hur stort är rymden?

Satan i gatan i helvete. Haha. Är alltid lika coolt med såna där filmer, så jävla sjukt in åt helvete, episkt jävla kaffekannestort att man nästan inte köper det. Kommer i existentiella tankebanor bara av att försöka greppa storleken, synd att ens eget livsspann är för kort för att kunna uppleva allt det som är kvar att upptäckas och se allt som finns kvar att se.

Man får väl hoppas på något upplägg där man får alla svar på nån vänster när man väl dör Finns det en skapare så är väl tanken att göra allt så inåt helvete jävla stort att det är lönlöst att ens börja fundera på hur helheten är.
Denna värld är bara sjuk, galenskap hur stort allt är.

Det överstiger fortfarande vår avancerade hjärnas kapacitet att greppa och hantera omfattningen av det universum vi är en del av, och om inte det är en mindfuck som heter duga så vete fan

När jag ser sådana filmer så får det motsatt effekt för mig. Visst känns rymden stor, men helt plöstligt greppbar och inte så filosofiskt stor att man inte kan förstå. Faktum kvarstår ju var som finns bakom det vi det.. Att allting skulle börja om känns som en väldigt mänslig tanke för att förstå begreppet och ingenting jag personligen tror på.

Haha
Jag får ta och jobba lite på det problemet

Fult det känns, som om någon visar dig en bild på hur stort något är och säger: Förstår du? Och det enda man kan göra är att efterblivet gapa med munnen och säga "Nääääeeeeee.."

Asså.. Själv så köper jag det inte, att rymden ska vara så stor. Den är ju det, det fattar jag, men det hela känns lite för stort, lite för... Mysteriskt? Som om någon har försökt bara lite för mycket. Sätter du typ etthundrasjuttiofemmiljarderstriljoner galaxer med vardera hundrasjuttiofemkvadriljoner stjärnor i sig och en jävla putteplanet där vi finns i en avancerad civilisation mitt i all den kosmiska gröten så känns det bara lite överdrivet med all den skit runtomkring. Det är som om gud fått en ny hårddisk och velat 'showa' bara för sakens skull. Så allt skit är säkert bara onödig utfyllnad, en avledningsmanöver, en konspiration för att leda allas tankar på avvägar.

Jag kanske borde ta och slagga nu

För övrigt den perfekta buggen för att hålla "sanningen" anonym. Någon måste garva hårt någonstans när folk typ offrar kor och dansar hysteriska regndanser med påvehattar på grund av den intelligensluckan. Bra sätt att vara diskret om sin låga intelligens och samtidigt behålla sin värdighet.

Tja, vår existens är säkerligen inte ens i närheten så viktig som vi tror att den är. Människan, högmodets mästare

Man får bara existensiell ångest av att ens försöka förstå. Lägg därtill ett microkosmos som vi i.om kvarkarna tror oss ha funnit materians minsta kärna? Men tänk om kvarkarna i sin tur består av något ännu mindre....

jag insåg precis hur patetiskt mitt liv är...snacka om en droppe i havet(rymden)

Det jag alltid har tyckt är häftigt är att människan lyckats ta reda på så JÄVLA mycket (i proportion till människan själv) om rymden osv. Tänk till exempel på fåglar som flyger runt och inte fattar, i princip, nånting. Vi är grymt smarta. Kanske för smarta för vårt eget bästa?

Tittar man till exempel på filmen så vill man bara gå hem och lägga sig. Man ser ingen större mening med livet :-)

Eller så kanske vi inte är så jävla smarta ändå?
vad gör människan? äter,sover,knullar,dödar...
Man kanske ska bli lite ödmjuk av filmen å inse att universum antagligen inte skulle gråta blod bara för att jorden gick under...

Men mellan mat och sömn så producerar människan kunskap om universum vilket denna film vittnar om. Den är ju ett resultat av tvåtusen års nyfikenhet. Vi som lever på ett dammkorn av ett dammkorn lyckas ta reda på så mycket om universum. En parallell skulle ju vara om bakterier i vår kropp skulle börja kartlägga hela kroppen, kroppsdelars och organs funktioner etc. Fantastiskt.

Universums storlek går inte att bestämma, då det expanderar snabbare än c, och där av kommer vi, eller någon annan för den delen, aldrig någonsin "nå utanför" universum.

Vad som finns utanför är och kommer alltid förbli ett mysterium. Troligast är faktiskt att ingenting omger universum, den teorin låter också vårt universum expandera i oändlighet.

Sen kan det ju också finnas parallella universum, men det är en annan femma.