Äger staten marken som kallas "Sverige"?

Äger staten den geografiska ytan vi kallar Sverige?

Tänk er en liberal värld. En by väljer en ledare som får ansvar för all mark i byn. Alla betalar då och då pengar till ledaren som fördelar dem till behövande i byn. Det har de frivilligt skrivit under på att göra. Detta scenario bör väl ingen liberal ifrågasätta.

Denna liberala värld är världen vi lever i. Tänk att byn är Sverige och det frivilliga kontraktet är det svenska medborgarskapet (de flesta ingick detta "kontrakt" vid födseln, men vi har all möjlighet att avsäga medborgarskapet). Om man accepterar scenariot ovan och liknelsen till Sverige så kan man väl inte anse sig vara under tvång att följa lagboken - inte så länge man inte befinner sig på statens mark.

Men då finns ju bara en sak som står i vägen till frågan om staten förtrycker svenska folket. Äger staten marken?
Jag har inte full koll på Sveriges historia, men i huvudsak kan man väl säga att Sverige uppstod när någon herre/ätt/kung beslöt sig för att "nu är det här mitt". Från första början stal alltså den tidiga makten den geografiska ytan som senare kom att kallas Sverige.

Har de nu efter alla dessa år rätt till den? "Rätten" till ytan har ju gått i olika generationer och maktskiften, är det fortfarande stöldgods? Och om inte staten äger den, vem gör det i så fall? De sedan länge döda bönderna?
Och hur bestämmer man att en bit mark är någons? När man bara "lägger beslag" på den, eller köper den av någon annan som lagt beslag på den?

Jag är nybliven filosof och liberal.. Någon som har kommentarer? Jag känner att jag har nått en punkt i tankegången där jag inte kommer någonstans.

Det finns massor av privatägd mark i Sverige. Men den "allmänt" ägda marken kan sägas vara statligt ägd, eller kanske snarare statligt ockuperad.

Att staten (på gott eller ont - för att undvika ett anarkistiskt sidospår) upprätthåller lag och ordning i hela landet, betyder förstås inte att den också äger hela landet.

Staten måste alltid (per definition?) ha våldsmonopol över hela sitt område. Vilket enligt din definition verkar betyda att de "äger" det.
Hur som helst borde de vara mer sparsamma med utövandet av våldsmonopolet men det kanske är en annan fråga?

Hur ska en privatperson få tag på den marken, då?

Staten beskattar ju dock all skog och mark, allt som där produceras; på något sätt måste ju då själva "grundäganderätten" ligga hos staten - som sedan låter andra verka på den, så länge de betalar sin avgift. Om jag var tvungen att ge dig pengar för att få bo på en gård, och sedan ytterligare pengar för allt jag producerar på gården, skulle jag knappast kunna påstå att marken tillhör mig; den tillhör dig, men du ger mig rätten att använda den för en avgift.

Varför ens hålla uppe den här illusionen om kontrakt, när ni måste postulera att man ingick det som barn?! Det torde vara uppenbart att man inte kan gå med kontrakt då. Jag tror inte heller att speciellt många idag ser det som att de ger upp sitt land - om de är villaägare exempelvis - även om de accepterar och tycker om staten.

Sedan, rent historiskt, sade sig en viss Gustav Eriksson (Vasa) 1542 äga all oägd mark i hela Sverige och senare även marken som bönderna ägde (de ägde visst inte sin mark, de tog bara hand om den åt staten/kronan). Innan dess hade han förstås stulit en hel del mark från kyrkan. Så, ja, all mark som staten äger är baserat på stöld.

Vem det är som äger statens mark, enligt ett libertarianskt perspektiv, är omtvistat. Det är definitivt inte staten (förutom vissa essentiella byggnader enligt minarkisterna kanske). Själv gillar jag att se det som oägd mark, öppen för homesteading, vilket tyvärr får konsekvensen att en massa byråkrater äger en hel del förvaltningsbyggnader.

Viktig åtskillnad: Vilka som faktiskt äger marken och vilka som påstår sig göra det. Vilka som faktiskt har rätt till marken och vilka som använder den rätten.

Jag äger min iPod oavsett om en tjuv har stulit den och brukar den som vore den hans. På samma sätt förhåller det sig med staten. Staten beskattar min egendom som om de skulle ägt den.

Nog har TS en poäng här, ändå? Även jag har fastnat här. På vilket sätt skiljer sig argumentationen från byn i vilken någon föds och får välja mellan att rätta sig efter uppsatta regler eller flytta?

Och vad gäller arvssynden från Gustav Vasa så finns väl den endast i samma omfattning som arvssynden från vilken markägare som helst; enligt många på forumet inte alls?

Läste igenom TS trådstart igen:
Man äger inte något för att man säger att man äger det. Man äger det för att man har blandat sitt arbete med det. Jag äger inte åkern för att jag har sagt att den är min eller för att jag enligt lag äger den. Jag äger den för att jag brukar åkern.
Nu påstår dock staten att man äger saker eftersom att de godkänner ägandet.

Ah, de som anser att passivt ägande, arrende och liknande är orättfärdigt kan möjligen hänvisa hit. Hur är det för er andra?

Det är äganderättsteorin enligt John Lockes modell. Den kan lätt bli absurd. Exempel: Hur kan jag motivera att jag har en gräsmatta som är min? Jo, jag tar hand om den och sköter om den. Jag brukar den som min gräsmatta och min gård. Men hur stora arealer kan jag sköta om som gräsmatta och gård? Hela världen? Det är extrema exempel, men det är ändå ett stort frågetecken. Jag har ännu inte stött på ett vettigt svar på det hela. Däremot fungerar den äganderättsteorin i 99% av alla fall.

Om den svenska staten är som byn så skiljer det sig i det den säger sig kontrollera även sådan mark vars landägare inte godkänt staten som sin ledare. Sedan har ingen uttryckligt sagt till staten att den skall få styra över dem, vilket verkade vara fallet i byn. En praktisk skillnad är att byn är liten och att du lätt kan flytta till en näraliggande by där de inte vill ta 60% av din inkomst för att få bo där. Eller så kan man flytta till en bit oägd mark eller köpa en plätt och på så sätt slippa byns kontroll. Hade liknelsen varit perfekt hade vi kunnat göra det och slippa lägga ned tid på att med ord försöka övertyga folk om liberalismens fördelar.


Det finns en möjlighet att många landägare äger stöldgods från svunnen tid, men med staten så vet vi att de stal sin mark.