Beroendepersonlighet?

Hej Flashback

Jag har ett litet problem skulle man kunna säga. Jag är en riktig beroendepersonlighet skulle jag uttrycka det själv. Jag skulle kunna bli beroende av kexchoklad om jag vore på det humöret.

Jag har alltid druckit Treo, detta började som 8-åring då jag hade ganska grov migrän som vägrade ge sig. Med en eller två treo så gick det över till slut. Troligtvis var migränen stressrelaterad då det var mycket som hände runt min familj just då. Jag botade det med Treo iaf. En sak som hållit i sig, så fort jag är trött, hängig eller har minsta ont i huvudet så blir det en dubbel treo så är man igång igen.

I 15-16 årsåldern började jag bruka alkohol i rätt stor omfattning, i 18-19 årsåldern var jag mer onykter än nykter. Jag var på god väg att bli riktigt alkoholiserad, som tur var fick jag barn med ett tillfälligt knull och träffade samtidigt en ny underbar kvinna och skaffade jobb, så det räddade mig från mycket av alkoholen. Dock hade jag mina återfall då jag var sjuk från jobbet för att kunna kröka. Jag kunde börja kröka när jag kom hem 07:30 på morgonen från mitt nattskift och sen körde jag till 14:00 för att sen sova innan jobbet, allt var noga utstuderat för att kunna underhålla missbruket. Detta tog jag tag i till slut och idag dricker jag bara på helger, precis som en "vanlig" svensson.

Började röka när jag var 14, och har sedan dess rökt 10-15 cigg om dagen. Slutade för något år sedan, och mådde väl faktiskt riktigt bra. MEn kunde aldrig släppa tanken på att röka, tillät mig själv att röka på helger ett tag, sen blev det på "speciella" vardagar, sen var det kört, nu röker jag på heltid igen.

Jag har alltid hållit mig ifrån tyngre droger då jag vet att provar jag är det kört, då är jag en fullfjädrad pundare inom loppet av ett halvår tyvärr.

Nu till mitt riktiga problem. Hur fan kommer man ifrån detta? Är det bara sluta "cold turkey" eller och sen ge sig fan på att det ska funka. Jag har noll viljestyrka när det kommer till mina beroenden, känner jag för att röka så gör jag det, känner jag för att dricka gör jag det, spelar ingen roll vad som kommer emellan.

Hur fan hittar man styrkan att stå emot detta? Jag vill inte dö vid en ålder av 45 ( är 27 idag) bara för att jag var svag, jag vill se mina barn växa upp och orka vara med dem under uppväxten.

Idag mår jag skit, missbrukar treo (4-6 om dagen), röker på heltid igen och dricker alkohol fredag/lördag om jag kan, gärna någon dag till om det inte finns något som hindrar. Jag vet inte om det är stressen som gör detta mot mig, om det är ett sätt att fösöka fly allt ansvar. Jag har ett stressigt jobb, är chef över 50 personer, har en villa som jag gillar att pula på, har två barn och ett föräldrakooperativ som kräver rätt mycket tid. Samtidigt har jag alltid något på gång för att fyllla ut tiden, är det inte en renovering så är det eget företag vid sidan av eller bröllop, resor eller liknande att planera.

Hur fan gör jag för att må bra?

det korta svaret på din fråga är samtalsterapi. det kan få dig att avvika från din beroendepersonlighet och lära dig kontrollera dig själv. längre svar kan jag inte ge nu, måste iväg.

Jag kan säga dig att jag sitter lite i samma sits, för att dra rätt grova paralleller.

Du verkar vara en ambitiös person som vill mycket med ditt liv. Tror du kanske det kan hjälpa om du drar i en extra växel? Alltså att du kämpar så hårt du kan varje dag. För gör du verkligen det idag? Är du så bra du kan bli? Eller gör du saker lite halvdant, inte till max så att säga? Om du gör saker till max så känner du tillslut ingen stress, eftersom du kommer vara nöjd med dig själv.

Det betyder egentligen två saker. God planering och en sund och aktiv livstil. Om du tränar kommer du tillslut inte vilja dricka eftersom det förstör det du tränat upp.

Annars kan jag rekommendera lite självhjälp: http://en.wikipedia.org/wiki/The_Sev...fective_People Testa den boken.

ta marijuana

Vill kolla om du kan stå emot

Jag är nog en mycket ambitiös person som inte ger upp i första taget. Jag har högt uppsatta mål för mig själv och känner väl ofta att jag inte når upp till alla. Försöker jobba med det då det ger mig lite ångest och dålig självkänsla.

Ska kolla den där boken, kan ju inte bli sämre. Har även planerat in att börja träna inom kort, ska försöka få lite mer struktur på mitt liv då jag behöver det för att hinna med allt. Kanske underlättar det resten av livet samtidigt.

Jag tror på struktur och planering, men är samtidigt själv ett organiserat kaos invändigt =)

Frågan är hur man lyckas hålla sig ifrån allt skit, men det kanske kommer av sig själv när man börjar få ordning på resten av livet.

Sätt upp mål/delmål, så du har någonting att sträva mot.
Tror bara du är ostimulerad.

Jag behöver också hjälp.
Med vad vet jag inte. Jag ÄR en beroendepersonlighet..
Jag var nog rätt "normal" fram till tonåren.. då började min depression inklusive anorexi, självdestruktivitet m.m. (i vilken rangordning vet jag inte, annat än att depressionen kom först).

Mitt problem nu.. (snart 10 år senare).. är att jag lätt blir beroende av ALLT jag gör.
Jag var anorektiker, men "botade" mig själv eftersom jag inte ville bli inlagd.
Jag är envis som fan och ifall jag "måste" något som jag inte vill så slår jag bakut och kör mitt race.
Jag lyckades gå fri från min anorexi även om jag egentligen inte är fri från sjukdomen i sig. Eftersom jag manipulerade omgivningen något.. men jag äter och svälter inte idag.

Men sedan föll jag in i missbruk (mest alkohol), och det pga. privata angelägenheter med dödsfall av nära personer (minnen som jag inte ville kännas vid, jag förtränger skiten).. men efter några år så valde jag att gå i behandling och den var verkligen hjälpsam.

Jag kan numera lyckligtvis varken kalla mig anorektiker eller missbrukare.. av något särskilt.
Men .. jag tänkte att cigg skulle göra mig upptagen... så jag började röka första gången jag var 20 år (idiotiskt, jag vet.. men jag tänkte att det skulle göra mig "stabil" på "lagligt" sätt och ta mig bort från annan skit..)

Nu är jag alltså rökare. Och jag blev snabbt beroende av detta..
När jag hade slutat med alkoholen så gick det några månader innan jag tänkte; låt oss pröva en energidryck (jag hade aldrig druckit dem innan), men jag älskade smaken och den lilla kicken som fanns där.. så inom en vecka ersatte jag tidigare beroenden med energidryck.
Jag handlade dem varje dag och jag drack tills jag hade hjärtklappning..
Jag skulle ha kunnat spendera dessa pengar på alkohol t.ex. Men jag var ju inte "missbrukare" längre, och jag ville inte ta sådan skit..

Men jag drack ju energidryck så det stod härliga till..

Och min anorexi står fast i det faktum att jag inte äter "tillagad" mat.
Jag äter frukt, mackor, grönsaker.. jag får "svängningar" och precis som i ett beroende äter jag endast en viss typ av mat i en viss typ av tid..
Jag kan äta t.ex. äggmackor i veckor till lunch/middag och till frukost kanske ett äpple.
Men när jag tröttnar så blir det något annat.
Jag kan inte "välja" vad jag missbrukar vad gäller mat.
Ett tag lyckades jag bli beroende av panpizza vegetarisk, vilket går HELT emot mina tankar om mat. Men det går inte annat än att bara följa med..

Störst panik får jag ifall jag hamnar i en situation där jag ätit en viss typ av livsmedel i veckor eller månader och börjar trötta.. men samtidigt inte har något att byta det med..
Då blir det kaos..

Men som sagt.. det kan handla om sådant som påverkar psyket så som droger, alkohol och cigg, till sådant som påverkar mig i lägre form.. som energidryck. Men jag blir ju t.o.m. beroende av den mat jag äter. Och kan inte/och vill inte äta något annat ..

Varför är jag så beroende av allt?
Jag förstår att cigg och alkohol är beroendeframkallande, och därför snabbt sätter sig som ett begär i mitt huvud. Men jag blir beroende av mat.. och .. vanor.. och.. ALLT-
särskilt träning btw (det har jag glömt att nämna). Ifall jag börjar träna så tränar jag snart 3 timmar varje dag och först 2 dagar i veckan, men veckan efter det minst 4 dagar i veckan..
Jag klarar inte av "balans", varför ?

Varför måste jag överdosera ALLT jag gör ? =/
Finns det någon annan som mig ?