2009-12-25, 17:41
#1
När man talar om tveksamma domar som avkunnats i Sverige så kommer relativt ofta fallet Ari Mattinen på tal. Den här mannen (född 1955) dömdes i början av 2002 för att natten till den 31 oktober 2001 ha knuffat eller kastat ut sin sambo Tarja Köngäs (född 1956) genom fönstret från parets gemensamma lägenhet i Järfälla utanför Stockholm. I sammanhanget kan man väl påpeka att bägge var missbrukare.
Bevisningen mot Ari Mattinen var inte entydig - det fanns med andra ord ingen person som sett honom förpassa sin sambo genom fönstret - utan den var baserad på ett antal indicier som både tings- och hovrätt ansåg fullt tillräcklig för en fällande dom. Det fanns bland annat en gammal kvinna som bodde alldeles under paret som kring de kritiska timmarna hade hört 1) personer skrika åt varandra samt 2) möbler förflyttas. Sen fanns det även rättsmedicinskt utlåtande med anledning av blåmärken på Tarjas armar som talade för att det förekommit handgemäng. Vidare så ansågs det bestickande att fönstret var stängd när ambulanspersonal kom till lägenheten. Ari själv hävdade att han låg och sov när Tarja - av allt att döma - självmant hoppade ut genom fönstret.
Om jag har förstått saken rätt så anförde han i sitt överklagande till Högsta domstolen bland annat att Tarja kunnat erhålla blåmärkena från ett tidigare tillfälle när det gått lite vilt till mellan dem, att hon tidigare uttalat suicidhot och att det egentligen inte finns någonting som motsäger att hon just den här natten fått för sig att verkställa detta hot på egen hand.
Något prövningstillstånd blev det dock inte, men i början av 2007 sände TV4 ett "Kalla Fakta"-reportage där man påvisade brister i utredningen, bland annat så kommer jag ihåg att man tog upp att fönstret kunde slagit igen till följd av korsdrag i större utsträckning än vad domstolarna utgått ifrån. Dessutom har jag ett ytterst svagt minne av att man även argumenterade för att det inte kan ha förekommit någon våldsanvändning i närheten av fönstret, eftersom det där ska ha funnits rikligt med damm och sågspån på golvet med anledning av parets ovilja att städa samt att hantverkare höll på och greja där, och att stolarna och bordet som fanns där inte verkar ha flyttats något eftersom "smutstäcket" mer eller mindre var intakt.
I vart fall, i början av 2007 så ansökte han genom sitt ombud Johan Eriksson om resning hos Högsta domstolen, men man valde att avslå denna. Det var dock gränsfall; två av totalt fem justitieråd tyckte att det förelåg synnerliga skäl för att det skulle vara motiverat att på nytt pröva frågan om hans skuld. Man ville alltså bevilja honom resning enligt den så kallade tilläggsregeln. Det framkom i huvudsak ingenting nytt som var av något större värde, men argumentationen som fördes kring redan kända fakta tyckte två justitieråd var nog och ville gärna se frågan om hans skuld prövad på nytt.
Så, vad säger ni? Om det föreligger rimligt tvivel så ska man fria; finns det sådant enligt er mening i det här fallet? Eller är bevisningen näst intill hundraprocentig? Var Ari Mattinen den som uppsåtligen berövade Tarja Köngäs livet den här natten? Lyckades bara skrapa ihop en enda artikel om detta fall, som jag länkar till nedan.
Länk:
Juristerna som dömt Ari Mattinen till livstid borde ligga sömnlösa
Nedan följer också beslutet (enbart skälen) som Högsta domstolen fattade november 2009 rörande Ari Mattinens andra ansökan om resning. Detta beslut var - till skillnad från det första - enhälligt.
Bevisningen mot Ari Mattinen var inte entydig - det fanns med andra ord ingen person som sett honom förpassa sin sambo genom fönstret - utan den var baserad på ett antal indicier som både tings- och hovrätt ansåg fullt tillräcklig för en fällande dom. Det fanns bland annat en gammal kvinna som bodde alldeles under paret som kring de kritiska timmarna hade hört 1) personer skrika åt varandra samt 2) möbler förflyttas. Sen fanns det även rättsmedicinskt utlåtande med anledning av blåmärken på Tarjas armar som talade för att det förekommit handgemäng. Vidare så ansågs det bestickande att fönstret var stängd när ambulanspersonal kom till lägenheten. Ari själv hävdade att han låg och sov när Tarja - av allt att döma - självmant hoppade ut genom fönstret.
Om jag har förstått saken rätt så anförde han i sitt överklagande till Högsta domstolen bland annat att Tarja kunnat erhålla blåmärkena från ett tidigare tillfälle när det gått lite vilt till mellan dem, att hon tidigare uttalat suicidhot och att det egentligen inte finns någonting som motsäger att hon just den här natten fått för sig att verkställa detta hot på egen hand.
Något prövningstillstånd blev det dock inte, men i början av 2007 sände TV4 ett "Kalla Fakta"-reportage där man påvisade brister i utredningen, bland annat så kommer jag ihåg att man tog upp att fönstret kunde slagit igen till följd av korsdrag i större utsträckning än vad domstolarna utgått ifrån. Dessutom har jag ett ytterst svagt minne av att man även argumenterade för att det inte kan ha förekommit någon våldsanvändning i närheten av fönstret, eftersom det där ska ha funnits rikligt med damm och sågspån på golvet med anledning av parets ovilja att städa samt att hantverkare höll på och greja där, och att stolarna och bordet som fanns där inte verkar ha flyttats något eftersom "smutstäcket" mer eller mindre var intakt.
I vart fall, i början av 2007 så ansökte han genom sitt ombud Johan Eriksson om resning hos Högsta domstolen, men man valde att avslå denna. Det var dock gränsfall; två av totalt fem justitieråd tyckte att det förelåg synnerliga skäl för att det skulle vara motiverat att på nytt pröva frågan om hans skuld. Man ville alltså bevilja honom resning enligt den så kallade tilläggsregeln. Det framkom i huvudsak ingenting nytt som var av något större värde, men argumentationen som fördes kring redan kända fakta tyckte två justitieråd var nog och ville gärna se frågan om hans skuld prövad på nytt.
Så, vad säger ni? Om det föreligger rimligt tvivel så ska man fria; finns det sådant enligt er mening i det här fallet? Eller är bevisningen näst intill hundraprocentig? Var Ari Mattinen den som uppsåtligen berövade Tarja Köngäs livet den här natten? Lyckades bara skrapa ihop en enda artikel om detta fall, som jag länkar till nedan.
Länk:
Juristerna som dömt Ari Mattinen till livstid borde ligga sömnlösa
Nedan följer också beslutet (enbart skälen) som Högsta domstolen fattade november 2009 rörande Ari Mattinens andra ansökan om resning. Detta beslut var - till skillnad från det första - enhälligt.
Den gärning som hovrätten dömde Ari Mattinen för bestod i att han natten till den 31 oktober 2001 berövat Tarja Köngäs livet genom att förpassa henne ut från köksfönstret i deras gemensamma lägenhet på sjunde våningen vid Nibblevägen i Järfälla kommun, varvid hon förorsakades skador som ledde till att hon omedelbart avled. Ari Mattinen har hela tiden gjort gällande att han vid det påstådda gärningstillfället låg och sov och att Tarja Köngäs själv har förorsakat sitt dödsfall.
I sin nya resningsansökan gör Ari Mattinen gällande att hovrätten begick ett brott mot de regler som gäller för tilltrosvittnen när vittnesförhöret med Hilda Bahgat Antwan inte togs upp på nytt vid huvudförhandlingen i hovrätten. Han åberopar i denna del en film som visar att Hilda Bahgat Antwan i dag kan föra ett samtal till styrkande av att hon hade kunnat höras personligen i hovrätten.
Vidare åberopar han ett fotografi som visar hur en person som begått självmord genom att hoppa ut genom ett fönster hamnar i förhållande till huskroppen till styrkande av att Tarja Köngäs inte kan ha kastats eller knuffats ut genom fönstret. Ansökningen innehåller dessutom en delvis ny argumentation när det gäller synen på den bevisning som har lagts till grund för hovrättens dom. I sin ansökan framhåller Ari Mattinen att han i sin tidigare resningsansökan reste invändningar mot samtliga de sju bevis som hovrättens fällande dom grundade sig på och att han i den nya resningsansökan gått ännu djupare i sin granskning av dessa bevis. Han har i anslutning till denna granskning hänvisat till visst skriftligt material som bifogats ansökan.
Vad Ari Mattinen anfört om att hovrätten brutit mot bestämmelsen om tilltrosbevisning i 51 kap. 23 § rättegångsbalken genom att grunda domen på en uppspelning av bandupptagningen vid tingsrätten av vittnesförhöret med Hilda Bahgat Antwan får anses innebära att Ari Mattinen åberopat en ny resningsgrund. Hovrätten har emellertid inte ändrat tingsrättens dom och följaktligen inte brutit mot tilltrosreglerna. Inte heller i övrigt kan det anses att hovrätten gjort sig skyldig till fel genom att inte höra Hilda Bahgat Antwan på nytt.
Det åberopade fotografiet hänför sig till en omständighet som fördes fram i den förra resningsansökan, varvid även viss utredning åberopades. Det skriftliga material som bifogats resningsansökningen är delvis nytt medan visst material förekom i det förra resningsärendet.
Om en part som har fått avslag på en resningsansökan söker resning på nytt genom en likalydande ansökan i förening med nytt material som saknar all betydelse finns det förutsättningar för att avvisa den nya resningsansökningen, men det har i praxis ansetts att det står resningsinstansen fritt att i stället avslå ansökan, i fall när det inte är uppenbart att ansökningen inte innehåller något nytt men det utan vidare kan konstateras att vad som anförs inte kan föranleda resning. Upptas den nya ansökningen till prövning ska det nya som åberopas prövas i relation till all tidigare utredning, såväl den som förekom i målet som den som förekom i det tidigare resningsärendet. (Jfr NJA 1986 s. 666.) Om Högsta domstolen vägrat prövningstillstånd i målet gäller detta även de omständigheter och bevis som åberopades till stöd för ansökningen om prövningstillstånd (Welamson, Rättegång VI, 3 uppl. s. 219 f.).
Situationen kan emellertid vara den att det nya material som åberopas till stöd för en andra resningsansökan visserligen inte saknar all betydelse men är så marginellt att det inte skulle ha kunnat inverka på bedömningen, om materialet hade förelegat och prövats tillsammans med vad som förekom i det första resningsärendet. Det saknas då skäl för Högsta domstolen att göra någon ny värdering av det material som åberopades till stöd för den första ansökningen. Har flera resningsansökningar gjorts efter denna måste naturligtvis det samlade materialet beaktas.
Den i förevarande ärende bearbetade och delvis nya argumentationen och det nya materialet i övrigt kan inte anses så ovidkommande att resningsansökningen ska avvisas men är i relation till vad som förekom i det förra resningsärendet av så marginell betydelse att det inte kan föranleda att Högsta domstolens ställningstagande i det tidigare beslutet frångås. Resningsansökningen ska därför avslås.
I sin nya resningsansökan gör Ari Mattinen gällande att hovrätten begick ett brott mot de regler som gäller för tilltrosvittnen när vittnesförhöret med Hilda Bahgat Antwan inte togs upp på nytt vid huvudförhandlingen i hovrätten. Han åberopar i denna del en film som visar att Hilda Bahgat Antwan i dag kan föra ett samtal till styrkande av att hon hade kunnat höras personligen i hovrätten.
Vidare åberopar han ett fotografi som visar hur en person som begått självmord genom att hoppa ut genom ett fönster hamnar i förhållande till huskroppen till styrkande av att Tarja Köngäs inte kan ha kastats eller knuffats ut genom fönstret. Ansökningen innehåller dessutom en delvis ny argumentation när det gäller synen på den bevisning som har lagts till grund för hovrättens dom. I sin ansökan framhåller Ari Mattinen att han i sin tidigare resningsansökan reste invändningar mot samtliga de sju bevis som hovrättens fällande dom grundade sig på och att han i den nya resningsansökan gått ännu djupare i sin granskning av dessa bevis. Han har i anslutning till denna granskning hänvisat till visst skriftligt material som bifogats ansökan.
Vad Ari Mattinen anfört om att hovrätten brutit mot bestämmelsen om tilltrosbevisning i 51 kap. 23 § rättegångsbalken genom att grunda domen på en uppspelning av bandupptagningen vid tingsrätten av vittnesförhöret med Hilda Bahgat Antwan får anses innebära att Ari Mattinen åberopat en ny resningsgrund. Hovrätten har emellertid inte ändrat tingsrättens dom och följaktligen inte brutit mot tilltrosreglerna. Inte heller i övrigt kan det anses att hovrätten gjort sig skyldig till fel genom att inte höra Hilda Bahgat Antwan på nytt.
Det åberopade fotografiet hänför sig till en omständighet som fördes fram i den förra resningsansökan, varvid även viss utredning åberopades. Det skriftliga material som bifogats resningsansökningen är delvis nytt medan visst material förekom i det förra resningsärendet.
Om en part som har fått avslag på en resningsansökan söker resning på nytt genom en likalydande ansökan i förening med nytt material som saknar all betydelse finns det förutsättningar för att avvisa den nya resningsansökningen, men det har i praxis ansetts att det står resningsinstansen fritt att i stället avslå ansökan, i fall när det inte är uppenbart att ansökningen inte innehåller något nytt men det utan vidare kan konstateras att vad som anförs inte kan föranleda resning. Upptas den nya ansökningen till prövning ska det nya som åberopas prövas i relation till all tidigare utredning, såväl den som förekom i målet som den som förekom i det tidigare resningsärendet. (Jfr NJA 1986 s. 666.) Om Högsta domstolen vägrat prövningstillstånd i målet gäller detta även de omständigheter och bevis som åberopades till stöd för ansökningen om prövningstillstånd (Welamson, Rättegång VI, 3 uppl. s. 219 f.).
Situationen kan emellertid vara den att det nya material som åberopas till stöd för en andra resningsansökan visserligen inte saknar all betydelse men är så marginellt att det inte skulle ha kunnat inverka på bedömningen, om materialet hade förelegat och prövats tillsammans med vad som förekom i det första resningsärendet. Det saknas då skäl för Högsta domstolen att göra någon ny värdering av det material som åberopades till stöd för den första ansökningen. Har flera resningsansökningar gjorts efter denna måste naturligtvis det samlade materialet beaktas.
Den i förevarande ärende bearbetade och delvis nya argumentationen och det nya materialet i övrigt kan inte anses så ovidkommande att resningsansökningen ska avvisas men är i relation till vad som förekom i det förra resningsärendet av så marginell betydelse att det inte kan föranleda att Högsta domstolens ställningstagande i det tidigare beslutet frångås. Resningsansökningen ska därför avslås.
__________________
Senast redigerad av Blooddust 2009-12-25 kl. 17:47.
Senast redigerad av Blooddust 2009-12-25 kl. 17:47.
