Precis flyttat till en annan stad, och så gör han slut..

För två veckor sen flyttade jag och min kille till en annan stad för att börja plugga. Har varit lite jobbigt i början, men jag har kommit in i studentlivet och börjat engagera mig i lite andra grejer.. Men jag har märkt att min kille har varit väldigt tyst och konstig sen vi kom hit. Sitter mest vid datorn, när man pratar med honom så svarar han bara på tilltal och sätter aldrig igång ett eget samtal.

Så idag frågade jag vad i helvete det är som pågår, varför han behandlar mig som nån hyresgäst? Så släpper han bomben, att han vill göra slut. 2 veckor har vi bott här (detta är hans hemstad förövrigt) och jag har mina vänner och min familj 60 mil bort.

Skolan började denna veckan, och jag har ingen aning vad jag ska göra. Jag vill helst bara sticka nu men samtidigt vill jag inte "ge upp". Frågat ifall han verkligen tänkt igenom detta och han tycker det känns som vi glidit isär. Han vill vara ensam för att han inte varit det på flera år och vill göra vad han vill. Har ALDRIG hindrat honom från att göra vad han vill när han vill.

Bett honom att verkligen tänka över sitt beslut, och han säger att han fortfarande har starka känslor för mig men vill inte att jag ska ha för höga förhoppningar.

Ärligt talat så vet jag fan inte vad jag ska göra. Varje del av mig vill åka hem, eventuellt flytta till mina föräldrar (min lägenhet är uthyrd i andra hand i ett år, och jag har inte råd att bo i den själv) men de är inte så pigga på det, och typ, se om jag kan hoppa på en annan kurs.

Samtidigt känns det som ett sånt misslyckande, det har bara gått två veckor. Men jag känner ingen här, kommer inte ha någonstans och bo och det är svinsvårt att hitta bostad.

Alltså vafan. Hjälp mig. Vad ska jag göra? Jag har sagt upp mig från mitt jobb i min hemstad, jag har verkligen bränt alla mina broar för att flytta hit. Min kille stack iväg någonstans nu och jag har ingen aning när han kommer hem. Mitt liv är helt förstört.

Det känns jobbigt i början, men det blir lättare efterhand. Fortsätt kursen, är mitt tips.

Låter som ett maktspel

Stay frosty, var kall i ett sådant läge. Gör inga förhastade beslut utan låt allt sjunka in lite. Klart det fixar sig, men du måste tänka klart utan att du påverkas av allt för många känslor. Vad är det som har hänt? Varför skedde detta? Fallerar ert förhållande av någon anledning? Låt honom få vara ifred lite, han kanske måste få lite "private time"...

Jag tycker iofs det låter som att du i stort gjort den här flytten för att du ville bo med din kille.

Var det han som var den stora anledningen till flytten har du kanske agerat en aning tanklöst, hade du t.ex. en B-plan redo?

Familj och vänner är viktigt. Bo inte kvar bara för att du inlett studier, är det så att du vantrivs kommer det att gå åt h-e med studierna också i slutändan i vilket fall.

Ang. boende borde du väl själv kunna få tag på något andrahandskontrakt, eller bo inneboende eller liknande tills du får loss din egen lägenhet igen. Det är förstahandskontrakt som är jobbigt att få tag på snabbt...

Ditt liv är inte helt förstört. Det har bara fått en lite oväntad törn.

Det finns positiva saker också. men det beror självklart på var det är du har flyttat.

Är det en storstad finns det mängder med folk att träffa, börja med något nytt. Någon ny idrott, hobby. Börja träna seriösare kanske. Börja spela biljard! My heroin of choice...
Är det mycket plugg får du ju annat att tänka på där.

Bostadsfrågan är väl lite jobbigare. Speciellt om det är hit till Göteborg du flyttat. Men det går väl om man är motiverad. Något du borde vara.

Jag vet att det här inlägget låter konstigt, jag är sällan optimistisk. Och jag vet att hade jag varit i din situation hade jag spelat biljard dygnet runt för att få något annat att tänka på.

Det är jäkligt svårt att stay frosty. Jag är mer arg än ledsen, för jag tycker att han kunde ha tänkt över det här ordentligt innan vi flyttade. Men jag har bestämt mig för att jag ska stanna kvar här, för det var en anledning till att jag flyttade också som inte hade med honom att göra.

Vi har haft det kasst en period, men vi har antagit att det berott på omständigheterna. Vi har jobbat på samma jobb vilket har gjort att vi aldrig är lediga en hel dag ihop, han har längtat hem och jag har inte trivts med mitt jobb. Så vi tänkte att allt skulle bli bättre när vi flyttade hit.. Men ja, tydligen inte.

Jag tycker vi ska ge det tid, men han har tydligen bestämt sig. Men ja, ska försöka låtsas som ingenting och låta honom tänka..

Flyttade från Göteborg Jag bor i en studentstad nu, så jag har egentligen alla valmöjligheter i världen. Men det känns mest jobbigt att jag inte direkt.. Har någon här. Och det här med bostad.. Lägenheten är hans syrras. Han har sagt att han inte tänker slänga ut mig på gatan, men om han flyttar hem till hans mamma så kanske hans syster tycker att det är han som ska ha lägenheten och tvingar mig att flytta? Det är JÄVLIGT SVÅRT att hitta bostad här.

Till största delen ja, men jag hade planer att flytta och plugga i en annan stad också. Vi har varit ihop länge så det kändes rätt självklart att försöka någon annanstans också.

Kanske har jag gjort, och min b-plan.. Ja, finns väl inte. Jag vill plugga nu, inget snack om saken. Men jag har aldrig bott någon annanstans än min hemstad, så jag behöver verkligen bo någon annanstans.

Har börjat umgås lite med en tjej, och har planer på att börja jobba i min studentkår. Tror mest det är min rädsla att vara själv som är jobbig..

Redan i första meningen ser jag att du gjort fel val...

Lämna pojken i fred lite. Hitta på något kul att göra ensam. Ut och gör något nu! Gå en promenad och sväng in i en bowlinghall eller nått så du får annat att tänka på.
Alternativt kan du ju supa till lite. Det kan bli bättre, men det kan också bli skitkasst, lite av en chansning.

Off Topic: Flickor som flyttar till en stad där de inte känner någon blir lätt ganska slampiga, någon annan som tänkt över fenomenet?

Livet är svårt, vem har sagt att det ska vara enkelt? Visst känslor är bra att ha, men för ditt eget bästa måste du rikta dem känslorna åt ett håll, som för dig vidare i din utveckling och ger dig maximalt med utdelning. Annars blir det bara pannkaka.

Haha I will come back!

Just nu kör jag lite pampering, fixat mig själv och funderar på ifall jag ska ringa min enda vän och gå och supa ner oss. Fast alkohol fixar oftast inte så mycket så det kommer antagligen bli skolarbete. 100 höjdare har dock fått mig lite på andra tankar!

Kanske blir det där ett alternativ för mig..

Mjo, jag vet. Men det är svårt efter några år att bara lägga ner allting direkt. Tror jag bara vant mig vid att vara i ett förhållande så det kanske är lika bra att köra allt det här själv..