2010-01-03, 04:47
#1
Det här var inte första gången jag prövade 4-ho-met utan tredje gången. Den första gången hade jag tagit 25 mg och då blev jag bara nojig och aningen nedstämd. Andra gången så tog jag 33 mg (det var mindre en än vecka efter första gången) och upplevelsen var varken positiv eller negativ utan jag satt i mer än två timmar och kollade på windows media player "visualizer" som var väldigt spännande och livlig. Men det är inte det den här tripprapporten kommer att handla om utan de två andra gångerna.
Det var halloween nu i höstas och jag och mina tre polare hade bestämt oss för en heldag hos mig. Vi hade grym setting och jag var lite avundsjuk över mina polares bättre trippas så den här gången tänkte jag att inget kunde gå snett. De kom vi ett-tiden på dagen och vi delade upp pulvret. 66 mg tänkte jag ta den här gången, "nu jävlar ska jag ha en bra tripp", tänkte jag. Så jag svalde bomben och surfade som vanligt på FB medan metocinet kickade igång. Efter ett tag så märker jag att jag inte kan ta in det jag läser. Jag läser samma sak gång på gång med glömmer bort det jag läst när jag börjar på nästa ord så jag ger upp.
Den här gången till skillnad från de andra gångerna så tänkte vi lyssna på riktig trippar-musik istället för det vi lyssnade på vanligtvis. Så det blev sphongle. Jag satte mig i soffan och blickade ut på tallarna utanför då jag märkte min första hallis. De barr som jag fokuserade på förökade sig och rörde sig lika spegellikt som i ett kalejdoskop. Det var jättehäftigt men samtidigt så blev jag lite illamående, det känns som om hela rummet gungar, nästan andas. Så jag ställer mig upp och vinglar mig till badrummet för att kolla i spegeln och ta det lugnt (jag känner mig väldigt trygg i badrum av någon anledning). När jag kollar på mig själv i spegeln blir det samma sak med mitt ansikte som med barren utanför mitt fönster, någon kalejdoskop-liknande spegeleffekt där mitt ansikte multipliceras och rör sig likartat. Vi den här tidpunkten börjar mindfucken slå på rejält och minnet försvinner.
Jag glömde bort vad jag skulle göra i badrummet så jag går till vardagsrummet och sätter mig av någon anledning bakom soffan och lutar mot den. Helt plötsligt börjar jag höra djungelljud under matbordet i vardagsrummet och när jag kryper in under bordet blir ljudet bara mer intensivt och ante mig och jag inte såg några palmer och ormbunkar där också. Så jag kryper fram och tillbaka under bordet för att till slut igen luta mig mot soffan och blint stirra mot bordet. Mina vänner frågar mig vad som händer och jag berättar om djungeln under bordet. De rycker lite granna på axlarna och fortsätter lyssna på musiken och njuta av sina cev:s. Nu ställer jag mig upp och sätter mig som vanligt i soffan och stirrar bort mot oändligheten utan en enda tanke i mitt huvud. Mindfucken är total och härifrån så börjar jag få minnesluckor.
Min tidsuppfattning är helt kaputt men kanske efter en halvtimmes sittande i soffan så mår jag plötsligt lika pyton som på onset, med illamåendet och allt, och jag känner att jag måste spy så jag springer, verkligen springer, mot badrummet, jag känner smaken av spya nu i min mun men när jag öppnar munnen för att släppa ut den kommer inget. Jag fattar ingenting för jag var säker på att munnen höll på att spricka av spya så jag står kvar där lutad över handfatet och försöker att spy på egen hand. Till slut kommer koncentrerad magsaft och en liten plastpåse med okänt innehåll upp. Jag spolar för att försöka få ner plastpåsen i avloppet och lyckas men det är avlagringar av spya kvar på handfatet.
Jag satte mig ner på toaletten och försöker tänka. Minnet är borta och likaså tidsbegreppet. Jag försöker klura ut var plastpåsen kom ifrån och innan jag visste ordet av det så hade jag även glömt bort att jag tagit 4 ho met alls. Allt jag visste var att allt inte stod rätt till. Så jag går ut till mina polare och frågar vad vi har tagit. De säger något med när de ska ge mig svaret så blurras bara deras röster. Jag frågar igen men samma sak sker. Deras röster blurras precis när de ska säga namnet på substansen vi tagit. Jag tänker nu att någon gud eller väsen har lagt censur på mina öron så att jag inte kan höra svaret.
På grund av ljudet av sphongle så lämnar jag vardagsrummet och går till mitt sovrum för att försöka fokusera på frågan; "Vad har jag tagit?". Jag lyckades inte komma på svaret förrän i slutskedet av trippen. Men det jag tänkte närmre på var varför svaret blurrades och vem som gjorde det. Var det Gud? Eller var det något annat övernaturligt väsen? Jag fattade ingenting och ville bara att allt skulle vara över, så jag tog av mig mina kläder och lade mig i sängen. Jag hade fått nog av alla intryck, ljud- men främst synintrycken.
Där i min säng med stängda ögon under täcket så var det som en röst berättade sanningen om min existens för mig. Det var inte gud utan snarare en "helt vanlig" varelse från en annan dimension som sade att den värld jag levde i inte var verklig, att det bara var en dröm. Att mina kompisar som fortfarande satt i vardagsrummet aldrig har funnits. Och att jag måste släppa denna värld för att gå vidare. Och det enda sättet att släppa denna värld var att genom att inte tro på den. Rösten berättade att det ultimata beviset på att man inte trodde på världen var att ta sitt liv. För om världen inte är riktigt så har man ju inget att frukta?! Jag överväger nu att tappa upp badkaret och dränka mig men kroppen känns så tung och mitt medvetande är så utmattat. Det känns som jag levt ett helt liv under loppet av en dag.
Plötsligt kommer jag på att jag tagit 4 ho met och min tankeverksamhet återgår till det normala. Och bara så där så är trippen över, ingen afterglow, ingenting! Jag var bara helt svettig, dyngsur om jag ska vara ärlig, så jag bytte kläder och gick ner till mina polare i vardagsrummet som njöt av sin afterglow och kollade på film.
Efteråt under resten av dagen så kände jag mig lite deppig men samtidigt aningen nöjd och glad över att ha överlevt strapatserna. Det där var egentlig tänkt som min sista tripp om det inte skulle lyckas som de tidigare tripparna men det blev det inte. Jag provade 4 ho met senare igen efter ungefär 3-4 veckor och hade en snedtripp då igen. Jag kanske kan berätta om det, om det förfrågas?
P.S. Sorry för lång rapport
EDIT: Hela incidenten med att jag spydde visade sig senare ha varit en hallucination
. Jag spydde tydligen inte alls. Avlagringarna av spyan fanns inte kvar senare när jag vaknade till och ingen hade använt handfatet, än mindre tvättat det, sedan jag trodde att jag hade spytt.
Det var halloween nu i höstas och jag och mina tre polare hade bestämt oss för en heldag hos mig. Vi hade grym setting och jag var lite avundsjuk över mina polares bättre trippas så den här gången tänkte jag att inget kunde gå snett. De kom vi ett-tiden på dagen och vi delade upp pulvret. 66 mg tänkte jag ta den här gången, "nu jävlar ska jag ha en bra tripp", tänkte jag. Så jag svalde bomben och surfade som vanligt på FB medan metocinet kickade igång. Efter ett tag så märker jag att jag inte kan ta in det jag läser. Jag läser samma sak gång på gång med glömmer bort det jag läst när jag börjar på nästa ord så jag ger upp.
Den här gången till skillnad från de andra gångerna så tänkte vi lyssna på riktig trippar-musik istället för det vi lyssnade på vanligtvis. Så det blev sphongle. Jag satte mig i soffan och blickade ut på tallarna utanför då jag märkte min första hallis. De barr som jag fokuserade på förökade sig och rörde sig lika spegellikt som i ett kalejdoskop. Det var jättehäftigt men samtidigt så blev jag lite illamående, det känns som om hela rummet gungar, nästan andas. Så jag ställer mig upp och vinglar mig till badrummet för att kolla i spegeln och ta det lugnt (jag känner mig väldigt trygg i badrum av någon anledning). När jag kollar på mig själv i spegeln blir det samma sak med mitt ansikte som med barren utanför mitt fönster, någon kalejdoskop-liknande spegeleffekt där mitt ansikte multipliceras och rör sig likartat. Vi den här tidpunkten börjar mindfucken slå på rejält och minnet försvinner.
Jag glömde bort vad jag skulle göra i badrummet så jag går till vardagsrummet och sätter mig av någon anledning bakom soffan och lutar mot den. Helt plötsligt börjar jag höra djungelljud under matbordet i vardagsrummet och när jag kryper in under bordet blir ljudet bara mer intensivt och ante mig och jag inte såg några palmer och ormbunkar där också. Så jag kryper fram och tillbaka under bordet för att till slut igen luta mig mot soffan och blint stirra mot bordet. Mina vänner frågar mig vad som händer och jag berättar om djungeln under bordet. De rycker lite granna på axlarna och fortsätter lyssna på musiken och njuta av sina cev:s. Nu ställer jag mig upp och sätter mig som vanligt i soffan och stirrar bort mot oändligheten utan en enda tanke i mitt huvud. Mindfucken är total och härifrån så börjar jag få minnesluckor.
Min tidsuppfattning är helt kaputt men kanske efter en halvtimmes sittande i soffan så mår jag plötsligt lika pyton som på onset, med illamåendet och allt, och jag känner att jag måste spy så jag springer, verkligen springer, mot badrummet, jag känner smaken av spya nu i min mun men när jag öppnar munnen för att släppa ut den kommer inget. Jag fattar ingenting för jag var säker på att munnen höll på att spricka av spya så jag står kvar där lutad över handfatet och försöker att spy på egen hand. Till slut kommer koncentrerad magsaft och en liten plastpåse med okänt innehåll upp. Jag spolar för att försöka få ner plastpåsen i avloppet och lyckas men det är avlagringar av spya kvar på handfatet.
Jag satte mig ner på toaletten och försöker tänka. Minnet är borta och likaså tidsbegreppet. Jag försöker klura ut var plastpåsen kom ifrån och innan jag visste ordet av det så hade jag även glömt bort att jag tagit 4 ho met alls. Allt jag visste var att allt inte stod rätt till. Så jag går ut till mina polare och frågar vad vi har tagit. De säger något med när de ska ge mig svaret så blurras bara deras röster. Jag frågar igen men samma sak sker. Deras röster blurras precis när de ska säga namnet på substansen vi tagit. Jag tänker nu att någon gud eller väsen har lagt censur på mina öron så att jag inte kan höra svaret.
På grund av ljudet av sphongle så lämnar jag vardagsrummet och går till mitt sovrum för att försöka fokusera på frågan; "Vad har jag tagit?". Jag lyckades inte komma på svaret förrän i slutskedet av trippen. Men det jag tänkte närmre på var varför svaret blurrades och vem som gjorde det. Var det Gud? Eller var det något annat övernaturligt väsen? Jag fattade ingenting och ville bara att allt skulle vara över, så jag tog av mig mina kläder och lade mig i sängen. Jag hade fått nog av alla intryck, ljud- men främst synintrycken.
Där i min säng med stängda ögon under täcket så var det som en röst berättade sanningen om min existens för mig. Det var inte gud utan snarare en "helt vanlig" varelse från en annan dimension som sade att den värld jag levde i inte var verklig, att det bara var en dröm. Att mina kompisar som fortfarande satt i vardagsrummet aldrig har funnits. Och att jag måste släppa denna värld för att gå vidare. Och det enda sättet att släppa denna värld var att genom att inte tro på den. Rösten berättade att det ultimata beviset på att man inte trodde på världen var att ta sitt liv. För om världen inte är riktigt så har man ju inget att frukta?! Jag överväger nu att tappa upp badkaret och dränka mig men kroppen känns så tung och mitt medvetande är så utmattat. Det känns som jag levt ett helt liv under loppet av en dag.
Plötsligt kommer jag på att jag tagit 4 ho met och min tankeverksamhet återgår till det normala. Och bara så där så är trippen över, ingen afterglow, ingenting! Jag var bara helt svettig, dyngsur om jag ska vara ärlig, så jag bytte kläder och gick ner till mina polare i vardagsrummet som njöt av sin afterglow och kollade på film.
Efteråt under resten av dagen så kände jag mig lite deppig men samtidigt aningen nöjd och glad över att ha överlevt strapatserna. Det där var egentlig tänkt som min sista tripp om det inte skulle lyckas som de tidigare tripparna men det blev det inte. Jag provade 4 ho met senare igen efter ungefär 3-4 veckor och hade en snedtripp då igen. Jag kanske kan berätta om det, om det förfrågas?
P.S. Sorry för lång rapport

EDIT: Hela incidenten med att jag spydde visade sig senare ha varit en hallucination
. Jag spydde tydligen inte alls. Avlagringarna av spyan fanns inte kvar senare när jag vaknade till och ingen hade använt handfatet, än mindre tvättat det, sedan jag trodde att jag hade spytt.
__________________
Senast redigerad av Aragonien 2010-01-03 kl. 05:04.
Senast redigerad av Aragonien 2010-01-03 kl. 05:04.