Tjena, får jag låna tråden lite?
Jag fick en grotesk snetändning i lördags natt. Jag är fortfarande lite rädd och skulle vara väldigt tacksam för lite tips.
Så här gick det till:
På väg hem från krogen delade jag en joppe med en random snubbe (det var hans, själv röker jag bara typ ett par ggr om året).
Går upp i lägenheten och helvetet börjar.
Min kropp gör som den vill. Jag försöker stoppa det men kan inte ta kontrollen.
Jag känner att kroppen vill mig illa och den börjar gå, långsamt och stötvis. Jag hamnar på rygg och kroppen börjar strypa mig med halskedjan. Jag ska dödas.
Jag vill inte dö, kämpar men kroppen rör sig mot min vilja. Försöker skrika på grannar men det kommer inget ljud.
Jag får till slut ett uns kontroll och börjar ta mig mot ytterdörren, det tar en evighet. Jag tar mig ut i trapphuset, kryper eller går hela tiden stötvis i slowmotion. Ut på gatan i strumpor, uppknäppta byxor och t-shirt.
Jag måste få kontakt med en människa och till slut stannar en underbar tjej och ringer polisen. Polisen är kanonduktiga och jag lugnar mig lite men det kommer tillbaka i skov. Vi går upp i lägenheten för att hämta skor och jacka och de söker såklart igenom den. De börjar ställa konstiga frågor (tycker jag så var det såklart inte). Nu börjar jag misstänka att de ska föra bort mig och döda eller utföra experiment men jag gör inget motstånd.
Misstankarna mot polisen går över och vi åker till S:t Göran. Jag är övertygad om att läkarna ska avliva mig men det går också över efter en timme typ. Jag får några piller att sova på och skrivs ut söndag kväll.
Det som skrämmer mig mest är vad som skulle kunna ha hänt.
Min dotter och sambo sov inte hemma för första gången på ett halvår. Kunde jag ha skadat min dotter? På golvet vid hennes säng försökte jag bli strypt.
Faktum kvarstår ju att jag lyckades ta mig ut på gatan men kunde jag ha skärt halsen av mig - eller ännu värre - någon jag älskar? Händer sådana tragedier hyfsat friska personer som snedtänder?
Doktorn sa att nu är det över, jag behöver inte oroa mig för att gå i sömnen och sånt men jag är jävligt skärrad faktiskt. Och hur länge föreligger viss risk för flashbacks, så länge thc finns i kroppen eller? Och jag hoppas att en flaschback inte slår lika hårt, jag har aldrig haft någon.
Jag vill så väldigt gärna veta mer om det här, eller liknande grejer. Vore jätteschysst om någon kunde kommentera lite, bidra med lite tips hur man ska förhålla sig till upplevelsen eller berätta om egna erfarenheter.
Och självklart kommer jag aldrig röka igen
Mvh