Är överintelligenta mer eller mindre troende än normalbegåvade?

Sådana påståenden kräver källor.

När någon uttrycker t.ex. i stil med:
missas målet. Poängsiffran bakom IQ kvantifierar just konglomeratet av förmågor, som tillsammans ger den mänskliga hjärnan dess kapacitet. Den gör inte anspråk på något annat. Den visar inte den enskilda förmågan inom ett visst specialområde.

Du kan uttrycka din förnimmelse av vad du anser mest signifikativt för begreppet intelligens eller en egenskap bland många som medför intelligens. Du kan däremot svårligen med ord beskriva nivån. Det är dock vad IQ-testerna visat vara möjligt - att kvantifiera den samlade effekten av alla förmågor.

Visar naturligtvis inte specifikt om försökspersonen förmår spela ett pianostycke av Rachmaninoff, spela fiol med tårna eller skriva spegelskrift med händerna på ryggen. Frågan är bara varför vissa udda förmågor som ingår i intelligensen anses negligerade i IQ-mätetalet av många högröstade kritiker.

När man talar om IQ, utgår man från väl definierade testsystem med klar målsättning. Hittills har redovisade mätningar i alltmer sofistikerad form resulterat i mätetal, med vilka olika individers mentala kapacitet kan jämföras resp. hela nationers medelvärden kan ställas mot varandra - som sagt något anspråk görs inte på att detaljanalysera varje enskild egenskap som ingår i IQ.

Då är vi delvis överens i alla fall. Ett IQ test säger bara en del om kapaciteten i varje person eftersom begreppet "intelligens" är ganska omfattande och berör väldigt många områden. Sen finns det många andra faktorer inblandade som gör oss mer eller mindra smarta. Det är lätt att överskatta sig själv och göra bort sig. Likaså är det lätt att bli blind för det man gör. Den mest intelligenta kan framstå som idiot om man inte handlar rätt och förstår situationen. Att vara intelligent på en eller några få saker, gör ingen intelligent person. Att vara intelligent är även att förstå när man inte är intelligent.

Njae... IQ betecknar den sammanlagda kapaciteten av de faktorer (större delen av de för intelligensen väsentliga, neurologiska mekanismerna) som i någon form medverkar under testen. Om försökspersonen har udda egenskaper som saknar betydelse för det som IQ-testen mäter, ingår naturligtvis inte dessa i mätresultatet - inget speciellt märkligt med det. En genomsnittligt god allkampare (idrottsman) kan vara utmärkt i flera grenar och suverän i en enstaka gren (som alla ger honom hög fysisk kapacitet) men urdålig i en annan gren, likväl är han en god idrottsman.

Nej men IQ-testen omfattar de för intelligensen viktigare delförmågorna.

Brukar det inte vara vanligare att den intelligente förstår hur det ligger till med den mentala förmågan medan ointelligente inte gör det?

Det finns en del "högerhjärnor" som kan vara extremt intelligenta utan att för den skull vara speciellt logiskt tänkande och skulle säkerligen inte få speciellt hög poäng i ett IQ test. Men ge dem sitt rätta område så kan de utföra makalösa saker. Jag pratar om skapande personer som tänker i färg, form, ljud, mönster. Jag var själv mycket högerhjärna när jag var yngre, det var först på senare år jag började tänka mer med vänsterhalvan.

Det beror på hur förnuftig den intelligente eller ointelligente är. Men generellt sett är det som du säger, den intelligente är betydligt mer ifrågasättande och tveksam. Helt säker är man oftast bara när det råder brist på kunskap.

Men jag håller med dig i det mesta i alla fall.

Den som inte är logiskt tänkande kan knappast anses ha hög intelligens, om man med intelligens menar det som IQ-tester kvantifierar. Om vederbörande är skicklig inom något specialområde, som inte i väsentligt avseende bidrar till högre intelligensnivå, får den bedömas med andra måttstockar än IQ. Man bedömer inte en pianist efter förmågan att t.ex. kasta spjut!

Se ovan!

Förnuftet ligger djupt inbäddat i intelligensen - där bör vi kunna enas!

Intelligens mäter tre storheter som är avgörande för en individs totala förmåga: spatial förmåga, logiskt tänkande samt minneskapaciteten. En tro (på vad som helst, alla människor tror för de vet inte ett skit egentligen) är i själva verket den yttersta gränsen för vad dessa tre förmågor i en människa kan prestera som slutresultat. Eller med andra ord det är den högsta förenklingen av en ytterst komplicerad och dynamisk verklighet som den begränsade människan kan göra. Även forskare har övergripande teorier som de måste tro på fram tills det att de lyckats ställa upp en modell som bevisar så långt det är möjligt att det som de tror är sant faktist är sant och att andra kan repetera denna bevisföring på andra ställen i tid och rum.

Precis som dina påståenden kräver källor som du inte gett oss.

Två exempel på forskning som lett till denna slutsats:
http://www.uncommondescent.com/intel...belief-in-god/
http://www.dailymail.co.uk/news/arti...chologist.html

Det går ju att älta IQ och hur man ska definera intelligens i all oändlighet - men ska man vara lite krass så ser det ju ut så här:

* Vetenskapen står för alla tekniska framsteg gjorda under de senaste seklen. Allt vi vet om männskan och jorden har vetenskapen forskat fram - utan minsta hjälp från de troende. Att överge religionen och tänka utanför ramarna visade sig vara ett lyckokast för västvärlden. Resten av världen: sorry.

* En troende person blir inte tagen på allvar i någon som helst vetenskaplig diskussion idag.

* Det finns en grupp "grubblare" som har extremt hög IQ men som är starkt troende. En förklaring kunde vara att de blivit "för smarta" för sitt eget bästa och låser sig i tanken, på samma sätt som autister kan bli orehört intelligenta men tappar sin sociala förmåga. Mer troligt är att man fötts in i religion och alltså har den med sig vare sig man vill eller ej. Det du får lära dig i ung ålder är väldigt svårt att avprogrammera.

* Möjligt att troende är mer begåvade än icke-troende när det gäller empatisk förmåga, själsig frid och filosofiska grubblerier, men har man ett samhälle där sådana grubblare placeras i toppen så är man jävligt illa ute.

Föredömligt sammanfattat. Problemet, när det gäller att förklara vad som ingår i den samlade bedömningen resp. hur resultatet tas fram, är att de flesta som ifrågasätter tillämpade metoder (kritikernas grundinvändning) alltid påpekar delegenskaper finnas i psyket (oftast av känslomässig art), som inte ingår i bedömningen. På enstaka detaljer underkänns alltså, av någon märklig anledning, hela intelligensbegreppet. I mitt inlägg:

https://www.flashback.org/showpost....7&postcount=94

försökte även jag (något mindre kortfattat än du) i förenklad form beskriva grunddragen. Som du antyder, är skillnaden oerhörd mellan att i en utvecklingskedja (forskning och annan innovativ verksamhet) tro sig vara inne på en korrekt lösning och att bara tro p.g.a. en känsla (på en högre makt). Den senare har ofta stark anknytning till vad man hoppas vara rätt. Flertalet troende efter att inte ens ha grundkällorna i den egna religionen som de högre företrädarna hänvisar till som "sanning".

Jag måste bara påpeka att ingen "överintelligent" människa skulle välja att klassa sig själv som sådan, utan snarare bara något mindre dum i huvudet.

Själv önskar jag att jag vore religiös av något slag, det verkar så mycket trevligare att verkligen tro (oavsett om det är inbillning) att det finns någon bakomliggande mening som man kan strukturera upp sin existens med.