Hur kan man undgå att lära sig engelska?

För att inte tala om teveserien Inga Lindström, inspelad i Nyköping med tyska skådespelare som spelar svenskar.

Och visst lockas tyska studenter och doktorander till Sverige; det finns många i Lund och säkert på andra håll också. Sverigevurmen är dessutom inget nytt: jag har en bok från DDR som handlar om Sveriges historia, Die alten Schweden. Fascinerande och initierad exposé, garnerad med en diger svit färgplanscher på slutet.

Färre i storstäderna Strasbourg-Colmar-Mulhouse, möjligen. Inte så påtagligt i mindre städer än så. Du har också en skevhet norr-söder. Fler elsässischtalare i norr, färre i söder. I Sundgau, längst i söder, är också den rena landsbygden starkt förfranskad. I Strasbourg är det färre dialekttalare i de fiina förorterna (där det bor mycket folk som har med EU och Europarådet att göra) och i de riktigt sunkiga förorterna typ Neuhof, där det bor mycket blattar och zigenare, och fler i mittimellanförorter som Schiltigheim och Neudorf.

Tror nog att det är fler, om det inte ha hänt dramatiska saker sen jag stack...

Konserter är ju antingen finkultur eller globalkultur, och det kan mycket väl vara så att just konserter är ett sammanhang där man också som "dialektofon" helst väljer franska. Det där var ju typiskt när man satt och tjyvlyssnade på elsassiska tanter på bussen. När de pratade om sina barnbarn, snackade de elsässisch. När de pratade om sina och sin mans krämpor pratade de elsässisch. Men när de skulle skryta om hur bra det hade gått för deras barn i yrkeslivet - då övergick de till franska.

Men det beror på tekniska problem. Marknäten är inkompatibla. Tyskarna kör med PAL. och fransmännen med SECAM. Vi hade en extradyr Pal/Secam-mottagare, så vi både kunde se tysk och fransk TV när jag bodde där. Den svenska som vi tog ner, kunde vi bara se tysk TV med.

Gamla tanter vill bli betjänade på elsässisch, och blir de inte det, så byter de affär.

Nänä. Men Wagner, Muller, Stroesser, Utzmann etc heter de ju allihop, utom de som kom från l'interieur igår. Det är ungefär som att förvåna sig äver att en wienare som heter Vranitsky inte nödvändigtvis pratar tjeckiska.

Dels är det en rätt påtaglig tysk dialekt- eller, rättare sagt, två radikalt olika. Längst i norr, norr om Haguenauer Wald, är grunddialekten pfalzisk, och folk låter typ som i Pirmasens. I resten av landskapet är grunddialekten alamannisk, och låter typ som i Basel. Jag förstår, som ex-strasbourgbo, en lågutbildad baselbo bättre än vad jag förstår nån från Wissembourg. Men sedan har vi ju en pålagring av franska lånord också. Man säger inte Regenschirm, utan barabli (av parapluie). Man säger inte Aufzug eller Lift utan ascenseur - dock, precis som barabli, beonat på första stavelsen.


Nja. Man måste komma ihåg att tyskar är vanare vid kraftiga dialekter än vad svenskar är. Jag skulle snarare jämföra med hur en norrman från nordnorge förstår danska.

Det skrivs en del på elsäsisich, typ kåserier i DNA, på ungefär samma sätt som det kan skrivas kåserier på gutamål i Gotlands Allehanda. Men inte i mer prestigefyllda register. (Däremot finns ju Théatre Alsacien, som spelar på elsassiska.) Man behöver inte läsa standardtyska i skolan. De flesta elsassare nöjer sig nog med att förstå standardtyska, och det gör man utan att plugga det. Men tyskan är närvarande som gudstjänstspråk i Alsace. Elsässisch är inte gudstjänstspråk, men däremot finns det en hel del protestantiska kyrkor med tyska som gudstjänstspråk - för det mesta med franska som alternativ, men det finns enspråkiga tyska kyrkor också. Många dialektofona kyrkobesökare föredrar de tyska framför de franska gudstjänsterna.

Nja, bättre än i Paris vet jag inte om det är. Men bättre än i resten av Frankrike kanske. Men det tar sig i den yngsta generationen, där också. I den gymnasieklass i en liten fransk landsortsstad i Lyontrakten som min flickas klass samarbetar med, pratade mer än hälften bra engelska.

Jag är ute och reser mycket, bor utomlands osv. och jag pratar aldrig engelska. Också medverkat på många internationella konferanser osv. där stora internationella språk som franskan och spanskan gick alldeles utmärkt att prata. (Spanskan skulle jag dock inte vilja kalla för ett riktigt internationellt språk)

Sverige är ett litet skitland fyllt med en massa anglokuksugare som tror sig veta något om världen även då dom adopterat samma efterblivna världssyn som britterna och amerikanarna.
Allting kretsar kring Storbrittanien och USA.
Sedan blir en del svenskar ledsna och förvånade när inte resten av världen ser ut på det sättet.

Andra länder har gott om kultur, nyheter, litteratur och underhållning osv. och behöver inte suga anglosaxisk kuk. Och fall dom bestämmer sig att importera en massa så tar dom det från en massa olika länder.
Medans här i Sverige så kommer 90% av alla utländska influenser från USA och Storbrittanien.

-------------

Sverige hade mått mycket bättre av skrota engelskan och rensa upp bland "kulturimporten" så majoriteten av svenskarna slutade vara så jävla ignoranta.

Fråga en svensk fall han kan nämna 10 filmer samt 10 band som är/sjunger på spanska, franska, portugisika, tyska, ryska, japanska osv.

Och knappt än jävel kommer klara det. Att böjja sig framåt och ta den anglosaxiska kuken långt upp i röven och därmed adoptera deras synsätt på världen är något som verkligen skadat Sverige som land.

Edit: Och ja Engelskan är världens mest talade språk (för tillfället, dess historia är ju skrattretande) och ja vi behöver svenskar som kan prata bra engelska. Det vi inte behöver är ett land av ignoranta anglokuksugare som i princip enbart kan prata kaffeengelska och totalt ignorerar resten av världen.

Eller att hockeyspelaren Lindros inte snackar svenska eller att Jansen i grannporten inte är dödsnorsk?

Å andra sidan kan du ju fråga valfri amerikan eller britt om de känner till tio svenska grupper eller artister utan att få mer än möjligen Abba och Ace of Base till svar, bara för att få tappade hakor till svar när du börjar räkna upp svenskar av typen Eagle-Eye, Robyn och så vidare.

Fast det kanske är precis på din linje när jag tänker efter lite

Ok, jo det låg någonstans i bakhuvudet. Numera är dock det analoga nätet med PAL släckt i hela Tyskland vad jag vet och SECAM lämnar nog in snart också.


Fascinerande. Här kan jag väl tillägga att de gånger jag hört elsässisch spontant har det oftast varit äldre personer. Slump?


Kan så vara, men träffar du en Pierre Cavalli på Korsika så kan han garanterat korsikanska, för att ta en jämförelse inom Frankrike. Sedan var väl Habsburg visserligen ovanligt multikulturellt präglat, men tjeckiska har ju exempelvis aldrig talats i Wien (som modersmål).


Tackar, jag kände inte till den "pfalziska" delen, säkert lättare för mig att förstå den dialekten i så fall.



Ok, det där med nordnorrmannen övergår min utgallringsförmåga men du har säkert rätt. Sydtyskland är också något helt annat än det relativt dialektsvaga Nordtyskland jag bor i.



Visst, uttryckte mig slarvigt, menade betydligt bättre än genomsnittet. Rika storstäder som Paris, Lille och Lyon har säkert minst lika mycket engelsktalande andel som Strasbourg.
Engelskan bland ungdomar i Frankrike är betydligt bättre än vad svenskar i allmänhet tror. Ungefär som i östra Tyskland (eller bättre) skulle jag vilja påstå, och bättre än i grannländerna Italien och Spanien. Sedan är den inte i närheten av skandinavisk/nederländsk standard, men men...

Jahapp...så är det tydligen inte, hejdå världsbild!

Fransk administration är tydligen osannolikt bra på att trycka undan de regionala språken...

Centralmakten har varit osentimental vid formandet av republikens gemenskap, men på senare år har intresset för minoritetsspråken blommat upp igen.

Tyvärr stämmer det nog. Mina korsikanska vänner varken pratar korsikanska eller stöder tanken på att stärka språket. Mina bretonska vänner är däremot väldigt positiva till det bretonska språket, men utan att kunna prata det de heller.

Det var naturligtvis olyckligt att dra alla i Östeuropa över en kam, det är ju lika vitt och brett som Västeuropa, blev bara lite less på att rabbla upp namn, tror jag.

Hur som, så var det intressant att få en liten jämförelse så där, men jag undrar om förmågan att tala fler språk i vissa länder beror på att man är mer språkbegåvade där, eller vad?
Alla människor är ju inte så språkbegåvad att de med lätthet lär sig 3-4 språk.

Det handlar om vad man utsätts för också. Hade man i Sverige visat franska filmer och spelat fransk musik i samma utsträckning som engelska hade svensken generellt sett blivit mycket bättre på franska, särskilt de som valt att studera det som tredjespråk i skolan.

Vissa har med all säkerhet enklare än andra att lära sig språk, men att kunna tre-fyra språk tror jag helt ärligt att varenda normalbegåvad människa klarar av.

Det tror jag inte, snarare en kombination av vad man behöver och vad man erbjuds. Engelsmännen är överlägset sämst på språk, för att de också har enklast att klara sig på sitt modersmål. Sveriges utbildningssystem och hela det svenska samhället bygger på principen "Lär dig engelsk och skit i resten". Det är inte så att vi svenskar är mer korkade än genomsnittsslovenen, men vår skola lär oss att det räcker med engelska, våra media serverar oss en världsbild där det ser ut som om 90% av världen kan prata engelska istället för max 10%. Så vaggas vi in i bilden att det räcker med engelska.