Den enda tråden om kreationistisk evolutionskritik och intelligent design[/Mod.]

Nathaniel Jeanson, en kreationist med doktorandexamen från Harvard, avancerar kreationistisk vetenskap till en helt ny nivå. Hans senaste forskning kombinerar genetik (specifikt y-kromosom släktträd) med historievetenskap och visar flera exempel på hur kreationistiska, i motsats till evolutionistiska, utgångspunkter (ung mänsklighet, hög mutationshastighet) resulterar i korrekta vetenskapliga förutsägelser (t.ex. hur populationsstorleken i Amerikas urbefolkning reflekteras i Y-kromosom släktträd; vilket det INTE gör med evolutionistiska premisser). Med andra ord, kreationism uppfyller den viktigaste definitionen för att betraktas som vetenskap. Bara en tidsfråga innan Jeanson får universellt erkännande, även inom sekulära kretsar.

Extremt osannolikt med tanke på att Jeanson uteslutande publicerar sig i kreationisternas pseudoveteskapliga tidskrift Answers Research Journal, som inga seriösa forskare läser. Vill han bli tagen på allvar måste han börja publicera i riktiga vetenskapliga tidskrifter.

En kommentar som endast kommer från någon som inte läst hans arbete överhuvudtaget. Han har flera gånger vädjat till den sekulära vetenskapen att granska hans forskning.

Oavsett vart han publicerar sin forskning, så uppfyller han det viktigaste vetenskapliga kriteriet: förutsägelse och bekräftelse - något som (macro)evolution misslyckas med inom samma område.

Forskare har redan svårt att hinna med att följa all relevant vetenskaplig litteratur. Du kan inte begära att de också ska läsa pseudovetenskapliga tidskrifter. Så i det här fallet får nog Muhammed (Jeanson) komma till berget (den vetenskapliga litteraturen), om han vill att andra ska lyssna till honom.

Sannolikt har Jeanson redan försökt publicera sina teorier i vetenskapliga tidskrifter men refuserats. Både redaktörer och reviewers brukar ha en låg toleransnivå för trams.


Det viktigaste vetenskapliga kriteriet är falsifierbarhet. Om en teori inte kan falsifieras är den inte vetenskaplig. Se vad jag skrev om Karl Popper i den här tråden för mer om detta:

(FB) Rationalism och postmodernism i svensk politik

Refuseras därför att han jobbar åt Answers in Genesis - inte på grund av innehållet. Riktig vetenskap ska våga utmanas, och det faktum att naturvetenskapen i stort sätt stått stilla sedan andra hälften av 1900-talet vittnar om detta misslyckande (i förhållande till tidigare decennier).

Att en vetenskaplig hypotes är testbar är av nödvändighet också falsifierbar. Och återigen, Jeanson - till skillnad från makro-evolution inom genetiken - har formulerat testbara hypoteser (t.ex. hög mutationshastighet hos haplogrupp A00), vilket, ironiskt nog, makro-evolution inte gjort. Med andra ord är det makro-evolution, inom genetiken, som är icke-falsifierbar.

Jeansons enda kritiker är de som inte läst hans material överhuvudtaget, letargiska grupp-tänkare, som inte vågar utmanas.

Återigen, Jeasons forskning uppfyller det viktigaste kriteriet för att kunna klassificeras som vetenskap - förutsägelser som blir bekräftade. Inom genetiken har det uppstått en totalomvändning - kreationister bedriver riktig vetenskap medans makro-evolution snarare bör klassificeras som pseudovetenskap i dagsläget.

Nu har jag inte läst breven där Jeansons pek refuseras men jag är övertygad om att han fick en seriös granskning. Den vetenskapliga pressen är inte alls lika enfaldig och politiserad som resten av media, i vart fall inte inom de områden som vi nu talar om (standarden inom humaniora och samhällsvetenskap är tyvärr mycket lägre).

Jag kommer ihåg när anrika Nature, av många ansedd som världens ledande naturvetenskapliga tidskrift, publicerade en stor artikel av en fransk homeopat som hävdade att man kunde späda ut läkemedel tills dess det var mindre än en (1) molekyl i en simbassäng med vatten, och trots det se en effekt på patienter.

Teorin bakom var att drogmolekylerna lämnade "avtryck" efter sig i vattnet, som sedan fortplantades genom nya "avtryck" av "avtrycken" med samma form och biologiska verkan som den ursprungliga molekylen. Detta är inte så skogstokigt som det först låter eftersom vatten kan ha geléliknande egenskaper på molekylär nivå.

Nature antog utmaningen och anlitade tre professionella trollkarlar som reviewers för att lista ut om och i så fall hur fransmannen fuskade. Trollkarlarna hittade inga uppenbara fel, så Nature publicerade peket, dock med en brasklapp om att de själva inte trodde på det.

Sedemera visade det sig att homeopaten hade fuskat, och Nature fick utstå mycket spott och spe för artikeln. Jag anser dock att de gjorde rätt. Även till synes galna idéer måste prövas, och förkastas när andra forskare inte kan upprepa resultaten, vilket skedde i detta fall. Den vetenskapliga processen fungerade alltså som det är tänkt.


Nej, det fetade stämmer inte. Huruvida en teori är falsifierbar eller inte beror på hur stringent den är formulerad. Teorin att Gud skapade världen för 6000 år sedan är inte falsifierbar i många bokstavstroendes ögon eftersom de ständigt hittar nya undanflykter när verkligheten inte stämmer med kartan.

Exempel på undanflykt: "Fossil efter utdöda arter finns därför att Gud också skapade dessa för 6000 år sedan, för att lura oss att tro på Darwin."

Sedan är inte verifiering och falsifiering samma sak. En teori kan verifieras genom experiment hur många gånger som helst, men du kan aldrig vara säker på att nästa försök till verifiering lyckas. Plötsligt kan det dyka upp en svart svan, och då faller teorin att alla svanar är vita, oavsett hur många gånger den verifierats. Teorin har då falsifierats en gång för alla.

Detta kallas för induktionsproblemet. Du kan läsa mer om det i tråden jag länkade till ovan.

Problemet är som sagt att du är hopplöst omedveten om Jeansons forskning, likt de flesta andra kritiker. Inom hans modell nämns inte Gud överhuvudtaget. Han visar exempel på hur äkta vetenskap bör bedrivas. Han utmanar rådande paradigm - ett oerhört viktigt uppdrag som inte utövas idag - samtidigt som hans egna modell enkelt kan falsifieras.

Hans forskning, i all korthet, ser ungefär ut enligt följande:

Premiss 1: Snabb mutationshastighet i Y-kromosom.
Premiss 2: Människan är ung.

OM dessa premisser är sanna så borde:

Hypotes A: Människans historiska populationsstorlek reflekteras i Y-kromosomträd. Väldigt enkel att falsifiera: Visa att Y-kromosomen INTE reflekterar människans historiska population (som vi känner till från icke-genetiska källor).
Resultat: SANT. Människans historiska populationsstorlek reflekteras med nästan 100% match i Y-kromosom (återigen, Y-kromosom konstruerat efter premiss 1 och 2).

B: Om A är sann så borde regionala historiska populationsstorlekar också reflekteras av specifika haplogrupper. SANT.

C: Om B är sann så borde Y-kromosom reflektera migrationer ... osv.

Y-kromosom med makro-evolutionära premisser (långsam mutationshastighet, gammal människa) reflekterar INTE ovan hypoteser.

Jeason gör vetenskapliga, testbara hypoteser som enkelt kan falsifieras. Hittills verkar hans hypoteser stämma förvånansvärt bra, vilket tyder på att hans modell fungerar. Hans arbete förtjänas ta seriöst, eftersom det i grund och botten egentligen INTE handlar om att kritisera makro-evolution eller argumentera för kreation, utan att avancera vetenskap. I detta avseende är hans forskning revolutionerade och det är bara en tidsfråga innan han blir erkänd. Denna forskning går långt utöver kreation-evolution-debatten eftersom den resulterar i oerhört viktiga konsekvenser för mänskligheten som sådan, då historia är något som berör oss alla. En konsekvens också blir givetvis att makro-evolution blir ordentligt utmanad, men så länge den stränga materialismen förhärskar vetenskapsfilosofin så bör man inte vara orolig över dess öde (se nedan).

Motsvarande vetenskapliga modeller SAKNAS för makro-evolution och genetik specifikt.

... ingen seriös kreationist debatterar på detta sätt.

Jag håller med dig, men en kreativ evolutionist skulle enkelt komma runt det genom att säga att den svarta svanen inte är en svan, eftersom svanar är vita. Absurt, ja, men det är just denna typ av logik som gör makro-evolution icke-falsifierbar; man anpassar modellen efter anomalierna. Absolut tydligast observeras detta med fenomenet konvergent evolution.

Vill du bli tagen på allvar får du tänka större tankar än så där - det där är riktigt trångbröstat.

Tänka fritt är stort men tänka rätt är större – Thomas Thorild

Sent svar på en bumpad tråd.

Flaskhalsar i populationsstorleken är ett välkänt fenomen:

https://en.wikipedia.org/wiki/Population_bottleneck

De utgör inte i sig något som helst stöd för kreationismen. Tvärtom, så bidrar de till artbildningen (det som kreationister kallar för "makro-evolution"). Uppkomsten av nya arter sker genom reproduktiv isolering, som i sin tur kan beror både på geografisk isolering (Darwins finkar på Galapagosöarna) och genetisk inkompatibilitet.

Ett exempel på det senare är den händelse som skapade människan: en translokation för flera miljoner år sedan som fuserade två apkromosomer till vår kromosom 2:

https://en.wikipedia.org/wiki/Chromosome_2

Den translokationen skedde sannolikt i en enda individ, och de av den personens avkomma som bar på translokationen kunde bara fortplanta sig med varandra, inte med andra släktingar. En ny art (människan) hade plötsligt sett dagens ljus. De som inte bar på den nya translokationen blev i stället schimpanser.

Translokationen som skapade människan är ett radikalt exempel, men även senare har vi gått igenom evolutionära flaskhalsar. Man tror att supervulkanen Tobas explosion för 75 000 år sedan reducerade vår effektiva populationsstorlek till omkring 10 000 individer. I början av neolitikum ser vi en annan evolutionär flaskhals, som främst tycks ha omfattat män. Man har också sett spår av reducerade populationsstorlekar i samband med bronsålderskollapsen.

Detta är alltså ett välkänt och välstuderat fenomen som bara bekräftar att nya arter inklusive vår egen uppstått genom evolution baserad på det naturliga urvalet.

Uppenbart att du inte läst mitt inlägg överhuvudtaget, alternativt begrep du inget vad jag skrev. Jag diskuterar inte artbildning.

Varför finns det inga evolutionistiska modeller som kan bekräfta/förutsäga moderna historiska populationsstorlekar som överensstämmer med data från icke-genetiska källor?

Vi kan diskutera kromosom 2 fusering om du vill, det är dock helt ovidkommande mina inlägg ovan. För att hålla mig kort, kromosom 2 fusering-hypotesen är misslyckad eftersom fuseringsområdet bör bära ett eko av telomersekvenser, vilket det inte gör (bortsett från några enstaka baspar som ofta påträffas i andra kromosomer också). Tvärtom utgör fuseringsområdet del av en gen!

Oj då.

Detta var så klart ingenting man förutspådde, utan en typisk ad-hoc hypotes för att förklara den uppenbara genetiska flaskhalsen.

Vart ser vi spår av det geologiska ekot som en världsvid katastrof rimligtvis bör ha resulterat i (75 000 år sedan)?

Ingenstans.

Oj då.

Du surrade om "makro-evolution". Ni kreationister brukar ju förneka artbildning och därför göra stort väsen av den förmenta skillnaden mellan "mikro-evolution" (som ni tvingas erkänna) och "makro-evolution" (som ni fortfarande förnekar, särskilt då när det gäller människan).


Förstår inte vad du menar. Vi förstår mycket väl hur populationer evolverar under selektion, och de grundläggande principerna har bekräftats i otaliga populationsgenetiska studier.


Detta har du (eller den kreationistiska sajt du citerar) totalt missförstått. Kromosomfusioner uppkommer genom reciprok rekombination mellan repetitiva element nära ändarna (telomererna) men behöver inte involvera telomererna själva. Produkterna är dels den fuserade kromosomen, dels en minikromosom utan essentiella gener, och telomererna som fattas hamnar på minikromosomen, som snabbt försvinner då den saknar centromer.


Även där har du totalt fel. Tobaeruptionen lämnade efter sig ett 15 cm tjockt asklager som täckte hela Indien, med förödande konsekvenser för både flora och fauna.

Man ska dessutom ha klart för sig att när den moderna människan lämnade Afrika, så skedde det huvudsakligen längs med Indiska Oceanens kust. Vi nådde Australien innan vi nådde Europa. Det område som drabbades hårdast av Tobautbrottet var alltså det område utanför Afrika som var tätast befolkat av moderna människor när utbrottet ägde rum.