satsdelar i svenska språket

om man säger "jag ville att han skulle gå"
eller "jag skrattade för han gick"

varför är det "han" i båda fallen när det inte är subjelt? borde det inte ändras i det här fallet?

Det är subjekt i satserna att han skulle gå och för han gick.

vad är "jag" då?

Subjekt i satserna ”jag skrattade” och ”jag ville [att han skulle gå]”. I det första fallet har du två huvudsatser, i det andra en huvudsats där det ingår en bisats (”att han skulle gå”).

det kan inte vara två huvudsatser, för man ska kunna ha ett kommatecken mellan två satser i en mening, och det går inte där. de är för beroende av varandra

Nähä, vad synd.

Jo, den andra meningen skulle korrekt kommatteras: "Jag ville, att han skulle gå."

Ordboken har följande exempel med »för« som konjunktion.

han får inte gå ut för han är sjuk

Ordboken avstår alltså från kommatecken, men det är fritt fram att markera en paus som ledning för en eventuell uppläsare.

Han får inte gå ut, för han är sjuk.

TS undrar kanske när objektform skall användas. I följande exempel används »honom« två gånger:

Jag skrattade åt honom, för han gick när jag frågade honom om matchen.

Skall man nödvändigt kommatera så är det bästa stället. Men den meningen uttalas nog vanligen utan paus.

Jag ville att han skulle gå.

Däremot passar det med en liten paus här:

Hans uppträdande förvånade mig, att han gick så tvärt.

ok, om för är konjuktion då kan man strunta i det om man lägger till ett kommatecken: "han får inte gå ut, han är sjuk"

I det fallet ja, därför att man via sammanhanget vet att det finns ett orsakssamband mellan att vara sjuk och att behöva stanna inne.

I ditt exempel blir meningen en helt annan med:

Jag skrattade, han gick.

Där vet man inget om orsakssambandet. Det kan ha varit följande:

Han berättade en rolig historia, jag skrattade artigt, och så gick han sin väg.