Citat:
Ursprungligen postat av PhasersOnFunk
Läs inte in för mycket i det där. Hip hop ÄR skryt. Det har varit så från ända början. De som är involverade i musikstilen är skrytmånsar hela högen. Förr var metaforerna mer harmlösa och skämtsamma. Sedan hårdnade klimatet med tex Public Enemys politiskt laddade texter, och därefter gangster rap och all hedonism och materialism som genomsyrar genren idag. Det är dock fortfarande skryt i de flesta fall, även om det finns en del håller på och jönsar runt och begår skurksträck i hoodet vid sidan om.
Du har givetvis en poäng i det du säger. Men på bloggen skriver dom t.ex såhär själva, som svar på det du sa:
Det är inte så att kriminalitet följde med Gangstah rapens födelse, den fanns innan. Nu berättade man om det bara. Det var inte längre någon hemlighet att människor i utsatta områden gjorde allt för att överleva.
Men i den politiskt korrekta världen vill man inte veta av den verkligheten. Då liksom nu sitter hatare och spottar ur sig saker som att det bara är en fråga om skrytsamhet. Men det handlar snarare om att de flesta av dessa punk ass motherfuckers inte kan relatera till musiken – av den enkla anledningen att dom inte har vår bakgrund. http://oneight.wordpress.com/2009/10...intervjudel-1/
Enligt honom (eller dom) handlar det, åtminstone inte för "dom" - och förmodligen inte för särskilt många andra rappare i Sverige som sysslar med den genren om skryt. Det finns en gemensam nämnare känns det som inom hiphopen och det är att alla rappar om sina erfarenheter.
Angående materialismen säger åtminstone denna blogg följande:
Det är inte så att vi omedelbart förkastar allt som inte är gee. Men tyvärr måste jag säga – har hiphopen kapats av människor som snackar en massa skit. Det jag syftar på är självfallet den svenska scenen just nu. -
http://oneight.wordpress.com/2009/10...intervjudel-1/
och:
Men givetvis är vi medvetna om att vi har problem med vår egen genre också. Theres too much materialistic shit goin on in the biz… Och det är inte okej enligt oss. Allt handlar inte om bling bling. -
http://oneight.wordpress.com/2009/10...intervjudel-1/
Så min fråga kvarstår: kan musiken fungera som en komponent för utsatta människor att integreras i ett samhälle, utan att det blir fokus på rikedom och materialism i dess vida bemärkelse? Och är inte materialism i dagens samhälle lite av den ordningen som råder - och därför en fråga om integrering?