2009-12-23, 12:37
#13
Citat:
Ursprungligen postat av Pellefjanten
Vid den här tiden fanns det i praktiken ingen svensk västkust då Halland och Bohuslän stod under danskt resp. norskt inflytande.
En och annan sveabördig krigare kan väl ha råkat hänga med på nån utflykt i västerled. Precis som att det deltog svenskar vid landstigningen av Normandie 1944. Individplanet är inte intressant i sammanhanget. Istället är det desto intressantare varför svenskar så gärna vill bli förknippade med vikingar istället för väringar. Var de danska och norska vikingarna mer beundransvärda? Är det förklaringen till svearnas varumärkessnyltning? Förstod inte 1800-talets svenska nationalromantiker med Erik Gustaf Geijer i spetsen att bluffen skulle komma att synas?
En och annan sveabördig krigare kan väl ha råkat hänga med på nån utflykt i västerled. Precis som att det deltog svenskar vid landstigningen av Normandie 1944. Individplanet är inte intressant i sammanhanget. Istället är det desto intressantare varför svenskar så gärna vill bli förknippade med vikingar istället för väringar. Var de danska och norska vikingarna mer beundransvärda? Är det förklaringen till svearnas varumärkessnyltning? Förstod inte 1800-talets svenska nationalromantiker med Erik Gustaf Geijer i spetsen att bluffen skulle komma att synas?
När det gäller västkusten så framkommer det att västgötarna hade en betydande kustremsa, från södra bohuslän ned till området strax ovanför Varberg. Norra Halland har en annan dialekttyp som mer påminner om den västgötska. Häradsindelningen skiljer sig också mellan Nordhalland och södra Halland. Därtill styrker det arkeologiska materialet att området använts av Västgötar.
Beaktar vi svearna så har de haft en långvarig politisk förbindelse med Östangeln och Northumbria, från romersk järnålder till medeltid. Den insulära och senkeltiska missionskonsten är en gutisk och sveonsk specialitet, där hantverkare från England bör ha varit i sveakungens tjänst. Föremål som agraffer, spännen, glaskärl etc visar att svear bedrev en livlig handeln med och givetvis plundring i det insulära området. 700-talet och början 800-talet kallas ibland för den frankiska tiden i och med att vi har så mycket franskt gods i gravar. Har själv grävt ut en fyndrik kvinnograv med mycket franska föremål. Antagligen var det en fransk kvinna som ingått ett alliansgifte med en sveonsk storhövding. Dennes grav låg alldeles intill och dateras som jämngammal med kvinnograven. Vi kan ge många fler exempel. Men kontentan är: svernas kontakter med väst både före och under vikingatid var livlig, oavsett om det var genom handel, politik eller plundring.