Liberaler om georgism

Hur resonerar ni nyliberar om georgismen? Hur kan någon egentligen säga sig kunna äga en mark, när de inte är taget med diplomatiska medel? Nästan all mark är tagen med våld och hot, vilket strider mot liberalistiska tankar. Därför; vore det inte mer rättvist om _alla_ ägde _all_ mark, där man endast fick betala en markskatt - men inget annat?

Om markägande som sådant har jag skrivit så här på min blogg:

Den första frågan gäller huruvida mark kan ägas eller ej, och i så fall på vilka villkor. Jag har hört nekande svar, till och med bland självpåtagna liberaler, varför jag känner mig ha ett och annat att säga här. Redan John Locke identifierade hur ägande uppstår under frihetliga förhållanden: genom att man ”blandar sitt arbete med jorden”. Det är fullt möjligt (och närmast oundvikligt) att tillämpa den principen på mark, för att arbeta är ju att arbeta någonstans. Såvida man inte befinner sig på ett flygplan eller i en rymdfarkost är ens arbete förankrat till marken. Med andra ord – detta har jag också argumenterat för tidigare – äger man mark som en följd av det arbete man uträttar på marken ifråga. Naturligtvis talar vi också om ett visst slags arbete här, och inte om arbete i största allmänhet. Jag blir t.ex. knappast delägare till Arlas marker, bara genom att släpa dit och mjölka en egen ko. Inte heller skulle detta ge mig någon äganderätt till tidigare oägd mark. Däremot kan jag göra anspråk på mark genom att bygga en egen bondgård på den. Vi bör notera den väsentliga skillnaden här: man kan mjölka en ko lite var som helst, men en bondgård är fixerad vid den mark där den är byggd. Ifall jag bygger en bondgård, då utför jag (till skillnad från blotta mjölkningen) ett arbete som fordrar min ensamrätt till den mark jag använder för projektet. Att man kan äga mark bör vara självsagt, trots att innebörden av markägande skiljer sig något från andra ägandeformer.

Om den äganderättsliga "arvssynden" har jag skrivit så här:

Av någon anledning menar många att frågan om hur det ursprungliga ägandet uppstod är viktig. Idén går ut på att vi hävdar illegitim äganderätt idag, ifall det vi äger någon gång genom historien blivit stulet eller motsvarande. Om läsaren till äventyrs skulle vara husägare, anser man alltså att hans hus är inget mindre än stöldgods, ifall det är beläget på mark som någon gång exproprierats från ursprungliga ”homesteaders”. Jag vill påstå att det här resonemanget postulerar äganderättslig arvssynd, och någon sådan existerar förstås inte. Var individ är moraliskt ansvarig inför sig själv – inte inför andra (och särskilt inte inför de sedan länge döda och begravda). Vad som hände med din mark för hundra- eller tusentals år sedan kvittar lika; det väsentliga är hur du själv kommit att äga den. Nu invänder någon säkert att jag försvarar handel av stöldgods, men det gör jag absolut inte. Köpa de facto stöldgods får man inte göra, men man är inte heller kriminell ifall man råkat köpa stöldgods i god tro. Den som stulit och sålt vidare till en intet ont anande köpare har begått två brott: dels stölden och dels det därpå följande bedrägeriet. Även om stöldgodset bör återlämnas till dess rättmätige ägare, är köparen inte en brottsling utan ett brottsoffer. Tjuven bör kompensera både den han stulit från, och den han sålt vidare till. Det här förhållandet blir dock alldeles irrelevant när både tjuv och ursprunglig ägare ligger döda sedan länge. Det finns ingen att anmäla och ingen att erbjuda kompensation. Har man själv skaffat sin egendom på ett rättmätigt vis, då är den ens egen, oavsett historiska händelser.

(Källa: Fyra rättighetsfrågor.)

Jag är visserligen inte liberal, men kan kritisera georgismen ur anarkistisk-socialistisk synpunkt. Jag håller med George om att jord inte legitimt kan ägas. Vi kan visserligen blanda vårt arbete med den - men inte göra jorden till en ny produkt separerad från jorden; vi kan inte separera jorden från jorden. Jag håller däremot inte med George om att detta innebär att jorden är kollektiv egendom, och att den ska skötas genom staten och "den enda skatten" (dvs skatten på jord).

Jag vill mena att ingen legitimt kan äga jord, då vi inte kan separera jorden från jorden, varför jag förespråkar ett "ägande" baserat på besittning och bruk. Du får alltså exklusiv rätt till den jord du kontinuerligt besitter och brukar - i allt väsentligt fungerar det alltså precis som ägande så länge du besitter och brukar jorden, men jorden är inte din egendom. Vilket innebär att du inte kan överge den jord du brukar för att bruka jorden som gränsar till denna (du saknar kapacitet att kunna bruka båda områden) och behålla äganderätten till din gamla jord. När du lämnat denna för att besitta och bruka annan jord återgår den till sitt naturliga tillstånd; dvs ingen har mer rätt än någon annan till den - tills någon börjar bruka den, då rätten tillfaller honom. Principen om besittning och bruk omöjliggör alltså ett av de allra mest skadliga och parasitära elementen i ekonomin, nämligen frånvarande jordägare - dvs jordägare som kräver en del av en produktiv individs arbete enbart för att han brukade en plätt jord "först" och därför har den statsuppbackade rätten till denna jord för all evighet.

Besittning och bruk skapar i mångt och mycket den jämlikhet i jordägandet som georgisterna eftersträvar, samtidigt som man med besittning och bruk undviker de negativa aspekterna av George's teori. För det första är allt vad stat och skatter heter förkastligt; det finns ingen stat eller skatt som är förenlig med individuell frihet. Georgismens själva fundament är frihetens negation, och likt nattväktarstatsförespråkare ignorerar George såväl detta som staters tendens att expandera; att kräva större och större befogenheter över individen. För det andra är en central del i principen om besittning och bruk 1) individens självständighet, 2) hans rätt att inte utsugas och parasiteras på - och naturligtvis 3) de positiva effekter på ekonomin detta har. Single-tax missar alla dessa poänger. Gällande 1) står individen under staten, inte tvärtom; individen är fortfarande varken suverän eller självständig under georgistiskt styre. Gällande 2) sätter man inte stopp för utsugningen; det enda man gör är att ersätta en utsugare (den frånvarande jordägaren) med en annan (staten) - inkräktandet på den individuella friheten och monopoliserandet av jorden är detsamma. Gällande 3) får georgismen ingen produktionshöjande effekt på ekonomin som den effekt besittning och bruk skulle åstadkomma. Under besittning och bruk betalar ingen ett öre för jorden han brukar till någon annan - han har den fulla rätten till den genom sin besittning och sitt bruk - vilket innebär att han kan producera större kvantiteter och investera mer i sin produktion. Georgismen bibehåller den frånvarande jordägarens parasitära effekter, men överlåter ägandet och titeln som frånvarande jordägare till staten.

Du skriver att "nästan all mark är tagen med våld och hot", vilket stämmer mycket bra, och vilket är en annan styrka hos principen om besittning och bruk i förhållande till georgism. Då rätten till jorden överlåts till brukaren, och obrukad jord blir fri för alla, försvinner problemet. Någon som med våld tagit jorden kan enbart bruka den jord han faktiskt kan bruka; medan brukare som idag hyr hans övriga jord blir de nya rättmätiga "ägarna" till den. Vad georgismen vill göra är ju bara att ta all jord med våld och hot igen, och centralisera den i staten. Lite "äh, den är ju ändå stulen, lika bra att göra det på riktigt!"-tänk...

Jag håller med dig om att såväl dagens ekonomiska system som den lockeanska förvärvsrätten har stora hål; men jag anser inte att svaret är georgism, utan snarare anarkism, med en jordrätt baserad på Proudhons princip om besittning och bruk.

Det finns förresten en intressant text om detta från back in the day där anarkosocialisten Benjamin R. Tucker debatterar mot georgisten Steven T. Byington (i huvudsak, även mot andra georgisters resonemang), "Occupancy and Use Versus the Single Tax", som finns att läsa här:
http://flag.blackened.net/daver/anar.../tucker32.html

Detta väcker en hel del tankar.

För det första: Hur har man kommit över marken? Vad är rättfärdigt? Khepera krev:
Vad är "sedan länge"? Ett av jordens större markträtoområden är väl östra Medelhavet. Om en palestinier "tvingats" att lämna sin jord och den står oanvänd tills en israel börjar bruka den, kan tidsfaktorn spela en roll? Om båda har varit döda sen ett, tio eller hundra år?

För det andra: Vad är mark? Har du rätt till gruvan som upptäcks under marken? Är det intrång om någon går i ett grottsystem under din mark? Eller är det någon "annan" som äger allt under marken, och i så fall hur långt ned? Till jordens medelpunkt eller längre?

För det tredje: En person brukar marken till skogsbruk och avverkar den vart femtionde år. En annan vill ha jordbruk och skörda varje år. Har någon rätt? Har någon rätt att säga att denna natur är unik, den behöver fredas för brukande för all framtid?

För det fjärde: Vem brukar vattnet? Vem har rätt att fiska eller vem kan hävda att vattnet är ägt om h*n inte hela tiden "brukar" det? Och marken på botten?

För det femte: Luften och rymden? Vem gör intrång om jag äger luftrummet? Vem har rätt att smutsa ned min luft? Om grannen vill utnyttja luften till ett vindkraftverk så att jag inte får samma möjlighet då h*n snodde energin i luften, är det stöld?

För det sjätte: Månen. No comments

Georgismen är intressant, men frågorna kan bli många både med och utan hans filosofier.

En reflektion, dock från en anarkokapitalist: Vad är det frihetliga i att ta andras egendom för att man misstänker att deras egendom en gång togs från en annan (vars släktingar vore rättmätiga ägare men som vi nu inte kan identifiera)? Två fel gör inte ett rätt.

Det enda rätta, som jag ser det, är att antingen ge tillbaka det land till de rättmätiga ägarna eller att fortsätta att hantera de nuvarande ägarna som rättmätiga ägare (givet att de använder marken så att den inte kan öppnas för homesteading).

Alla missförhållanden beror på brister i rättsordningen och ekonomin som måste rättas till och krig om begränsade resurser som territorium beror på att vi ännu inte har ett fungerande globalt grundskattesystem med sådana avgifter på förfogandet över diverse naturresurser, att efterfrågan anpassar sig till tillgången.

TS sökte dock svar från liberaler, du vet, de där "psykopaterna" du ogillar så mycket.

Nu var det väl inte så George tyckte:
Från Wikipedia

Alla har behov av att bo. Alla måste alltså betala skatt för den del av jorden de behöver eller använder. Intressant att det finns små samhällen som funkat med ideologin i över 100 år. Och, vad jag förstår, haft möjlighet att rösta bort den om de inte gillar den. Det brukar inte andra idelogifrälsta vara så intresserade att beröra.

Ah, det är sant, han ville inte ta ens mark, bara ett visst värde av det. Min poäng kvarstår dock.

Tycker inte det verkar vettigt att hävda att folk inte äger sin mark och därför ta en massa pengar från dem. Men att ett sådant samhälle är möjligt går såklart inte att bestrida. Så "fungerar" det på många platser och i olika mån.

Hmm, här förstår jag inte riktigt. George hävdade ju äganderätten. Sen hur mycket "en massa pengar" är beror ju på hur stora utgifter man planerar i andra änden.
Men det hade varit intressant att höra dina kommentarer till #4.

Och då är det så illa, även här, att jag inte förstår den