Universums uppkomst, med eller utan gud

Om man går till grund och botten med vårat universum så kan ju inget existera om inget har existerat för evigt. För att nånting kan ju inte uppstå från ingenting.

Om man antar att all materia har funnits i all evighet så kan man ju inte undgå från frågan; "hur?" samma sak gäller med gud. Skillnaden med att gud har funnits i evighet och att materia har funnits i evighet är väldigt stor.

I ett universum där materia har funnits i evighet finns det tre problem(om man struntar i frågan vart allt kom i från):
1:vad är det som har orsakat att det finns rörelse, tempratur skillnader och motsatser? För om materian skulle funnits i evighet måste det finnas en grundläggande orsak till varför allt rör på sig överhuvudtaget.
2:var kom allt utrymme som våran materia expanderar i?
3:Vad är fri vilja och rätt och fel?

I ett universum där en gud har funnits i evighet finns det tre problem:
1. hur kan en icke materiel "varelse" (som vet allt) skapas/existera?
2.var kommer all kunskap till denna "varelse" komma ifrån?
3. var har denna "varelse" fått makten att göra vad (han/hon) vill?

Nu råkar det vara så att det finns svar (vissa skulle inte kalla det svar) när det gäller universumet med en gud i. och det är i bibeln (men det stämmer väl för dom allra flesta religioner också skulle jag kunna tänka mig)


Av hela vårat förstånd... det är en av sakerna jag svara på. det är det att vi kommer aldrig förstå gud men man kan forska om hur han har skapat världen men i slutändan kommer vi aldrig förstå.

För om nån säger att materia inte har funnits för evigt och inte tror på gud så måste väl vetenskapen kunna förklara var all materia och utrymme som vi lever ikommer från.

Detta är en evig fråga som varken ateister eller troende kommer att kunna besvara med hundraprocentig säkerhet. Jag är ateist och tror på den vetenskapliga teorin. Men jag kommer aldrig kunna svara 100%.

Det är det som irriterar mig

Men det är väl upp till varje person att försöka hitta den mest logiska förklaringen av dessa två alternativ jag tog upp. men vart är logiken i nån av dessa alternativ?

kan återkomma om 500 år.

Jag vill höra folk åsikter jag vill inte bara fastna i mina egna tankar. Varför ska man tro på det ena och inte det andra?

Scenariot med en oändlig gud måste även kunna svara på alla 3 frågor från scenariot med oändlig materia, men inte vise versa. William of Ockham skulle föreslå att oändlig materia har högre sannolikhet att vara korrekt.

Gud kommer inte ifrån något eller någonstans, han har alltid funnits och kommer alltid finnas. Finns ingen tid, finns ingen början eller slut eftersom tid är det som sätter en början och ett slut för något. Om nu Gud visste precis allt, skulle han knappast lära sig nya saker? Och det gör han, precis som vi. Han experimenterade flera gånger med sin skapelse och fick ändra efter rådande förutsättningar. Alltså lärde han sig något nytt. Gud har inte fått makten utan alltid haft den. Som han säger själv "Vem skulle givit mig något först som jag sedan skulle betala tillbaka?"

Till sist, fri vilja är valmöjligheten att skapa något som är gott eller ont. Godhet och ondska existerar bara i form av handling, dvs när någon skapar något som är gott eller ont. Fri vilja däremot existerar jämt och är inte beroende av att omsättas i handling.

Jag ser inget av frågorna som ett problem.

Den mest intressanta frågan är om det inte redan finns x antal sådana här trådar i detta forumet...
Universums skapelse ur både religiöst och vetenskapligt perspektiv har ju diskuterats i det oändliga.

Så sant, men det är där vi ateister skiljer oss ifrån troende. Vi erkänner att vi inte vet till 100% men att vi tror att det är så.

Troende däremot hävdar att det är Gud som har skapat allt.
Brist på ödmjukhet kanske..

Fråga i sig om universums uppkomst är väldigt fånig eftersom den inte går att besvara på. Men tydligen som vill vi människor ha någon sorts trygghet och därmed väljer vi att tro på något. Då gäller det att tro på det som verkar mest logiskt. Jag är ateist och tror på Big Bang. Anledningen till att jag tror på Big Bang är bland annat Hubbles lag, den kosmiska bakgrundsstrålningen och de relativa förekomsterna av olika grundämnen i universum, vilket förklaras av teorin för Big Bang nukleosyntes.

Men som sagt, det är vad jag tror för att det finns fakta som stödjer teorin, till skillnad mot att Gud skulle ha skapat det.

Återigen - mening är förnuftets bojor. Varför inte bara nöja sig med att universum finns? Det måste ju finnas viktigare saker som vi kan rikta vår tankekraft mot?

Simon:
Vårt universum behöver inte ha existerat för evigt. Någonting har (kanske) existerat för evigt (alltså andra universa). Problemet med ordet evig är att det är ett tidsbegrepp och tiden är ingenting annat än en dimension i rumtiden, och alltså unik för varje universum. Varje universum som har uppstått har alltså funnits alltid, i ordets bokstavliga bemärkelse. En övergripande kronologi över alla universa som funnits (om vi för diskussionens skull sluter oss till att vårt inte är det första - vilket inte heller är troligt att det är), är förmodligen omöjlig att upprätta eftersom tiden (liksom rummet) bara existerar inom ett givet universum. "Utanför" finns inte och en gemensam tidslinje finns inte heller.

Detta givet att Smolins multiversteori stämmer i något avseende. Vilket det inte är orimligt att tro att den gör.

Alltså: vårt universum har funnits precis lika länge som det har funnits tid i det, eftersom tiden uppstod vid dess början. Att vårt universums ursprung antagligen finns i ett annat universum (med en egen tidsdimension) gör att ingenting någonsin har behövt uppstå ur ingenting.

Den enda "teori" som säger att allting uppstod ur ingenting, är den religiösa teorin att gud skapade allt. För enligt den teorin skapade han det nämligen av ingenting. Det vetenskapliga synsättet säger inte att allting skapades ur ingenting, bara att vårt universum har varit komprimerat för att sedan expandera (den rimligaste teorin verkar vara att vårt universum helt enkelt föddes ur ett svart hål i ett annat universum - se Smolin).

Och en sak till: vår materia (eller vår rumtid) expanderar inte i något "utrymme". Rumtiden är utrymme och mer utrymme skapas ju mer den expanderar.