Den stora tråden om Opeth

Men alltså, om jag, som "original-fan" skulle sluta gilla musiken för att den förändras, så torde det finnas andra som dras till den typen av musik. En förändrad målgrupp bara. Musik kan ju inte objektivt klassas som skit, bara för inte jag gillar den.

Har klarat av en omgång medan jag försökt göra klart min hallrenovering och olja bänkskivan i köket. Fortfarande inget som fastnar eller står ut, tycker jag. Men det är The Drapery Falls-känsla över nästan hela plattan.

Vilken är din favorit och varför?

Sorceress , Era & The Wilde Flowers
Allt bara flyter samman till härlig och skön Progrock

Japp en Blowpeth skiva måste snurra 10500 varv runt solen för att man ska "fatta" den och
därefter blir den det bästa dom har slumrat fram för dom skriver väl musiken i sömnen?
Nej jag gillar inte Opeth utom bitvis,enstaka riff,någon låt här och väldigt sällan där.

Det lustigaste är att ett death metal band anses så "fina" eller "rumsrena" att de får spela på fina ställen som Royal Albert Hall
och dylika ställen,ihop med legendaren Jon Lord,spela in i Abbas gamla studio och snart fan i drottningen av englands matsal!
Eller har hon dött än?
Man blir ju inte rik på dödsmetall direkt.
Kanske för dom vackra,sofistikerade,elitistiska låttitlarna som the wilde flowers etc
Snobbhalvdödsproggrock!
Och vad i....spelar man hårdrock ska disten inte NER den ska UPP till ELVA!
Låt originalproggband som Yes sköta proggandet för det är så jäkla mycket bättre och originellare
än att bara mixa ihop 2 musikstilar.
Vad är originellt med Opeth's "progg" INGET!
Finns hundratals bättre riktiga death metal band dessutom och nej inte Bloodbath,noll originalitet där med.
Tacka gud för band som tidiga the Haunted och Witchery som får lite noter spelade med instrumenten!
Och deicide,morbid angel,obituary,dismember,entombed the list goes on.
Om Opeth vore medicin vore dom still knocked och The Haunted och Witchery metamfetamin.
Min åsikt.

Och Martin Yxa är ju som en staty bakom trumsetet jämfört med Martin Lopez och andra riktigt bra trummisar,inget flow eller groove whatsoever.

Ok, tack för den insiktsfulla analysen.

Håller med där, saknar Lopez.

OT-anekdot: Sist jag såg Katatonia, på Debaser Medis, så hade de nån jävla kamrer-typstrummis som spelade så sjukt oinspirerat så man ville dö. Korrekt och taktmässigt, men trist. Tack och lov vägdes det upp av det andra (och av det otroligt ösiga förbandet från Island). En annan lustig grej var att det var massa små gråhåriga tanter i publiken, har aldrig varit med om det. Brukar mest vara ölmagade gubbar i band-tischa.

Har provat ett par varv till nu och får nog säga att nä, det är inte min kopp te.

Morningrise är en helt underbar skiva, den rekommenderar jag väldigt starkt till er alla.

Tycker nog mycket om Opeth och så. Inget illa om musiken. Med åren tycker jag att snobbigheten har kommit fram (plattorna till watershed e ju hur bra som helst). Eller som Micke säger "vi är inte längre mettal-musiker utan "musiker"
Så du har nog liite rätt kanske ändå

Om man lyssnar på Opeths äldre skivor (Orchid - Watershed) hör man att finns rätt så mycket mer att hämta än bara Death Metal. De har ju många fler nyanser i sin musik. Intressanta riff, sångstrukturer, melodier, akustiska inslag, och så vidare. Med tanke på hur mycket musik som har släppt inom Metalgenren är det i allmänhet svårt att göra någonting unikt som är värt att lyssna på. Enligt min åsikt är de bättre än de flesta death metalbanden som väljer brutalitet över musikalitet. Inte för att det är något fel med det egentligen, gillar själv många sådana band.

Opeths nyare skivor är inte dåliga på något sätt men inte direkt spännande eller nyskapande heller så kan hålla med dig på den punkten.

Tillhör också en av dom som starkt föredrar "klassiska" Opeth, för mig var väl Watershed sista skivan jag skulle räkna in i den kategorin. För min del var det kontrasterna mellan det tunga och det lugna som gjorde Opeth så speciella och låtar som Deliverance eller The Drapery Falls (bara för att nämna några) där det vandrar mellan tunga gitarrer och growl till akustiska passager med ren sång var riktigt speciellt. De senaste 3 skivorna är egentligen inte dåliga, men det blir lite mer enformigt och framför allt tappade de något som gjorde bandet unikt för att bli ett band i mängden mer.

Om jag är på humör för lite 70-tals prog rock (vilket är stilen de försöker emulera nu både stilmässigt och produktionsmässigt) så sträcker jag mig efter Yes, Pink Floyd eller King Crimson före t.ex. Heritage eller Sorceress. Säger inte nödvändigtvis att skivorna är influerade av just de 3 artisterna, men snarare att de är skivor i mängden för sin stil jämfört med skivor som My Arms Your Hearse, Still Life eller Blackwater Park som får anses som ikoniska skivor inom sitt område.