Jag spelar djävulens advokat och bjuder upp till debatt om ett liberalt samhälle

Men jag har ju redan - efter hård combat med bland annat Röd Front - landat med mina Einsatztruppen i den här, som det verkar, nyliberala halvsovande ankdammen.

Jag får nog--redan--ge upp. Hur fan ska jag kunna hitta vettiga argument mot Ayn Rand?

Genom att läsa mitt tidigare inlägg och tänka efter. Objektivismen är död sedan länge.

Oj, förlåt. Nu har jag sett ljuset

Jaha, det var ju kul att det gick så enkelt. Man måste ju göra sin plikt för att stävja kvasifilosofiska irrläror. Obildade människor kan ju ta sådant på allvar och vill det sig riktigt illa urartar det hela i astrologi och new age.

Kanske kan du nu hjälpa till att hindra fler lättköpta själar från att gå på tramset?

Socialister vill gärna ta hand om alla människor, som barn, och det vare sig man vill det eller ej.
Individuell frihet funkar alldeles utmärkt, men otvivelaktigt klarar inte alla av det. Frågan är då om jag vill betala för en allmän sjukvård, åt oansvariga människor som hellre lägger sina pengar på krogen, kläder och andra mindre viktiga saker. Vad gäller hemlösa eller andra utblottade människor beror samhällssituationen på graden av libertarianism. Man kan t ex tänka sig att staten, via en minimiskatt, står för rättsväsendet och en akutvård för de allra fattigaste.
Människor blir mer benägna att ta hand om sin egen situation, i ett samhälle som inte är lika passiviserande som detta.


Kortsiktigt och kortsiktigt. I och med att det handlar om många miljoner år och ett eventuellt människosläkte som vi inte vet någonting om, anser jag det inte vara kortsiktigt att bortse från solens utslocknande i denna fråga.

Ja det här motsvarar ju ungefär den gamla vanliga bilden libertarianer ger. Eventuellt är du mer socialt medveten är de flesta av dina åsiktsfränder. Att via skattemedel ta hand om de fattigaste är inget man brukar få höra från libertarianskt håll.

Visst måste människor ta mer ansvar för sin situation. Där är vi helt överens. När extremliberaler inser att det libertarianska samhället inte är ett fungerande alternativ kanske även de kan ta sitt ansvar och börja verka för verkligt framåtskridande. Då skakar jag din hand.
Med tanke på din ideologiska hemvist föstår jag att du bortser från detta faktum. Kortsiktigt och i begränsad skala kan ett libertarianskt samhälle fungera men på lång sikt är det inte livskraftigt. Jämför taktik med strategi och applicera det på den libertarianska världsbilden. Inte ens eliten kan avgöra på egen hand vad som, ur ett längre perspektiv, gynnar dem själva. Och om de skulle veta vad de bör prioritera, vilket de alltså aldrig vet, så skulle de ändå inte fatta rationella beslut eftersom ingen människa fungerar så. Och det gäller alltså om vi bortser från de som enligt systemet bör slås ut, alltså underbegåvade människor som föds in i fattigdom.

Egentligen är det inte mycket att debattera. Alla fakta finns om man bara kan sätta sig in i problematiken rationellt och utan sociala värderingar. Nu fungerar tyvärr inte människan så och jag får fortsätta försöka upplysa folk. Skönt att Caine såg ljuset iallafall.

För att återknyta till vår vidunderlige Moderators kloka konstaterande om nyttan av att tänka sig in i den andra sidans tankesätt...

Det skulle faktiskt verkligen vara intressant att se Herr Mýsjkin ikläda sig satanskappan och smiska sina socialliberala husgudar en smula.

looool sejjer jag bara.. barn hela bunten.. vill planera för att resa ifrån jorden om 5 miljarder år..

När demokratin utmejslades, så skedde inte det utan att krav på skola för alla ställdes, att skråväsendet avskaffade, reformer innebärandes att makt och privilegier för de rikaste försvann osv. ... I och med demokratins införande så kan man säga att ekonomin kom att fungera bättre på mikronivå, dvs flera fick möjlighet att realisera sina önskningar och att implementera sina drömmar som en medlem i samhället.

Att libertarianer önskar individens frihet vet vi ju, men då kan man ställa sig frågan varför de motsätter sig den sociala förändring av statliga ingrepp som bidrog till att ge den breda massan individer verktyg att utveckla sig själva (bl a utbildning och grundskydd mot den förödande misär som en olycka kan ge).

Frågan är om de sociala reformerna legitimerade demokratiutvecklingen (kanske i exempelvis ett undvikande av revolution under en dramatisk förändring av det politiska systemet) eller om demokratin i själva verket är rotad i en värderingsgrund som involverar en omsorg om den enskilde medborgaren som måste yttra sig de så att säga altruiska gemensamt finansierade system som alla demokratiska länder har?

Jag vet att många här är övertygade om att någon naturrätt eller en objektiv sanning existerar, och att de är övertygade i att denna övernaturliga rätt (om än de påstår att de deducera den ur små enkla "sanna satser") eller objektiva sanning ger dem rätt i en radikal individualism som utesluter varje form av gemensamt ansvarig handling och alltså varje form av gemensamt statligt system som inverkar på någon/några människors göranden. Men jag menar att detta är att grundlura sig själv, eftersom en stat utan makt är ekvivalent med anarki, och att anarki således är den konsekventa lösningen på deras önskemål om den fria individen.

Att, som någon påstod, anarkism inte implicerar tron på naturrätt kanske gör den mer konsekvent än den enligt här ovan inkonsekventa "mellanformen" libertarianismen, men det är ju inte så förvånande att man hamnar snett, eller rent av i sekterism. För övrigt så är jag inte insatt i hur anarkismen argumenterar mot de stora och problem som måste finnas i denna extremt utopiska ideologi, men det kanske finns någon anarkist här? Annars kan ju en liten uppfräschande libertarianduell få duga så länge!

Nu vet jag inte vilken sammhällsform du önskar men om inte eliten kan avgöra vad som gynnar dem själva, vad ger då eliten rätt att avgöra vad som gynnar oss andra. Att samhället ska styras kollektivt som är fallet med en demokrati faller också med detta resonemang för även om vi har allmäna val så är det alltid någon politiker som hamnar i beslutsposition. Det enda lösningen skulle i så fall vara en demokrati där allt skulle avgöras med folkomröstningar men den byråkrati som skulle utvecklas ur detta skulle lamslå landet på grund av dess inneboende tröghet.

jag är anarkist!

för tillfället är jag dock objektivist och KBM har redan framfört de bästa av mina argument, underbar argumentering!