2009-12-18, 11:29
#1
Substans: Methedrone
Kön: Man Ålder: 21 Vikt: ~67
Tidigare erfarenheter: Cannabis regelbundet och toppisar vid ett tillfälle
Gänget samlas
Klockan var väl runt 20.00 då vi bestämde oss för att göra slut på kvarvarande Methedrone. Min huvudsakliga tripp-polare kan vi kalla för Johan, då jag under ruset tyckte han såg ut som en sådan, och kallade honom för det resten av kvällen. Johan och jag har ungefär samma tidigare erfarenheter, han har dock intagit större mängd.
Vid 20.30 ringer vi till oss polare nummer tre som tidigare uttryckt intresse av att testa Cannabis, och snälla som vi är tänker vi introducera detta oskyldiga lamm till en lite skönare värld. Han anländer inom 10 minuter.
Klockan var runt 21 när vi anlände till polare nummer 4's lägenhet som skulle bli platsen för intag. Väl framme börjar vi mecka direkt, jag och Johan bygger två bomber av Methedrone och rizzla på ca 350mg var. Varsin lina med ytterligare ~150mg läggs bredvid. Polare 4 säljer ett gram grönt som vi ska dela på, och nybörjaren röker det mesta, då han trodde Johan rullade jointen exklusivt till vår lille förstagångsrökare.
Passar höger, Johan tar några bloss. Passar höger, jag tar ett par. Passar inte höger, då polare 4 tappat peppen av någon anledning, utan jointen går tillbaka till nummer 3 som röker klart den.
"Hur känns det xxxxx?", frågar jag. Han mumlar något som ingen hör och börjar därefter fnittra åt chokladreklam på tv. Jag och Johan känner oss nöjda med vårt verk och bombar vårt methedrone.
Abrupt avslutning
Kort efter att vi bombat och satt oss ner igen vill polare 4 slänga ut oss från sitt hem, då han "vill städa", vilket han enligt honom själv redan gjort tidigare på dagen. Vi ifrågasätter såklart, inte kan vi väl gå hem med allt detta i kroppen? Lägenhetsinnehavaren förnekar att han någonsin berättat om sitt städande förut på dagen och vi snortar våra linor lite snabbt. Polare 3 drar det sista av min lina då jag inte pallade hela. Ahhh, det kan nog bli något av den killen också ska ni se!
Efter detta slänger nummer 4 ut pundarna från sitt hem, och nu börjar det roliga!
Den värdaste omvägen, någonsin.
Utanför porten diskuterar vi hur den fortsatta kvällen ska se ut, och kommer snart fram till att vi följer vår pundarpolare-in-the-making en bit eftersom vi bor åt samma håll. Framme vid ett vägskäl sammanfattar han kvällen som en kul erfarenhet, men vi "får se".
"3/4 av en joint är väl inte så representativt", tänker jag innan vi skiljs åt, och det är nu jag och Johan gör det bästa valet vi någonsin gjort!
Han frågar mig "Du... vi tar en omväg hem va?" med ett stort leende på läpparna! Jag känner också att Methedronet börjar kicka in och håller med om att det låter som en riktigt bra idé.
Båda bor norrut, så vi startade vandringen åt söder. Bort mot några lägenheter med intilliggande dagis.
Hallisarna låter inte vänta på sig, och kom som en total överraskning! Vi stannar precis samtidigt och kollar på varandra: "Ser du barnen i buskarna?"
20 meter ifrån oss fanns det en buske full med små dagisbarn iklädda overall, reflex och rosa skolväska, som såg ut att gräva små gropar och leka som dagisbarn brukar göra. När vi närmar oss börjar de sakta transformeras till kvistar, för att sedan blixtsnabbt flyta ihop med busken och försvinna. Jag förklarar att det är skogens barn som kommer fram för att leka ibland, men när man närmar sig dem återgår de till att vara träd.
Min första hallis, blev nästan lite tårögd.
Vi börjar ta oss ner mot Ica Maxi, och planen var antagligen att gå den vägen hem härifrån då det var en liten omväg som vi ville, det var galet kallt och vi hade fått uppleva en delad hallis. Skitbra slut på kvällen tyckte vi då, men oj oj oj så överträffat det skulle bli lite senare!
Våra kroppar började nu domna bort ganska fint, så kylan tänkte ingen av oss på längre.
Johan går till skogsbrynet för att urinera, och jag väntar på cykelbanan. Efter en stund hör jag honom viska desperat "kom hit, det lever nånting häruppe!".
Jag smyger fram och ställer mig bredvid, och mycket riktigt går det urskilja flera människor uppe i skogen. Väldigt många faktiskt, och vad de gör har vi ingen aning om!
"Fan, de är ju skitmånga" utbrister Johan, och jag noterar att folket även har husdjur där i sin skogsby. Dessa djur följer efter oss ett tag efter att vi lämnat platsen.
~30 meter längre fram ser vi en stuga, och Johan berättar om att den gamle mannen som bodde där hade mördat sin fru dagarna innan och gömt kroppen väl synligt under en gran precis vid vägen.
Väl framme frågar jag "är det den här granen?", av vilket Johan inte förstår ett jota.
"Granen där mannen gömde sin mördade fru?" förklarar jag, men min vän har noll minne av att han själv berättat historian tio sekunder tidigare.
Under granen ligger ingen kropp, och vi fortsätter på cykelbanan.
Den legendariske våghalsen från planeten xy, samt Ica maxis beskyddare
Nu börjar hallisarna bli sjukare och sjukare. Methedronet gör att vi är helt euforiska över alla upptäckter, men den som kom härnäst är nog min favorit. Cykelbanan vi går på korsas lite längre fram av en annan cykelbana, och väl framme vid korset ser vi något stort borta till vänster.
Först ser det ut som en nobel riddare, sedan en ängel, därefter killen i Assassins Creed, och slutligen förstår vi att det är ju den store våghalsen från ett alternativt universum! Komplett med guld-motocross står han bara däruppe och kollar åt vänster, samma håll vi kom ifrån, men ett kvarter längre bort.
Vi står och begrundar denna underliga syn ett tag, och kan inte låta bli att fascineras! Figuren har en svart, heltäckande dräkt med luva och en massa guldlampor på (i efterhand misstänker jag att det var en julprydnad), och en del strålkastare lyser åt hans håll för att få honom att glänsa riktigt.
När vi slitit oss från denna gamle hjälte är vi snart framme vid ica. Vilan blir dock inte lång, utan på parkeringen finns två kolossala MILF's med pinnsmala ben och samma frisyr som Peg Bundy. De verkar dammsuga området samtidigt som de dansar, och vi måste bara undersöka närmare! Närmare undersökningar visar att kvinnorna var ca 20 meter höga och hade lila respektive grön paljettklädd klänning.
"Det här måste vara ica maxis beskyddare" nämner någon av oss, och vi svänger höger av stor respekt för dessa väsen.
Vad som händer här är rätt dimmigt för mig, men Johan nämnde imorse något om ett demonhuvud i tunneln, en sopcontainer som blockerade vägen för alla bilar, och något annat. Han får fylla på lite senare!
Nästa sak jag faktiskt minns är när vi är tillbaka vid maxi och är påväg hemåt.
Johan frågar om jag vill ta vägen bakom maxi, eftersom det finns tät mörk skog där, och "det kan ju vara nice!".
Skogshallisar
Vad klockan har blivit vet jag inte, men skulle gissa på 01.15 ungefär.
Skumheterna börjar så fort skogen är i sikte, denna gången är det hoppande stenar vid skogsbrynet som är aktuellt. Något säger mig att dessa stenar har stor betydelse för skogens överlevnad, och förbjuder oss att gå närmare. Istället går vi vänster, mot hemmet! Nu är det helt sjukt med syner, överallt! Inne i skogen står det människor och kollar på oss överallt, mörka skepnader som ser ut att höra hemma där! En lite snyggare skepnad fångar vårt intresse och vi är påväg in i skogen, innan hon förvandlas till en gran.
Längre fram på vägen går ett äldre par på ca 3 meters längd. Vi passerar utan att se på dem, och kort därefter är de försvunna.
Skumt tycker jag, men Johan verkar inte ha uppfattat något. Istället berättar han om alla döda människor det finns inne på maxis gårdsplan! Varenda container var tydligen full.
Jag lyssnar inte på honom längre, utan skogsfolket har åter igen fångat min uppmärksamhet! Det rör sig nu om mycket små figurer som är väldigt snälla och bara önskar oss en god fortsättning!
När vi är framme i rätt bostadsområde noterar jag att vägen är kantad med döda hästar, som dock inte förvånar mig det minsta, utan jag tänker istället "så det är här de där hästarna dog?". Huvudet på skaft, och Johan frågar om jag såg den fem meter höga hunden. Det gjorde jag inte.
En man på skridskor följer efter oss ett tag, men försvinner efter ett tag spårlöst, var eller när minns ingen av oss.
Vi har nu kommit fram till den skogen man kan se längst in i, och därmed också snart hemma! Jag vill stanna och titta på "skogens beskyddare", eftersom sådana får man nästan aldrig se!
"Det är små träd fulla av lampor som går runt därinne med en lykta och kollar så allt står rätt till", tänker jag. Var nog meningen att säga det högt, men det funkade inte första gången, och jag gav mig fan på att aldrig försöka igen.
Efter en tid står vi på en gigantisk fotbollsplan som jag fortfarande inte har en aning om var den ligger! Uppe vid skogsbrynet står små, runda granar som ser ut att ha humor! Längre upp har vi dock tallarna. De iskalla soldaterna som inte släpper in någon, och vi är raskt påväg därifrån så det inte blir skogsbarn av oss också...
Det är det sista jag minns från trippen, och när vi kom hem skrev jag några osammanhängande inlägg här på fb. Ahh, sköna tider.
Ursäkta om det är helt sjukt rörigt och konstigt berättat, effekten har ännu inte släppt helt. När Johan vaknar ska vi reda ut ett och annat, och jag tänkte dra förbi några platser vi besökte för att se vad det egentligen var!
Fan vad synd att vårt Methedrone är slut.
Kön: Man Ålder: 21 Vikt: ~67
Tidigare erfarenheter: Cannabis regelbundet och toppisar vid ett tillfälle
Gänget samlas
Klockan var väl runt 20.00 då vi bestämde oss för att göra slut på kvarvarande Methedrone. Min huvudsakliga tripp-polare kan vi kalla för Johan, då jag under ruset tyckte han såg ut som en sådan, och kallade honom för det resten av kvällen. Johan och jag har ungefär samma tidigare erfarenheter, han har dock intagit större mängd.
Vid 20.30 ringer vi till oss polare nummer tre som tidigare uttryckt intresse av att testa Cannabis, och snälla som vi är tänker vi introducera detta oskyldiga lamm till en lite skönare värld. Han anländer inom 10 minuter.
Klockan var runt 21 när vi anlände till polare nummer 4's lägenhet som skulle bli platsen för intag. Väl framme börjar vi mecka direkt, jag och Johan bygger två bomber av Methedrone och rizzla på ca 350mg var. Varsin lina med ytterligare ~150mg läggs bredvid. Polare 4 säljer ett gram grönt som vi ska dela på, och nybörjaren röker det mesta, då han trodde Johan rullade jointen exklusivt till vår lille förstagångsrökare.
Passar höger, Johan tar några bloss. Passar höger, jag tar ett par. Passar inte höger, då polare 4 tappat peppen av någon anledning, utan jointen går tillbaka till nummer 3 som röker klart den.
"Hur känns det xxxxx?", frågar jag. Han mumlar något som ingen hör och börjar därefter fnittra åt chokladreklam på tv. Jag och Johan känner oss nöjda med vårt verk och bombar vårt methedrone.
Abrupt avslutning
Kort efter att vi bombat och satt oss ner igen vill polare 4 slänga ut oss från sitt hem, då han "vill städa", vilket han enligt honom själv redan gjort tidigare på dagen. Vi ifrågasätter såklart, inte kan vi väl gå hem med allt detta i kroppen? Lägenhetsinnehavaren förnekar att han någonsin berättat om sitt städande förut på dagen och vi snortar våra linor lite snabbt. Polare 3 drar det sista av min lina då jag inte pallade hela. Ahhh, det kan nog bli något av den killen också ska ni se!
Efter detta slänger nummer 4 ut pundarna från sitt hem, och nu börjar det roliga!
Den värdaste omvägen, någonsin.
Utanför porten diskuterar vi hur den fortsatta kvällen ska se ut, och kommer snart fram till att vi följer vår pundarpolare-in-the-making en bit eftersom vi bor åt samma håll. Framme vid ett vägskäl sammanfattar han kvällen som en kul erfarenhet, men vi "får se".
"3/4 av en joint är väl inte så representativt", tänker jag innan vi skiljs åt, och det är nu jag och Johan gör det bästa valet vi någonsin gjort!
Han frågar mig "Du... vi tar en omväg hem va?" med ett stort leende på läpparna! Jag känner också att Methedronet börjar kicka in och håller med om att det låter som en riktigt bra idé.
Båda bor norrut, så vi startade vandringen åt söder. Bort mot några lägenheter med intilliggande dagis.
Hallisarna låter inte vänta på sig, och kom som en total överraskning! Vi stannar precis samtidigt och kollar på varandra: "Ser du barnen i buskarna?"
20 meter ifrån oss fanns det en buske full med små dagisbarn iklädda overall, reflex och rosa skolväska, som såg ut att gräva små gropar och leka som dagisbarn brukar göra. När vi närmar oss börjar de sakta transformeras till kvistar, för att sedan blixtsnabbt flyta ihop med busken och försvinna. Jag förklarar att det är skogens barn som kommer fram för att leka ibland, men när man närmar sig dem återgår de till att vara träd.
Min första hallis, blev nästan lite tårögd.
Vi börjar ta oss ner mot Ica Maxi, och planen var antagligen att gå den vägen hem härifrån då det var en liten omväg som vi ville, det var galet kallt och vi hade fått uppleva en delad hallis. Skitbra slut på kvällen tyckte vi då, men oj oj oj så överträffat det skulle bli lite senare!
Våra kroppar började nu domna bort ganska fint, så kylan tänkte ingen av oss på längre.
Johan går till skogsbrynet för att urinera, och jag väntar på cykelbanan. Efter en stund hör jag honom viska desperat "kom hit, det lever nånting häruppe!".
Jag smyger fram och ställer mig bredvid, och mycket riktigt går det urskilja flera människor uppe i skogen. Väldigt många faktiskt, och vad de gör har vi ingen aning om!
"Fan, de är ju skitmånga" utbrister Johan, och jag noterar att folket även har husdjur där i sin skogsby. Dessa djur följer efter oss ett tag efter att vi lämnat platsen.
~30 meter längre fram ser vi en stuga, och Johan berättar om att den gamle mannen som bodde där hade mördat sin fru dagarna innan och gömt kroppen väl synligt under en gran precis vid vägen.
Väl framme frågar jag "är det den här granen?", av vilket Johan inte förstår ett jota.
"Granen där mannen gömde sin mördade fru?" förklarar jag, men min vän har noll minne av att han själv berättat historian tio sekunder tidigare.
Under granen ligger ingen kropp, och vi fortsätter på cykelbanan.
Den legendariske våghalsen från planeten xy, samt Ica maxis beskyddare
Nu börjar hallisarna bli sjukare och sjukare. Methedronet gör att vi är helt euforiska över alla upptäckter, men den som kom härnäst är nog min favorit. Cykelbanan vi går på korsas lite längre fram av en annan cykelbana, och väl framme vid korset ser vi något stort borta till vänster.
Först ser det ut som en nobel riddare, sedan en ängel, därefter killen i Assassins Creed, och slutligen förstår vi att det är ju den store våghalsen från ett alternativt universum! Komplett med guld-motocross står han bara däruppe och kollar åt vänster, samma håll vi kom ifrån, men ett kvarter längre bort.
Vi står och begrundar denna underliga syn ett tag, och kan inte låta bli att fascineras! Figuren har en svart, heltäckande dräkt med luva och en massa guldlampor på (i efterhand misstänker jag att det var en julprydnad), och en del strålkastare lyser åt hans håll för att få honom att glänsa riktigt.
När vi slitit oss från denna gamle hjälte är vi snart framme vid ica. Vilan blir dock inte lång, utan på parkeringen finns två kolossala MILF's med pinnsmala ben och samma frisyr som Peg Bundy. De verkar dammsuga området samtidigt som de dansar, och vi måste bara undersöka närmare! Närmare undersökningar visar att kvinnorna var ca 20 meter höga och hade lila respektive grön paljettklädd klänning.
"Det här måste vara ica maxis beskyddare" nämner någon av oss, och vi svänger höger av stor respekt för dessa väsen.
Vad som händer här är rätt dimmigt för mig, men Johan nämnde imorse något om ett demonhuvud i tunneln, en sopcontainer som blockerade vägen för alla bilar, och något annat. Han får fylla på lite senare!
Nästa sak jag faktiskt minns är när vi är tillbaka vid maxi och är påväg hemåt.
Johan frågar om jag vill ta vägen bakom maxi, eftersom det finns tät mörk skog där, och "det kan ju vara nice!".
Skogshallisar
Vad klockan har blivit vet jag inte, men skulle gissa på 01.15 ungefär.
Skumheterna börjar så fort skogen är i sikte, denna gången är det hoppande stenar vid skogsbrynet som är aktuellt. Något säger mig att dessa stenar har stor betydelse för skogens överlevnad, och förbjuder oss att gå närmare. Istället går vi vänster, mot hemmet! Nu är det helt sjukt med syner, överallt! Inne i skogen står det människor och kollar på oss överallt, mörka skepnader som ser ut att höra hemma där! En lite snyggare skepnad fångar vårt intresse och vi är påväg in i skogen, innan hon förvandlas till en gran.
Längre fram på vägen går ett äldre par på ca 3 meters längd. Vi passerar utan att se på dem, och kort därefter är de försvunna.
Skumt tycker jag, men Johan verkar inte ha uppfattat något. Istället berättar han om alla döda människor det finns inne på maxis gårdsplan! Varenda container var tydligen full.
Jag lyssnar inte på honom längre, utan skogsfolket har åter igen fångat min uppmärksamhet! Det rör sig nu om mycket små figurer som är väldigt snälla och bara önskar oss en god fortsättning!
När vi är framme i rätt bostadsområde noterar jag att vägen är kantad med döda hästar, som dock inte förvånar mig det minsta, utan jag tänker istället "så det är här de där hästarna dog?". Huvudet på skaft, och Johan frågar om jag såg den fem meter höga hunden. Det gjorde jag inte.
En man på skridskor följer efter oss ett tag, men försvinner efter ett tag spårlöst, var eller när minns ingen av oss.
Vi har nu kommit fram till den skogen man kan se längst in i, och därmed också snart hemma! Jag vill stanna och titta på "skogens beskyddare", eftersom sådana får man nästan aldrig se!
"Det är små träd fulla av lampor som går runt därinne med en lykta och kollar så allt står rätt till", tänker jag. Var nog meningen att säga det högt, men det funkade inte första gången, och jag gav mig fan på att aldrig försöka igen.
Efter en tid står vi på en gigantisk fotbollsplan som jag fortfarande inte har en aning om var den ligger! Uppe vid skogsbrynet står små, runda granar som ser ut att ha humor! Längre upp har vi dock tallarna. De iskalla soldaterna som inte släpper in någon, och vi är raskt påväg därifrån så det inte blir skogsbarn av oss också...
Det är det sista jag minns från trippen, och när vi kom hem skrev jag några osammanhängande inlägg här på fb. Ahh, sköna tider.
Ursäkta om det är helt sjukt rörigt och konstigt berättat, effekten har ännu inte släppt helt. När Johan vaknar ska vi reda ut ett och annat, och jag tänkte dra förbi några platser vi besökte för att se vad det egentligen var!
Fan vad synd att vårt Methedrone är slut.
