2010-03-13, 18:42
#73
Island erbjuder ett attraktivt sparande (läs: insättningsgaranti, som f.ö. är lagstadgat inom EU) för att på så sätt stimulera tillväxten i landet, vilket följaktligen gynnar dess medborgare och ökar dess levnadsstandard. För att uppnå dessa bekvämligheter har Island i utbyte minimerat risken för småsparare genom denna insättningsgaranti.
Utdrag från regeringskansliets hemsida
När bubblan sedan spricker och Island skall följa de avtal som skrivits har helt plötsligt ingen av medborgarna på den lilla ön något ansvar, trots den ökade privatkonsumtionen som bygger på irrationell belåning och dylikt. Syndabocken är helt plötsligt de blodtörstiga kapitalisterna och trycket från utomstående stater.
Vänta nu...
Den andra sidan av myntet är småspararna i bl.a UK och Nederländerna. Dessa vill erhålla en aning bättre avkastning än den riskfria räntan i hemlandet, men även att pengarna de lånar till Island skall betalas tillbaka, vilket är fullt förståeligt då insättningsgaranti som sagt är lagstadgat inom EU.
Vem är det som är girig... tänk efter egentligen? I min mening finns det inget att diskutera. Island skall betala tillbaka, allt annat är avtalsbrott. Som någon skrev tidigare, har det helt plötsligt blivit en gäldenärs rättighet att rösta om huruvida denne skall betala tillbaka eller inte?
Om islänningarna anser sig lurade, varför gjordes det inget innan bubblan sprack? Hur ställde sig dagens majoritet som röstade "nej" innan 2008, hade lika många skrivit under en protestlista och fört frågan vidare? Någon måste ju ha reflekterat över konsumtionen och den explosionsartade tillväxten?
Ur ett långsiktigt perspektiv gör Islänningarna sig en björntjänst att rösta nej. Landets kreditvärdighet kommer att lysa "varningsrött" i en lång tid framöver, vilket inte helt osannolik påverkar Islands näringsliv och hur de tar sig ur lågkonjunkturen.
Utdrag från regeringskansliets hemsida
Citat:
- http://www.sweden.gov.se/sb/d/5472/a/42484
Islands kraftiga ekonomiska tillväxt och ökade levnadsstandard var baserad på senare års goda tillgång på billigt utländskt kapital. Den lade grunden för en snabb, riskvillig och omfattande utlandsexpansion av landets nyprivatiserade banker och finansbolag. Kraftigt stigande fastighetspriser spädde på den lånebaserade privata konsumtionen, som tillsammans med investeringarna i näringslivet omväxlande var de primära tillväxtmotorerna.
När bubblan sedan spricker och Island skall följa de avtal som skrivits har helt plötsligt ingen av medborgarna på den lilla ön något ansvar, trots den ökade privatkonsumtionen som bygger på irrationell belåning och dylikt. Syndabocken är helt plötsligt de blodtörstiga kapitalisterna och trycket från utomstående stater.
Vänta nu...
Den andra sidan av myntet är småspararna i bl.a UK och Nederländerna. Dessa vill erhålla en aning bättre avkastning än den riskfria räntan i hemlandet, men även att pengarna de lånar till Island skall betalas tillbaka, vilket är fullt förståeligt då insättningsgaranti som sagt är lagstadgat inom EU.
Vem är det som är girig... tänk efter egentligen? I min mening finns det inget att diskutera. Island skall betala tillbaka, allt annat är avtalsbrott. Som någon skrev tidigare, har det helt plötsligt blivit en gäldenärs rättighet att rösta om huruvida denne skall betala tillbaka eller inte?
Om islänningarna anser sig lurade, varför gjordes det inget innan bubblan sprack? Hur ställde sig dagens majoritet som röstade "nej" innan 2008, hade lika många skrivit under en protestlista och fört frågan vidare? Någon måste ju ha reflekterat över konsumtionen och den explosionsartade tillväxten?
Ur ett långsiktigt perspektiv gör Islänningarna sig en björntjänst att rösta nej. Landets kreditvärdighet kommer att lysa "varningsrött" i en lång tid framöver, vilket inte helt osannolik påverkar Islands näringsliv och hur de tar sig ur lågkonjunkturen.
__________________
Senast redigerad av Frangster 2010-03-13 kl. 18:49.
Senast redigerad av Frangster 2010-03-13 kl. 18:49.
