Svenska språkets utveckling under 00-talet

Tack för rättelsen. Jag misstänkte att det var nånting sånt, men jag orkade inte kolla upp det.

Texta har jag aldrig hört på svenska och en snabb googling bekräftade mina misstankar: 5 träffar på "jag textade henne" och 70 träffar (8650 brutto) på "jag messade henne".

Då kan det vara ett tips till en kampanj för trafiksäkerhet. Vilket låter mest seriöst?

— Att texta under framförandet av motorfordon innebär livsfara.

— Att messa under framförandet av motorfordon innebär livsfara.

Texta i den gamla meningen kan lämpligen förtydligas med kalligrafera. Det är bara en gradskillnad i riskbeteende, att texta och att kalligrafera under framförandet av fordon. Vem som helst kan messa upp i trafiken utan att läsa eller skriva SMS. Det räcker att äta en hamburgare, särskilt om man inte har automatlåda.

Repris: http://i47.tinypic.com/11j20t0.jpg

PS: En kommentar beträffande ett annat språk: Jag tror att engelskan under 00-talet fått ökad tendens att sammanskriva begrepp. Genom att webb-adresser ofta konstrueras enligt tyskt och skandinaviskt mönster kan det anglosaxiska språkögats tolerans för samskrivning ha ökat. Bindestreck i webbadresser evolutionerades bort på ett tidigt stadium. The Washington Post har webbadressen washingtonpost.com.

Vi har sätt begreppen "kränkt" och "diskriminerad" gå från att vara tragedier till närmast parodier.

Jag tycker på ett sätt att det är ganska skönt. Man måste få uttrycka sig och man måste samtidigt ta ansvar för det man skriver. Någon kommer alltid att ta illa vid, så är det bara. Under några år tog det sig allt för absurda uttryck, men nu har vi hittat den behagliga balansen där man kan skämta om det.

Kan liknas lite med hur synen på invandring förändrats genom åren. En fungerande invandingspolitik och en human syn på invandrare innebär att man kan skämta om dem utan att bli kallad rasist.

Kan det vara trafikfarligt om prästen mässar under körningen?

M v h
Petter Eremiten

Ja, mediaspråket är verkligen i fritt fall. En med detta sammanhängande trend som jag tycker mig se är att mediaspråket fjärmar sig allt mer från vardagsspråket. Hur många gånger har ni hört ordet "kränkt" i ett vanligt samtal?

Kanske var det ett tidens tecken att Svenska Akademien tog ansvar för Nationalencyklopedins ordbok (NEOB) och gav ut Svensk ordbok (SvOB) under decenniets sista kvartal. Redigeringen har tydligen varit något forcerad. Avstämning med SAOL-13 var förstås en gudi behaglig gärning, men några snabba ord från SAOL-13 har därmed funnit vägen in i den tyngre process som en ordbok representerar.

I NEO (2000) finns inget ord pers. I SAOL-13 och SvOB finns två substantiv pers. Så sent som i går mullrade det bland korsordslösare, när SvD hade nyckeln »det bästa man gjort« och lösningen måste bli PERS (=personbästa). SAOL anger kategorin sport men SvOB anger kategorin vardagligt för pers i den betydelsen. Som sagt, jargong och vardagligt språk är rätt olika kategorier — i många fall direkta motsatser.

Ref. SAOL-13: www.svenskaakademien.se/web/Ordlista.aspx (pers)

Prästen bör ha full fokus på körningen, särskilt om/som Han är ovan där (i trafiken).

Mediaspråket har fått en sådan bredd att beteckningen känns överspelad. Mediaspråket sträcker sig genom hela fältet av publicerat språk. Komiker, vars enda styrka tycks vara att de kan svära på två språk, sådana får programtid för att hålla oss kvar mellan reklaminslagen i TV. Som mediaspråk har detta mycket litet att göra med morgontidningarnas (språkligt sett) föredömliga ledarsidor, nyhetsrapportering och debattartiklar.

Se även ovanstående om jargong kontra vardagsspråk. Kvällstidningsjargong har drabbats av inflation i kränkningar och chocker.

De urusla tangentborden på bärbara datorer, och odefinierade fingervalser, kan i värsta fall ge dålig språkkvalitet. Ett intressant fall uppträdde häromdagen när Göteborgs-Posten släppte fram en pompös skribent för att sammanfatta 00-talets kulturella händelser. När jag skulle tipsa en vän i Skåne, visade det sig att webb-upplagan var ett utkast före korrekturläsning. Där fanns ett halvdussin böjningsfel och idiomfel. Kulturredaktionen får här och nu en eloge för att de såg till att konceptet stramades upp (språkligt sett) i den tryckta upplagan. Det blev ett bra mediaspråk efter översyn. Att innehållet var särdeles trångsynt får stå för författaren.

Mitt i det gångna decenniet fick vi svenskspråkiga en efterlängtad present: vi fick det W som vi så väl behövde i den allt intensivare energidebatten. Därmed kunde vi äntligen skilja på V (volt) och W (watt) utan att tillgripa lånta fjädrar.

Plötsligt kunde matkunniga njuta av wasabi, wienerschnitzel, wok och worcestersås.

Men med IT-termerna gick det som sagt lite för fort. Hur många mobilköpare faller i farstun för att underverket har wap (ingen böjning)? För framtiden bör man vara mycket försiktig med att föra in engelska akronymer i ordböckerna. Sajten Acronym Finder har en hel skräpvind med osäkra och urmodiga akronymer:
http://www.acronymattic.com/

Här skulle man kunna svara något i stil med "En fanatiker kommer till Sanningens källa med fyllt glas" eller nåt sånt...

"Fullständigt förfall", "allmänt hafsigt och slafsigt språk", "aldrig förr gått så fort utför". Hehe, jo det var fina iakttagelser. Jag för min del tror att vi skriver bättre nu än vad vi någonsin har gjort, helt beroende på vad man menar med "bättre".

Mest beroende på vad man menar med "vi" skulle jag påstå.