2010-01-16, 00:41
#1
Eftersom svampar numer är bannlysta i Amsterdam och tryfflar är lagliga trodde jag att dem skulle vara svagare, men jag hittade några som skulle vara rena dynamiten.
Har ett nice hotellrum där jag kan trippa ostört, en tv och laptop laddad med skön musik och videos. Tar 10gram och kollar på en dokumentär tills jag börjar märka nåt.
Efter 40 minuter märker jag att skärmens kanter börjar luta, och smälter samman med kanten av mitt synfält. "Coolt det börjar", ska gå på toa och slå en drill. Stannar vid dörren, som plötsligt fått en ny dimension. Verkar vara ett lager av flytande plast draget över den med massor av mikroorganismer levande i dess plasma. Hmm, inget annat ger effekter, måste vara något med den här dörren, den kanske representerar något.
Tillbaka slår jag på TVn och fortsätter kolla på dokumentären. På TVn är det en tysk film subbat på holländska som utspelar sig på ett slott. Sakta avtar mitt intresse från dokumentären till andra saker...
som väggen, vilket plötsligt vägrar förbli statisk. Och den tyska filmen blir otroligt fascinerande, fast filmen ser ut att vara från 50-talet är färgerna otroligt klara och levande.
Dusch
Jag styr mina fötter mot badrummet, funderar på hur en dusch känns i det här tillståndet.Har en fiskskåls effekt medans jag rör mig genom hallen.
Nu blir allt jag kollar på fantastiskt. Jag kollar på handfatet med dess metalliska ledningar, vilket står ut i otrolig 3D. Jag tittar på vattendropparna på det vita kaklet, vilket verkar dansa för mig. Jag tittar på det mönstrade kakelgolvet, vilket verkar ha kommit till liv, och rör sig fram och tillbaka på ett organsikt sätt. Jag försöker se dess detaljer, hur kan detta vara möjligt?
Men ju djupare jag tittar desto djupare verkar det gå.
Sedan tittar jag ner på min kropp.
Min kropp är inte längre en sammansättning lemmar. Det är ett genomskinligt levande samhälle, med blodådror och energi som pumpar genom varje liten del. Och nu kan jag föreställa mig vad som helst med otrolig tydlighet. En person fantiserade brevid är lika verklig som jag själv. Jag märker att jag kan leka med rummet, vilken är min egentliga storlek? Vad är 1.8 meter? Storlek mäter vid bara genom att jämför med annat. Är jag en otrolig jätte som tornar mig högt över allt annat, eller en litet sandkorn i ett oändligt universum. Jag har aldrig provat lsd, men kan förstå att det kallas en kärleksdrog. Även fast jag är ensam i duschen, känner jag mig som ett med allt mer än någonsin. Jag ÄR allt.
Tillbaka i sovrummet har slottet på TVn blivit förtrollat. Filmens vackra prinsessa tycks ha blivit rosaskimmrande och fått ett par extra ögon, och hur ändå har jag aldrig sett en vackrare varelse. Gardinerna och växterna morphar och tycks locka in en. Om slott har kännts överväldigande förut kan jag bara föreställa mig hur dem skulle upplevas i detta psykadeliska tillstånd. Till och med Tvn ser annorlunda ut, plastig, organisk och lekandes med det ljus som reflekteras därpå.
På laptopen har jag grejer som Tim Learys "How to Operate Your Brain" och Shpongle musik, som jag tänkt lyssna på, men att ens försöka koncentrera mig på nåt är ointressant, min uppmärksamhet räcker 5 sekunder. Att ens koncentrera sig på att flytta musen och klicka kräver en stor koncentration, och rummets levande mönster är bra mycket intressantar än milkdrops visualitioner. Jag märker att jag är hungrig, har svårt att förstå hur någonting kan vara hårt som en knäckemacka. Den borde vara mjuk och kunna ätas på en tugga. Men innan jag lyft upp nåt och stoppat i munnen har något annat redan upptagit min uppmärksamhet. Allt är roligt. Även om man satt i en fängelsecell med kala väggar, skulle det slå det mesta.
Vad jag än tittar på tror jag inte att det är tryfflarna som gör allt späänande, utan att vilken film jag råkar titta på måste vara den mest fantastiska film i världen, och jagbara måste ha tag på den, men jag har inte en aning om hur i hela världen jag ska kunna få filmen från TVn till min laptop.
Tom Cop and ½ verkar intressant. Fast nu börjar effekterna avta och det går sakta upp för mig att filmen egentligen inte är fantastsk utan snarare urusel.
5 gram kvar, vad ska man hitta på med dessa visuella underverk.
Det bästa måste vara bio... i 3D! Men jag behöver en full dos.
-----------------
Museum
Tänkte prova 5g och se om tavlorna på riksmuseet blir lite mer levande.
Ploppar det sista av tryffeln innan jag går hemifrån. Tusan, 50 meter kö! Fan vad jobbigt om tryffeln ska börja verka innan jag är inne. Speciellt som jag måste gå genom värsta säkerhetsanordningen. Ahh, första effekterna tar sin början när jag väl stigit genom entreen. Det man möts av är en enorm tavla på 2,3 gånger 5,5 meter med ett 20tal personer i naturlig storlek. Och det är som ett levande foto. Jag tittar inte på en tvådimensionell tavla utan ett fönster in i en annan värld. Detaljerna på tavlan känns som att de går att ta på, och de upplysta delarena verkar stå för sig själva.
Fortsätter min tur genom museet, många tavlor är ointressant men många har intressanta visuella effekter. Det finns även statyer, silver, porslin och hantverk, men det är främst tavlorna vilka verkar annorlunda. Hade jag tagit mer hade det blitt intressant, nu hade jag tolerans från gårdagen men redan nu märker jag hur tavlorna blir mindre och mindre intressanta och museets besökare desto mer intressanta. Dessutom tar jag tryfflarna på tom mage, och känner mig mest hungrig, röksugen och att jag har ont i ryggen. Lämnar för att ägna dagen åt folktittande :P
Avatar 3D
Väntar 2 dagar så toleransen lagt sig lite, innan jag tar 15gram 30 minuter innan filmen. Sätter mig tillrätta med 3D brillorna, även reklamen är i 3d. Hmm, hur mycket är det tryfflarna och hur mycket är det brillorna som skapar 3d känslan egentligen. Nja utan brillor ser det ganska platt och underligt ut. Men när filmen börjar ser jag inte längre på en film. Jag ser verkligheten.
Så klart! Vi lever alla på rymdskepp, dem här människokropparna är bara våra avatarer här på jorden på ett tillfälligt besök. Vad löjliga mina händer och ben känns nu, känner mig som huvudrolls innehavaren i filmen som tittar på sin nya kropp i observatorie rummet.
Vilka deja vu känslor, hur många gånger har jag sett den här filmen egentligen? Hmm, kanske ska logga ut så jag vaknar ombord på rymdskeppet igen. Fast det är nog bäst jag väntar tills jag kommer till hotellrummet, för olikt karaktärerna i Avatar som bara tuppar av, kommer jag förmodligen att sprattla som en fisk på torra land när jag "loggar ut". Tjejen brevid mig lär inte uppskatta det. Särskilt inte när jag väl slutar sprattla utan blir en livlös docka. Bäst att vänta till hotellrummet.
Fan va coolt att alla här på bion har samma upplevelser som jag, vilken gemenskap! Undrar hur jag ska komma härifrån, mina ben känns som gele, dem kommer få bära mig härifrån. 3d glasögon, ni kommer hem med mig ikväll!
Efter filmen var min hjärna helt tom, jag hade förlorat förmågan att tänka och analysera! Jag kunde bara tänka en tanke, men när jag sedan arkivera den var den som borta. Så det är detta som kallas att leva i nuet!
Det var nu kväll så jag begav mig mot krogen för att se vad min nedsatta tankeförmåga skulle få för effekter i sociala sammanhang. Jag börjar konversera med en tjej och lägger märke till att hon inte har svarta pupiller.
Dem är blå och suddiga, och otroligt vackra. Under samtalet kommer jag och tänka på något som är utav yttersta vikt, men det försvinner lika snabbt som det kom, och jag jag samtalar vidare medans jag försöker komma på vad det var. Lite senare snackar jag med en annan tjej och igen kommer en tanke upp och försvinner snabbt, och jag spenderar resten av kvällen med att fundera på vad det kan ha varit, utan att komma fram till något.
Första och enda gången jag kan säga att jag var FÖR mycket "i stunden" =P
Har ett nice hotellrum där jag kan trippa ostört, en tv och laptop laddad med skön musik och videos. Tar 10gram och kollar på en dokumentär tills jag börjar märka nåt.
Efter 40 minuter märker jag att skärmens kanter börjar luta, och smälter samman med kanten av mitt synfält. "Coolt det börjar", ska gå på toa och slå en drill. Stannar vid dörren, som plötsligt fått en ny dimension. Verkar vara ett lager av flytande plast draget över den med massor av mikroorganismer levande i dess plasma. Hmm, inget annat ger effekter, måste vara något med den här dörren, den kanske representerar något.
Tillbaka slår jag på TVn och fortsätter kolla på dokumentären. På TVn är det en tysk film subbat på holländska som utspelar sig på ett slott. Sakta avtar mitt intresse från dokumentären till andra saker...
som väggen, vilket plötsligt vägrar förbli statisk. Och den tyska filmen blir otroligt fascinerande, fast filmen ser ut att vara från 50-talet är färgerna otroligt klara och levande.
Dusch
Jag styr mina fötter mot badrummet, funderar på hur en dusch känns i det här tillståndet.Har en fiskskåls effekt medans jag rör mig genom hallen.
Nu blir allt jag kollar på fantastiskt. Jag kollar på handfatet med dess metalliska ledningar, vilket står ut i otrolig 3D. Jag tittar på vattendropparna på det vita kaklet, vilket verkar dansa för mig. Jag tittar på det mönstrade kakelgolvet, vilket verkar ha kommit till liv, och rör sig fram och tillbaka på ett organsikt sätt. Jag försöker se dess detaljer, hur kan detta vara möjligt?
Men ju djupare jag tittar desto djupare verkar det gå.
Sedan tittar jag ner på min kropp.
Min kropp är inte längre en sammansättning lemmar. Det är ett genomskinligt levande samhälle, med blodådror och energi som pumpar genom varje liten del. Och nu kan jag föreställa mig vad som helst med otrolig tydlighet. En person fantiserade brevid är lika verklig som jag själv. Jag märker att jag kan leka med rummet, vilken är min egentliga storlek? Vad är 1.8 meter? Storlek mäter vid bara genom att jämför med annat. Är jag en otrolig jätte som tornar mig högt över allt annat, eller en litet sandkorn i ett oändligt universum. Jag har aldrig provat lsd, men kan förstå att det kallas en kärleksdrog. Även fast jag är ensam i duschen, känner jag mig som ett med allt mer än någonsin. Jag ÄR allt.
Tillbaka i sovrummet har slottet på TVn blivit förtrollat. Filmens vackra prinsessa tycks ha blivit rosaskimmrande och fått ett par extra ögon, och hur ändå har jag aldrig sett en vackrare varelse. Gardinerna och växterna morphar och tycks locka in en. Om slott har kännts överväldigande förut kan jag bara föreställa mig hur dem skulle upplevas i detta psykadeliska tillstånd. Till och med Tvn ser annorlunda ut, plastig, organisk och lekandes med det ljus som reflekteras därpå.
På laptopen har jag grejer som Tim Learys "How to Operate Your Brain" och Shpongle musik, som jag tänkt lyssna på, men att ens försöka koncentrera mig på nåt är ointressant, min uppmärksamhet räcker 5 sekunder. Att ens koncentrera sig på att flytta musen och klicka kräver en stor koncentration, och rummets levande mönster är bra mycket intressantar än milkdrops visualitioner. Jag märker att jag är hungrig, har svårt att förstå hur någonting kan vara hårt som en knäckemacka. Den borde vara mjuk och kunna ätas på en tugga. Men innan jag lyft upp nåt och stoppat i munnen har något annat redan upptagit min uppmärksamhet. Allt är roligt. Även om man satt i en fängelsecell med kala väggar, skulle det slå det mesta.
Vad jag än tittar på tror jag inte att det är tryfflarna som gör allt späänande, utan att vilken film jag råkar titta på måste vara den mest fantastiska film i världen, och jagbara måste ha tag på den, men jag har inte en aning om hur i hela världen jag ska kunna få filmen från TVn till min laptop.
Tom Cop and ½ verkar intressant. Fast nu börjar effekterna avta och det går sakta upp för mig att filmen egentligen inte är fantastsk utan snarare urusel.
5 gram kvar, vad ska man hitta på med dessa visuella underverk.
Det bästa måste vara bio... i 3D! Men jag behöver en full dos.
-----------------
Museum
Tänkte prova 5g och se om tavlorna på riksmuseet blir lite mer levande.
Ploppar det sista av tryffeln innan jag går hemifrån. Tusan, 50 meter kö! Fan vad jobbigt om tryffeln ska börja verka innan jag är inne. Speciellt som jag måste gå genom värsta säkerhetsanordningen. Ahh, första effekterna tar sin början när jag väl stigit genom entreen. Det man möts av är en enorm tavla på 2,3 gånger 5,5 meter med ett 20tal personer i naturlig storlek. Och det är som ett levande foto. Jag tittar inte på en tvådimensionell tavla utan ett fönster in i en annan värld. Detaljerna på tavlan känns som att de går att ta på, och de upplysta delarena verkar stå för sig själva.
Fortsätter min tur genom museet, många tavlor är ointressant men många har intressanta visuella effekter. Det finns även statyer, silver, porslin och hantverk, men det är främst tavlorna vilka verkar annorlunda. Hade jag tagit mer hade det blitt intressant, nu hade jag tolerans från gårdagen men redan nu märker jag hur tavlorna blir mindre och mindre intressanta och museets besökare desto mer intressanta. Dessutom tar jag tryfflarna på tom mage, och känner mig mest hungrig, röksugen och att jag har ont i ryggen. Lämnar för att ägna dagen åt folktittande :P
Avatar 3D
Väntar 2 dagar så toleransen lagt sig lite, innan jag tar 15gram 30 minuter innan filmen. Sätter mig tillrätta med 3D brillorna, även reklamen är i 3d. Hmm, hur mycket är det tryfflarna och hur mycket är det brillorna som skapar 3d känslan egentligen. Nja utan brillor ser det ganska platt och underligt ut. Men när filmen börjar ser jag inte längre på en film. Jag ser verkligheten.
Så klart! Vi lever alla på rymdskepp, dem här människokropparna är bara våra avatarer här på jorden på ett tillfälligt besök. Vad löjliga mina händer och ben känns nu, känner mig som huvudrolls innehavaren i filmen som tittar på sin nya kropp i observatorie rummet.
Vilka deja vu känslor, hur många gånger har jag sett den här filmen egentligen? Hmm, kanske ska logga ut så jag vaknar ombord på rymdskeppet igen. Fast det är nog bäst jag väntar tills jag kommer till hotellrummet, för olikt karaktärerna i Avatar som bara tuppar av, kommer jag förmodligen att sprattla som en fisk på torra land när jag "loggar ut". Tjejen brevid mig lär inte uppskatta det. Särskilt inte när jag väl slutar sprattla utan blir en livlös docka. Bäst att vänta till hotellrummet.
Fan va coolt att alla här på bion har samma upplevelser som jag, vilken gemenskap! Undrar hur jag ska komma härifrån, mina ben känns som gele, dem kommer få bära mig härifrån. 3d glasögon, ni kommer hem med mig ikväll!
Efter filmen var min hjärna helt tom, jag hade förlorat förmågan att tänka och analysera! Jag kunde bara tänka en tanke, men när jag sedan arkivera den var den som borta. Så det är detta som kallas att leva i nuet!
Det var nu kväll så jag begav mig mot krogen för att se vad min nedsatta tankeförmåga skulle få för effekter i sociala sammanhang. Jag börjar konversera med en tjej och lägger märke till att hon inte har svarta pupiller.
Dem är blå och suddiga, och otroligt vackra. Under samtalet kommer jag och tänka på något som är utav yttersta vikt, men det försvinner lika snabbt som det kom, och jag jag samtalar vidare medans jag försöker komma på vad det var. Lite senare snackar jag med en annan tjej och igen kommer en tanke upp och försvinner snabbt, och jag spenderar resten av kvällen med att fundera på vad det kan ha varit, utan att komma fram till något.
Första och enda gången jag kan säga att jag var FÖR mycket "i stunden" =P
bra skriven rapport också 
