"sannorlikhet" ... varför??

Första gången jag såg det skrattade jag bara. Men har nu sett denna felstavning så mycket och ofta att jag blev tvungen att slå upp det för att få bekräftat att det inte var en godkänd stavning.

Men, varför? Tror folk det heter så? Eller, uttalas det så numera? Finns det något liknande ord som det sammanblandas med?
Måste ju finnas nån anledning till att det fått sån spridning.

Sökning här på fb t.ex. ger (nästan) lika många träffar på "sannorlikhet" som på "sannolikhet".....

Aldrig någonsin sett denna felstavning! men jag får väl börja jag också, vad är sannorlikheten på att saab går med vinst nästa år?

En allmän sökning på nätet visar på över 10 procent *sannorlikhet kontra sannolikhet. Kanske finns det en influens från »annorlunda«. I sin tur finns det 3 procent *annolunda.

Tage Danielsson visste: http://www.youtube.com/watch?v=FjuhW-4tyEI

Då är ju omständligt vs. omständigt en mer intressant kamp.

Eh, näee...
"Omständig" finns ju faktiskt, som "riktigt" ord, i saob t.ex. (som synonym till omständlig), om än angett som ovårdat...
"Sannorlikhet" är ren felstavning.

Frågan är varför det fått såpass stor spridning. Här på fb verkar det vara 50-50 , allmän googling ger typ 10-90 som Egon3 nämnde.

Likhet med "annorlunda", tja...

Fler förslag?

Ja, anser inte du det vara en mycket intressantare kamp när det gått så långt att det tas upp i ordböckerna? Det är en så vanlig felstavning att det till och med noterats i orböckerna, så vanligt är inte sannorlikhet

Som Egon3 säger så kanske "annorlunda" spelar roll. En annan faktor, dock i sig ej tillräcklig, är förmodligen att r:et i bokstavskombinationen /rl/ uttalas ganska svagt av många. Mansnamnet Karl och adjektivet "kal" uttalas av många nästan identiskt, såsom i göteborgshistorierna om Kal å Ada.

Om då själva ordet "sannolikhet" har en ganska dunkel härledning och man dessutom har ord som "annorlunda" och "någorlunda" så kanske man tror att det ska in ett r fast det inte ska det.

Detta fenomen kallas för hyperkorrektion och är det som också ligger bakom stavningar (och uttal) som "åtminstonde". Med tiden kan hyperkorrekta stavningar bli accepterade som de enda rätta: så har t.ex. skett med engelskans ptarmigan (fjällripa) som ursprungligen kommer från skotskgäliskan men där p:et lades till som om det vore ett grekiskt ord med stumt p framför t. (Uttalet har inte påverkats.)

Ytterligare ett svenskt exempel är uttalet "angtrekå" för entrecôte där svenskarna övertillämpar regeln om att slutkonsonant faller i franskan. Rätt uttal ska vara "angtrekåt" (säger SAOL) eller "angtrekått" (säger Språkrådet, och jag själv) men "angtrekå" har jobbat sig in i SAOL eftersom det helt enkelt är för himla vanligt för att kunna ignoreras.

Folk blir förvånade när jag uttalar helikopter på det etymologiskt korrekta sättet: {helikåtter}. I grekiska pteron 'vinge' sägs alltså p vara stumt. Det visste den bevingade skotska ripan.

Svensk ordbok: entrecôte el. entrecote [aŋtrekå´t, antrekå´t äv. aŋtrekå´, antrekå´] ...
Man bjuder inte gärna svärföräldrarna på -t-varianten.

Vilken sorts grekiska talar du om då? Nygrekiska?

Fullkomligt osäkert. Kanske den statliga guiden på Knossos på engelska? Kanske la jag ihop 2 + 2 och fick det till 3.

Ja, jag vet å andra sidan inget om nygrekiska, knossisk engelska eller skotsk grekiska.

Tack för att du tog dig tid, det här var intressant. Hade ingen aning om att det kunde finnas en term för det t.o.m. (Var/hur lär man sig sånt här?)
Ska bli kul att se hur det fortsätter i svenskan. Känns som sånt här blir allt vanligare, "slapp" användning av språket som såsmåningom accepteras... verkar som tiden till acceptans blir allt kortare också... Det här var ytterligare ett sätt som jag inte tänkt på förut.