga kvinnan för att ”sälja in” henne till en bekant. Han uppmanade henne då att ljuga om sin ålder, och säga att hon var yngre.

Stark bevisning.

Uppgifterna om hur Lindberg har hållit tjejer i mentalt fångenskap med hjälp av sitt ämbete, kommer främst från kvinnan i Skärholmen. Det är historier som hon med all säkerhet har fått bra betalt för. Och det går inte att blunda för att detta kan locka till överdrifter och lögner.

Men det finns ett antal faktorer som gör att hennes berättelse inte går att vifta undan så enkelt.

Fakta är att Södertörns tingsrätt har valt att häkta Göran Lindberg på den högre misstankegraden för våldtäkt och förberedelse till grov våldtäkt mot barn.

När civila spanare grep Lindberg i måndags, vid en bensinstation i centrala Falun. Då var han på väg från ett möte med en fjortonårig flicka som han hade träffat på internet. Planen var att delta i ett så kallat ”gang bang” med flickan. Men hon hade dragit sig ur.

Enligt interna källor ska Lindberg ha gått polisiärt tillväga inför mötet. Rekat vid flera olika hotell, och varit väldigt intresserad av nödutgångarna. Man misstänker att det var den vägen som han tänkte smuggla in flickan. När polisen grep honom, hade han sin sexväska i bilen. Men kondomer, glidmedel och övriga attiraljer.

Andra bevis mot Lindberg är en film från övervakningskameror vid centralstationen. Där han ger pengar till en ung tjej. Cirka tretusen kronor.

Skärholms-kvinnan är heller inte den enda som har vittnat mot Lindberg, och i förhör har han dessutom själv gjort vissa medgivanden. Han erkänner att han har haft samlag, men hävdar att alltsammans var frivilligt.

Skandalen kan bli långt större.

Vad som helt säkert går att säga är att det finns graverande bevis om våldtäkt och försök till sex med minderåriga. Mot en man som för bara två månader sedan var polischef, och frontfigur för det feministiska etablissemanget. En man som hyllades för sina brinnande föreläsningar om genusperspektiv, vikten av kvotering och kamp mot strukturell sexism.

På den numera borttagna hemsidan jamstalldhetsutbildning.se, finns flera hundra gästboksinlägg som berömmer hans tankeväckande anföranden.

”Tack för en fängslande föreläsning”, skriver en kvinna utan att då veta hur ironiska hennes ord senare skulle te sig.

Det är en skandal av stora mått. Men flera uppgifter pekar nu på att härvan är betydligt större, och går betydligt högre upp inom etablissemanget.

Hallickens död gjorde att polisen kom härvan på spåren.

Den 27 juli 2009 hittas en 60-årig man död under en balkong i Bredäng. Mannen är Sture Wiholm, den framgångsrika företagare som senare ska komma att pekas ut som hallick i sexnätverket. I lägenheten ovanför finns en ung kvinna, pojkvännen och hennes mamma. Den unga kvinnan är hon som numera bor i Skärholmen och i media vittnar om Lindbergs sadism, och ett sexnätverk med högt uppsatta män.

När polisen utreder fallet så framträder en bild av den döde Wiholm som chockar alla i hans omgivning. Precis som Lindberg har han levt ett dubbelliv. Det visar sig att han haft tät kontakt med olika män till vilka han har förmedlat sexuellt umgänge. Sms:en som man finner i hans telefon är grova och talar om kvinnorna som slavar.

De tre i lägenheten bekänner snart att de lurade dit Sture Wiholm. Det har skett genom telefonsamtal där den unga kvinnan säger att hon kan ordna fram en tjej som är villig att prostituera sig. Hon ber Wiholm komma över för att träffa den nya ”slaven”.

Planen är att ge Wiholm stryk när han kommer till lägenheten. Orsaken är dels hämnd. Men framförallt att man vill förmå honom att sluta tvinga den unga kvinnan till prostitution. Det slutar med att Wiholm faller från balkongen, och Söderortspolisen inleder en förundersökning om mord. Den leds av åklagare Jens Nilsson.

Tidigt i utredningen väcks misstankar om koppleri. Man får även fram uppgifter som pekar mot polischefen, Göran Lindberg. Dessa uppgifter lämnar Söderortspolisen till människohandelsgruppen, medan de själva fortsätter utredningen kring själva mordet.

Polisläcka avslöjar att direktör vid statligt verk finns bland sexköparna.
Tre dagar efter att Lindberg har blivit gripen så uppger en källa till TT att man kom polischefen på spåren under utredningen av balkongmordet.

Källan ger exakt samma bild som kvinnan i Skärholmen har berättat i media. Det ska röra sig om en lös sammanslutning, där den döda Wiholm ska ha agerat hallick, och hittat medgörliga flickor åt uppsatta män som vill förnedra.

Vidare uppger källan att det var när man undersökte Wiholms mobiltelefon och dator som utredarna ska ha reagerat på kända namn som förekom i den döda hallickens kontaktlista.

Till en början förnekar polisen inte detta.

Kammaråklagare Jens Nilsson, som ledde utredningen kring balkongmordet, bekräftar på telefon att utredarna tidigt fick upp ögonen för vilka personer som fanns i den döde Wiholms telefon och dator. Han uppger att en kvinnlig polis kontaktade honom om detta.

Jens Nilsson berättar också att roteln för människohandel snart hörde av sig och ville ha del av materialet. Samma sak berättar han också för Aftonbladet.

”Det var säkert flera hundra namn och telefonnummer […] Kontaktlistan behövdes inte i mordutredningen utan lämnades vidare till Citypolisens människohandelsgrupp”, säger han fyra dagar efter gripandet.

Det som gjorde TT-källan särskilt spektakulär var påståendet om att Göran Lindberg inte var det mest uppseendeväckande namnet i Sture Wiholms kontaktnät.

Det skulle tydligen ha funnits flera kända personer. Varav åtminstone en ska vara ännu mer sensationell än polischefen. Uppgift kom ut i media om att det rörde sig om en direktör för ett statligt verk.

Förundersökning i balkongmordet blir hett material.

Allt som kommer fram under en polisutredning ska dokumenteras. Det gäller även uppgifter som inte är direkt kopplade till brottet som polisen utreder. Om polisen hittar information som åklagaren inte tycker är relevant för själva fallet, så hamnar det i den så kallade ”slasken”.

Det betyder att slasken till förundersökningen om balkongmordet borde innehålla de telefonlistor som TT-källan pratar om. De namnlistor som åklagaren själv bekräftade fanns. Och framförallt uppgifter om vilka fler ”sensationella” personer som nyttjade Sture Wiholms tjänster på det sätt som Skärholms-kvinnan har berättat.

Intresserade journalister och nyfikna medborgare försöker snabbt komma över denna del av balkongmordets förundersökning. Personalen suckar igenkännande när jag ringer och ber om samma sak som hundratals andra redan har bett om. Vare sig tingsrätt eller hovrätt har dock kvar några dokument förutom domslut. Förundersökningen ligger istället i polisarkivet hos Söderortspolisen. Där juristen Lisa Zetterwall sköter hanteringen.

Det är valår. Och i materialet hos Söderortspolisen kan det finnas information om den största politiska skandalen i modern svensk historia.

Polismyndigheten reagerar kring den interna läckan.

Lisa Zetterwall vid Söderortspolisen vet vad det gäller när jag ringer den 29 januari. Och hon rabblar svaret på min förfrågan utantill. Man kommer inte att lämna ut några uppgifter.

Senare på eftermiddagen fattas beslut om att sekretessbelägga hela utredningen. Det vill säga den utredning som enligt uppgift ska innehålla information om högt uppsatta sexköpare.

Samma dag finns polischef Bengt Svensson tillgänglig på Aftonbladet Chat för att besvara läsarnas frågor. Under de fyra dagarna som då har gått sedan man grep Göran Lindberg har Aftonbladet haft det jobbigt. Konkurrenten Expressen har hela tiden legat ett steg före med att återge polisläckor och detaljer kring Lindbergs övergrepp inom sexnätverket.

Aftonbladet har kapitulerat och valt en annan väg, och etablerar istället goda relationer med polisens officiella talesmän. Således blir också alla frågor till Bengt Svensson förhandsgranskade innan publicering.

Trots att media precis har exploderat av spekulationer kring övriga män i sexhärvan, så är det ingen av Aftonbladets läsare som har några frågor alls kring detta. Inte heller om den märkligt sekretessbelagda förundersökningen i balkongmordet. Åtminstone är det inga frågor som blir publicerade.

Istället får Svensson gång på gång samma fråga om hur det är för polisen att utreda en av sina egna. Vilket han tålmodigt besvarar varje gång med att gripandet av Göran Lindberg bevisar hur opartisk och professionell polisen är.

Presskonferens om att det inte finns något att skriva om.

Den 30 januari kallar polisen till extrainsatt presskonferens. Då är det lördag eftermiddag, men polisen har något viktigt att meddela. Och det kan inte vänta till på måndag. Meddelandet är: Sluta rota i detta nu. Det finns inget att rota i.

Jonas Trolle från polisens människohandelsgrupp är den som framför budskapet. Flera gånger under konferensen torkar han svett från pannan.

“Det finns ingen sexhärva”, säger han. Göran Lindberg är den enda misstänkta. Det finns inte några fler sexköpare. Och det finns inte någon lista med namn.

Allt som har läckt ut i media är bara påhittat.

På frågan varför man kallar till akut presskonferens om en sådan sak, så svarar han att det måste bli slut på spekulationer. Han förnekar att polisens brådska med att dementera uppgifterna har något att göra med skriverier om andra högt uppsatta sexköpare. Presskonferensen beror istället på att ”inblandade har känt sig illa berörda. Däribland den misstänkte”. Den misstänkte Göran Lindberg sitter dock i häkte med restriktioner som inte tillåter honom att känna till några spekulationer i vare sig tidningar, tv eller radio.

Vidare berättar Jonas Trolle att utredningen mot Göran Lindberg har pågått i cirka två månader och omfattar sammanlagt 25 poliser.

Någon måste ljuga - polisen eller kammaråklagaren.

Polisens extrainkallade presskonferens lämnar många obesvarade frågor. I klarspråk var alltså beskedet från polisen att TT-källan är helt och hållet påhittad. Det finns inga män med höga samhällspositioner bland sexköparna. Ingen direktör inom ett statligt verk. Det finns inga sexköpare överhuvudtaget. Och ingen lista med namn.

Inte heller kvinnan i Skärholmen talar sanning. Antingen är hon den anonyma TT-källan. Eller också har två olika personer hittat på varsin bluff-historia, som råkar vara identiska med varandra. Det är i klarspråk vad Jonas Trolle säger.

En annan sak som Trolle säger är att kammaråklagare Jens Nilsson talar osanning. Nilsson har ju uppgivit att man lämnade över ”flera hundra namn och telefonnummer”. Men nu är alltså beskedet att någon namnlista inte finns.

Nästa fråga blir vad det i så fall är som Lisa Zetterwall på Söderortspolisen har belagt med sekretess. Enligt Trolle är det något som aldrig har funnits.

Egentligen kan man fråga vad Jonas Trolle överhuvudtaget har med saken att göra. Han är ju från människohandelsgruppen. Men det finns ju inte, enligt honom själv, någon sexhärva. Eller så är den döde Sture Wiholm en mycket ovanlig hallick. För samtidigt som man medger att roteln för människohandel blev inkopplade då man utredde Wiholms död, så är beskedet att det inte finns några andra misstänka än Göran Lindberg. Den döde Wiholm var alltså en hallick med bara en enda kund.

Obegripligt blir också varför man har haft 25 poliser för att utreda en enda sexköpare. Och lika obegripligt att det bara finns en enda misstänkt när det rör sig om ”gang bang”. Sådana kräver liksom fler än två.

På ena sidan finns alltså interna läckor inom polisen som talar om högt uppsatta personer bland våldtäktsmännen och sexköparna. Att det bland annat rör sig om en direktör för ett statligt verk. Information som, om den kunde bekräftas, skulle kunna sänka en sittande regering.

På andra sidan finns en politiskt styrd myndighet som svarar med att lägga sekretess på utredningen där information om dessa sexköpare enligt uppgift ska finnas. En myndighet som bara svarar på förhandsgranskade frågor. Och som kallar till akut presskonferens en lördag för att dementera allt vad som har stått i media den senaste veckan. Även om det så innebär att säga emot uppgifter från deras egna kammaråklagare Jens Nilsson.

Utredarna väntar tills polischefen hinner bli före detta polischef.

Den 5 oktober 2009 väckte åklagare Jens Nilsson åtal angående det så kallade balkongmordet. Utredningssekretessen upphör därmed. Och delar av förundersökningen, men inte slasken, blir då offentlig.

Veckan dessförinnan begär polischef Göran Lindberg om att gå i pension. Han gör det utan förvarning, och i ett sammanbitet mejl med endast två meningar. ”Hemställan att erhålla pension. Hemställes härmed att from 1 december 2009 gå i pension. Mvh Göran Lindberg”.

Detta mejl skickar han bara fem dagar innan åtal väcks om mord på den döda hallicken Sture Wiholm. Det vill säga fem dagar innan förundersökningsmaterial, där han själv finns med, riskerar att bli tillgängligt.

Sammanträffandet är så slående att även den forna kollegan Leif GW Persson reagerar.

”Jag tyckte väl att det var konstigt att han gick i pension helt plötsligt. Någon jävel måste ha varnat honom”, säger han till tidningen Ment.

Men det finns även andra tidsmässiga sammanträffanden. Enligt åklagare Jens Nilsson så fick människohandelsgruppen direkt informationen om Lindberg och koppleri när man stötte på detta i mordutredningen. Det var i ett tidigt skede.

Polisens grupp för människohandel ska alltså ha haft materialet sedan åtminstone augusti. Lindberg blir gripen i januari. Det innebär nästan sex månader.

Vid presskonferensen uppger Jonas Trolle att utredningen mot Lindberg har pågått i två månader.

Trots att människohandelsgruppen har materialet så väntar man alltså i flera månader med att påbörjade utredning. Detta gör man istället i december precis i anslutning till att Göran Lindberg har hunnit avgå.

Hemsidan jamstalldhetsutbildning.se hinner också försvinna innan gripandet.

Försök att tona ned en kommande skandal?

Samma polismyndighet som är minst sagt motsägelsefulla i sin dementi om andra sexköpare, tycks alltså även ha försökt tona ned den kommande skandalen kring Göran Lindberg. Polischefen hann begära pension precis innan åtal väcktes i balkongmordet. Och hann avgå precis innan utredning mot honom började, och bevis riskerade att komma fram.

Våldtäkt mot barn är ju betydligt värre skandal om det gäller en sittande polischef än en före detta sådan.

Polisens historia av att tysta ned känsliga ärenden.

Om det är en sexhärva som man nu försöker tysta ned, är det inte första gången. Bordellhärvan i Sverige 1976 visar vad makten kan göra när de själva blir ertappade med ändan bar.

På Styrmansgatan 13 i Stockholm drev bordellmamman Doris Hopp sin verksamhet. När hon blev anhållen 1976 så tog utredningen snart en oväntad vändning. Bland kunderna pekades flera riksdagsmän ut. Däribland Torbjörn Fälldin, Lennart Geijer och Olof Johansson. Andra var åklagare, militärer och personer från rikspolisstyrelsens ledning. Även dåvarande statsminister Olof Palme blev utpekad för att ha köpt sex av en fjortonårig flicka.

Sexköparna var inte särskilt olika dagens Göran Lindberg. De hade gjort karriär på att prata om svaga och utsatta grupper. I 70-talets Sverige var det nästan ännu tacksammare än idag.

I boken ”Makten, männen, mörkläggningen” har journalisterna Deanne Rauscher och Janne Mattsson avslöjat hur nedtystningen gick till. Boken kom ut 2004 och är riskfri eftersom den avslöjar en skandal som är 30 år gammal. Skulle samma journalister ha gett ut boken när tiden begav sig, så hade de snart varit arbetslösa.

Direktiven om nedtystning kom från högsta instans, från en av dem som själv var inblandad. Nämligen statsministern.

Olof Palme fick promemoria om att tillsätta en särskild utredning kring härvan. Men istället stoppade han pågående utredning och förnekade att han överhuvudtaget hade tagit emot promemorian. När han blev bevisad om motsatsen, så svarade han intetsägande ”strunt är strunt”.

Bordellmamman Doris Hopp har senare sagt att hon fick så mycket blommor i häktet att hon nästan inte fick plats i cellen. Hon kunde lugnt luta sig tillbaka, i vetskapen om att hon skulle ha försörjning livet ut från uppsatta män som köpte hennes tystnad.

De som jobbade åt henne var barn. Unga flickor som hon hämtade från behandlingshem runt om i Stockholm. Unga kroppar var högt eftertraktade bland 70-talets ”jämlika” riksdagspolitiker.

När rättegången började så beslöt tingsrätten att de våldtagna barnen skulle vara offentliga med namn och personnummer. Men sexköparnas identitet ansåg man däremot behövde vara hemlig. Således stod inga av deras namn att läsa i vare sig förundersökning eller domstolsprotokoll. Bara ”Kund 1”, ”Kund 2” och så vidare.

Annorlunda idag?

Det var bara 34 år sedan bordellhärvan tystades ner i Sverige. Flera av dem som var politiker då, är aktiva än idag. Och det är söner, döttrar, gamla kollegor och vänner som är efterträdare till dem som har hunnit avgå. Makt i Sverige har en tendens att gå i arv inom ett fåtal familjer.

Jonas Trolle blev överöst med frågor vid polisens akuta presskonferens i lördags.

Men den kanske viktigaste frågan blev aldrig ställd.

Om det nu skulle vara så som de interna läckorna inom polisen hävdar. Om det verkligen rör sig om en kopplerihärva med högt uppsatta makthavare och generaldirektörer. Varför skulle ett skandalhotat etablissemang agera annorlunda idag än vad de gjorde 1976?

Har våra politiker blivit ärligare?