Den stora tråden om dokumentärer (sammanfogad tråd)

Zombies of Nairobi

En 20 minuter kort dokumentär om gatubarn i Nairobi som sniffar flygplansbränsle.

https://www.youtube.com/watch?v=0B_vZCLDs-M

Veckans dokumentärtips: Sound It Out (2011)

I industristad Teesside i nordöstra England hittar man skivbutiken Sound it Out - den sista av sitt slag. Här säljer ägaren och eldsjälen Tom - det han inte vet om musik är inte värt att veta - fortfarande vinyl och cd-skivor trots att lönsamheten inte finns där längre i en utdöende bransch. De musiknördar som aldrig kommer överge det fysiska formatet dyker dock upp, och de är en färgrik skara karaktärer. Det här är verklighetens High Fidelity.

Bland dem regelbundna har vi rockaren Shane som har gått på 400 Status Quo konserter. En äldre gentleman som mest köper åt sin partner (hon älskar Meat Loaf). Chris som har kommit i 20 år och spenderar exakt 100 pund varje månad. Men regissören Jeanie Finlay filmar inte bara de som kommer in i butiken utan hänger också med några av dem hem där de visar upp sina samlingar, i ett fall ett skjul där två killar byggt ett DJ-rum, och pratar om vad musik betyder för dem.

Det här är folk från arbetarklassen och vissa fall inte ens det. En del är arbetslösa tonåringar, andra funktionshindrade, men kärleken till musiksamlandet ger dem mening och Sound it Out är ett oerhört viktigt inslag i deras liv. Shane säger att han skulle gråta om butiken försvann. I filmen liknas det med ett beroende där Tom är deras langare.

Men även om det rör vid tragiska livsöden så är det här en positiv och glad dokumentär. Finlay lyfter upp de här på ytan lite komiska karaktärerna och låter dem öppna upp sig. Det är äkta och härligt. Vardagen i butiken bjuder också på guldkorn som när en kille kommer in och försöker sälja stöldgods. Och på tal om guldkorn så är soundtracket fyllt med musik som får en att spetsa öronen och börja googla på texterna. Det inkluderar de livespelningar som hålls i butiken där bland annat ett rockband tränger in sig i hörnet och röjer inför en publik på 15 personer.

Det är mer än 10 år sedan det här spelades in men glada nyheter! Sound it Out lever och frodas. Och vem sitter inte utanför butiken på deras senaste instagraminlägg om inte Shane! Jag kunde inte vara gladare över det. Älskvärd dokumentär. Se den och sen varför inte ta en tur till din lokala skivbutik?

The Way Down: God, Greed and the Cult of Gwen Shamblin (2022)
https://www.imdb.com/title/tt15286764/

Ännu en skruvad kyrka i den amerikanska södern med allt som hör till en kult, men med en extra twist. Dietisten Gwen Shamblin gjorde stor succé med sitt budskap om att gud inte vill att vi ska vara feta. Gudstjänsterna är en blandning av evangelism och viktväktarna. Folk vittnar om hur många kilon de tappat. Kyrkan drog till sig tusentals följare och Gwen skaffade sig snart ett palats och en boy toy. Intressant att se hur hon förändras genom åren från att ha varit en vacker kvinna till ett benrangel med en allt högre frisyr än Marge Simpson.

Många är anklagelserna om oegentligheter, barnmisshandel som lett till mord och självmord, våldtäkter, kontroll av medlemmarna och annat elände som hör kultkyrkor till. Ledningen levde lyxliv men i maj 2021 dog de då deras privatjet kraschade. Dokumentären från HBO är i fem delar. Den spretar lite men det är kanske inte så konstigt med allt märkligt som har hänt. Klart sevärd om du är intresserad av kulter eller true crime.

Veckans dokumentärtips: Valkyrie: The Plot to Kill Hitler (2008)

Adolf Hitler utsattes för drygt 40 mordförsök från sitt eget folk och han överlevde dem alla. Det fick honom att tro att han hade en slags övernaturlig osårbarhet, men oftast så överlevde han tack vare tur, tillfälligheter och sin enorma säkerhetsapparat. Det mest kända attentatet och där han också blev sårad var 20 juli-attentatet 1944 som kom från den massiva motståndsrörelse inom hans egna militär. Överste Claus Schenk von Stauffenberg placerade under ett möte en bomb bara någon meter från Hitler, men trots att explosionen dödade fyra personer så klarade sig Hitler med småskrapor och trasiga byxor.

Stauffenberg och närapå 5000 andra associerade med motståndsrörelsen avrättades den kommande tiden av en rasande Hitler. Deras motstånd gav dock avtryck i historien och visade världen att inte alla i Tyskland stod för vad Hitler och nazism stod för. De försökte rädda världen från ytterligare förstörelse och trots att de misslyckades så borde deras hjältemod uppmärksammas - vilket lyckligtvis har skett de senaste årtiondena. Även i Tyskland som kämpade länge efter kriget med synen på motståndsrörelsen.

En matig dokumentär som ganska onödigt inleder med att gå igenom krigsstarten. Information som de flesta förmodligen känner till. Men sen blir det riktigt intressant när motståndsrörelsen och 20 juli-attentatet granskas av historiker och faktiskt berättas om från de som var där. En av de få från motståndsrörelsen som flydde undan avrättning intervjuas, och även Stauffenbergs barn medverkar. Det är en dokumentär gjord i samband med filmen Valkyrie (2008) men det är inte något snabbt ihopkastat bara för att fylla bonusmaterialet på dvd:n - den är välgjord och berättar om Stauffenberg och motståndsrörelsen med stor respekt.

Sista delen går igenom Tyskland i efterkrigstiden och hur de förvånansvärt nog inte talade mycket om motståndet, något de faktiskt kunde vara stolta över. Tvärtom såg den allmänna opinionen negativt på attentatsförsöket.

Vill man veta mer om övriga mordförsök på Hitler så rekommenderar jag kortdokumentären 42 Ways to Kill Hitler (2008) av Nat Geo. Finns på Youtube.

Veckans dokumentärtips: The Last Narc (2020)

Efter 14 års efterforskning och två års produktion så släppte Tiller Russell till slut den ultimata dokumentären om ett mord som än idag utreds och påverkar relationen mellan USA och Mexiko. 1985 kidnappades, torterades och mördades den amerikanska DEA-agenten Enrique "Kiki" Camarena av den mexikanska drogkartellen The Guadalajara Cartel. Mordet var hämnd för hans roll i att bränna ned en stor marijuanaodling känd som Rancho Búfalo värd miljarder dollar, och med det startades Operation Leyenda - den största utredningen i DEAs historia.

Jag har inte sett succén Narcos på Netflix där det här mordet spelar en viss roll, men jag har sett Sicario-filmerna och vibbarna jag får av den här dokumentären - miniserie av Amazon i fyra delar - liknar de jag fick där. Det är en så enormt brutal värld. Pengarna som finns i droger gör att all vett och sans försvinner - kartellerna tävlar i att mörda och tortera varandra så brutalt som möjligt och det finns ingen ände på korruptionen. Politikerna är lika smutsiga som männen på gatan med automatgevär hur högt uppsatta dem än är, vilket den här dokumentären vittnar om.

Huvudvittnet är pensionerade DEA-agenten Hector Berrellez som kom att leda utredningen och som var där i Guadalajara, våldsamheternas ground zero, på 80-talet. Hans historier är rakt på sak, utan bullshit, brutala återgivningar av hans upplevelser. Han flankeras av ex-kartellmedlemmar som deltog under tortyren och mordet på Kiki och kan berätta i detalj vad som hände. Ett vittne, mexikanska polisen Jorge Godoy, är totalt ostabil under intervjuerna - stirrig, paranoid och oberäknelig. Oerhört läskig och fascinerande att beskåda. Den mannen har sett saker under sina dagar. Tydligen drog han också pistol mot regissören vid ett tillfälle.

Det är en snårig historia att reda ut och jag vet inte om dokumentären lyckas med det. Uppgifter kommer fram om att CIA var inblandat i kidnappningen och även på plats under tortyren, vilket såklart förnekas. Men oavsett så är produktionen och atmosfären på topp - ett måste för den som är fascinerad av den här extrema världen där överbrutalt våld är vardagsmat.

Ghost Of The Cannibal Island

Det handlar om en tidigare okända områden och platser som är oupptäckta ännu. Så de hittar en massa djurarter och växter. Dokumentären är någonting som jag skulle rekommendera.

Veckans dokumentärtips: Diving into the Unknown (2016)

Pluragrottan i Rana, Norge är den djupaste grottan i norra Europa och en populär destination för grottdykare. 2013 upptäckte en grupp finska dykare en länk till Steinugleflaget, en grotta en kilometer bort men för att komma dit måste man dyka mycket djupare i iskallt och mörkt vatten genom smala passager och sylvassa stenar. Endast de bästa dykarna vågar sig på den vägen. 2014 återvände finnarna med nyfikna vänner som skulle testa vägen för första gången. Då slog katastrofen till. Två av dykarna fastnade nere i djupet och drunknade och deras vänner var tvungna att överge dem.

Den norska polisen tog hjälp av professionella brittiska dykare i ett försök att bärga kropparna, men operationen bedömdes vara för farlig. Grottan stängdes - de två dykarna skulle spendera den eviga vilan flytandes i djupet mer än 100 meter under ytan. Detta var oacceptabelt för Jarkko, Patrik, Vesa och Sami. Sju veckor senare återvände de till platsen för en olaglig och extremt farlig räddningsoperation. Deras vänner skulle upp. Och de filmade allt.

Grottdykning är likt bergsklättring fascinerande i att döden alltid knackar på axeln. Går något fel eller ens andas du för häftigt är du död. För varje minut du spenderar på de extrema djupen adderar du timmar till dekompression vilket gör att bärga kroppar är oerhört riskfullt. Det gör att den här dokumentären såklart är nervpirrande på sina ställen - men tyvärr misslyckas den helt med att förklara vad som händer på ett vettigt sätt under de kritiska momenten. Den har bra grafik för att visa dykarnas positioner, men inget mer för att öka på spänningen och inlevelsen.

Nu är det en bra dokumentär ändå som tur är. Jag gillar verkligen att det är nordbor, finnar som står i centrum. Den skandinaviska melankolin är påtaglig. Trots situationen så stänger de av känslorna och försöker agera robotar - vilket är ett måste om de ska lyckas. De diskuterar, ganska morbitt, om de även ska lyckas bärga de dödas utrustning så familjerna kan sälja det vidare. En lågmäld och ganska vacker film - på fler sätt än de utsökta vinterbilderna. Synd att potentialen slarvas bort bara.

Tackar för det tipset!

Downfall: The Case Against Boeing (2022)
https://www.imdb.com/title/tt11893274/

Inom fem månader kraschade två Boeing 737 Max plan med 346 döda. Hur kunde det hända? I den här dokumentären får vi svaren. Inte bara det tekniska, bakomliggande problemet, utan också hur företaget gjorde allt för att dölja att de känt till det. Företagsledningen drevs av att haussa aktiekursen, även om det innebar att de offrade säkerheten.

Veckans dokumentärtips: Captive Audience (2022)

Det var en kidnappningshistoria så spektakulär att det gjordes en påkostad dramatiserad miniserie om det på 80-talet. Den 4 december, 1972 gick 7-årige Steven Stayner ensam hem från skolan när en man stoppade honom. Efter lite övertalning kördes en bil fram av en annan man, och Steven satte sig i tron att de skulle åka hem till hans föräldrar. Men de åkte istället till en avlägsen stuga - och Steven skulle inte återse sina föräldrar på en lång tid.

Men han skulle alltså återse dem, till skillnad från de flesta barn som försvinner. Drygt 7 år senare flydde han från sin kidnappare tillsammans med en annan pojke och kunde, nu 14 år gammal, återuppta sitt gamla liv. Vilket såklart var hopplöst. Förutom traumat som hans pappa vägrade låta honom bearbeta så blev han en kändis och media punktbevakade honom för att skriva solskensartiklar om pojken som återvände.

Steven och hans familjs historia tar inte slut där, långt ifrån. Men förutom att det innehåller ett kvadrupelmord så ska jag inte spoila något mer om det. Var bara förberedd att det tredje avsnittet i denna serie i tre delar är något extra.

Mycket av berättandet knyts samman med nämnda miniserie - I Know My First Name Is Steven (1989) - där till och med några av skådespelarna under intervjun får läsa gamla repliker. Vet inte om den kopplingen gav så mycket egentligen - mer fokus kunde gärna ha lagts på att förtydliga de kritiska händelseförloppen. Samma med allt fokus på mediabevakningen som visst, man förstår att den var jobbig för Steven och familjen, men spekulationerna om att den påverkade vissa saker känns långsökta.

Annars är intervjuerna med familjemedlemmarna bra. Speciellt mamma Kay ger mycket information om hur den jobbiga tiden var. Det finns en sak hon vägrar prata om dock, tyvärr. För true-crime fantasten är det här verkligen sevärt. Jag tyckte att de tre avsnitten flög förbi och även om jag hade önskat mig mer tydlighet i vissa saker så var det engagerande och intressant. Stackars Steven gick igenom hemska saker och fick sen se sin berättelse bli en nationell angelägenhet - det är ett under att han höll sig så lugn framför kamerorna.

Måste tipsa om dokumentären Kiss The Ground som finns att se på Netflix https://www.imdb.com/title/tt8618654/?ref_=nv_sr_srsg_0

Det är en miljödokumentär som handlar om Lantbruks inverkan och hur små men vitala förändringar i hur vi sköter plantering av växter och upprätthållandet av växtriket kan få enormt stora inverkningar på vår miljö.

Tycker själv mycket av miljörörelsen är patetisk, däcktömmarna, banderollnissarna etc

Tycker både många av dem samt många andra borde se denna dokumentären.

Att det viktigaste vi kan göra är plantera växter och lobba för ett bättre jordbruk. Och att den hårda sanningen för många av de urbana stadsborna med klimatångest är att det bästa de kan göra för den ångesten är att ge sig ut i skog och natur och faktiskt jobba.

Veckans Dokumentärtips: The Lost Arcade (2015)

Arkadspelens storhetstid var från mitten av 70-talet in på 80-talet då storstäderna kryllade av arkadhallar dit ungdomarna flockade för att spela spel och hänga på nätterna. Chinatown Fair i New York var en av dem, öppnad redan 1944 och kända för sin livs levande kyckling som dansade och som man kunde utmana i Tic-Tac-Toe. De spelade inte i samma liga som arkadjättarna på Times Square - delvis på grund av att kvarteren runt Chinatown på den tiden var rätt så laglösa - men det skulle de ta igen på ren uthållighet. 40 år senare stod CF kvar som ensam arkadhall i hela New York. Men nu knackar verkligheten på hos dem också.

Denna dokumentär är inte någon storproduktion utan kickstarter-finansierad av en grupp amatörer när de hörde att CF var på väg att stänga. Vilket märks, men även om den saknar fokus så är det en ytterst trevlig stund bara att få ta del av en subkultur som betyder så mycket för personerna i filmen. Ägaren Sam är immigrant från Pakistan som insåg betydelsen CF hade för ungdomarna och höll det öppet trots att lönsamheten sakta men säkert försvann. Bland hans anställda hittar vi Akuma som var en hemlös tonåring innan arkadhallarna blev hans hem. Tillsammans utgör de en liten del av en passionerad community som nu sörjer - men kanske kan hallen ändå räddas?

Det bjuds såklart på lite historia, hur arkadhallarna började dö ut när Nintendo släppte NES på 80-talet och spelen plötsligt kunde spelas hemma. CF har även figurerat i andra sammanhang - Robert De Niro och Meryl Streep spelade in i en scen där för filmen Falling in Love (1984) och Ol´ Dirty Bastard valde CF för sin musikvideo till låten Brooklyn Zoo 1995. Sen är jag en sucker för New York i alla dess former så det är alltid mysigt att ta del av staden och dess färgstarka invånare.

För personer födda innan 90-talet och med det minsta lilla spelintresse kommer det här väcka många nostalgiska minnen. Det är sorgligt att saker och ting dör ut men eldsjälarna i filmen försöker ändå hänga med genom att livestreama fighting-turneringar och satsa på rytm och musik-kabinetter. Det är svårt att släppa taget om något som har betytt så mycket.