Citat:
Ursprungligen postat av peter.gillberg
Dom flesta känner till att Norska faktist räknas som ett språk men om DU fick välja om det skulle klassas som det eller en dialekt, vad hade du då valt? och varför?
Själv så klassar jag det mer som en dialekt då jag tycker att förståelsen mellan norskar och svenskar är allt för stor för att det ska klassas som ett enskilt språk

men det kanske är individuellt
Mvh
Norska, svenska och danska är faktiskt även internationellt sett ett typexempel på varför det är svårt att dra upp tydliga gränser för vad som är ett språk och vad som är en dialekt. Att bara säga "vi förstår norska, så därför är det samma språk" är inte tillräckligt. Vissa norska dialekter är betydligt svårare att förstå än andra. Där har vi ju det klassiska problemet med ett dialektkontinuum: talarna av dialekt A och B kan förstå varandra och B och C kan förstå varandra, men A och C kan inte förstå varandra. Om A och C är två olika språk för att de inte kan förstå varandra, var hamnar då B? De förstår ju och förstås av alla. Så är det kanske med talare av rikssvenska, oslonorska och gudbrandsdalsdialekt. Det kanske är värt att påminna om att många av de genuina folkmålen i Sverige, nu mer eller mindre utdöda, skulle vara minst lika svåra för en talare av rikssvenska att förstå som norska är, utan att vi för den delen betraktar dessa folkmål som egna språk (och då talar jag inte om älvdalska utan om varianter som ligger närmare riksspråket).
Att bara säga att norrmännen bor i ett annat land så därför måste de tala ett annat språk är ju heller inte tillräckligt. Britter och amerikaner bor i två olika länder men talar samma språk, engelska, låt vara med en hel del skillnader.
Just norska är ju också ett intressant exempel, därför att där har man ju officiellt ett språk men två skrivnormer, nämligen nynorska och bokmål. På samma sätt skulle man ju kunna tänka sig att man har ett språk, skandinaviska, men fyra olika skrivnormer (nynorska, bokmål, svenska och danska).
Det blir väl mest en personlig bedömning. Skulle de flesta skandinaver komma att betrakta sina språk som dialekter av ett överskandinaviskt språk så skulle man kanske behöva skriva om läroböckerna efter hand. För egen del talar magkänslan väldigt starkt för att svenskan ska betraktas som ett eget språk. Något starkare argument har jag inte, och det behöver jag kanske inte heller ha, i just det här fallet.