Ryska eller japanska?

Jag röstar på japanska. Nu när du redan kan kinesiska låter det som en oslagbar kombination.

Ursäkta? Det är väl just det de gör?

På rak arm kommer jag inte på några andra stavelseskrifter i bruk nu (förutom delvis den sortens devanagari som man skriver sanskrit med), men till grekiska har man tidigare använt ett par olika, och kilskrift var ju också till viss del syllabisk.

Nu är jag ju ingen expert på japanska, men när jag ser kanaskrift kan jag faktiskt inte finna någon likhet mellan stavelser som börjar på k, n, h osv...

Det lär ska finnas en ren stavelseskrift som används av en minoritetsbefolkning nere i Yunnan, södra Kina. Nosu har jag för mig att den kallas

Jaha, du syftade på utseendet. Det gäller väl i så fall också alfabetisk skrift. Det finns ingen naturgiven relation mellan ett tecken och ett språkljud där heller.

Ett skriftsystem där alla stavelser som börjar på en viss konsonant är lika i form är väl per definition inte en stavelseskrift, utan en abugida.

... som dock till viss del är syllabisk.

Red.: Jag ser nu att man ibland tycks räkna även skriftsystem med helt vokallösa konsonanttecken (t.ex. arabiska och hebreiska) som abugidor, vilket var nytt för mig. Det kanske å andra sidan inte är standard. Någon skriftvis som kan redogöra för communis opinio, så slipper jag själv leta?

Nej, men det är ju idealet! I praktiken vet vi ju att det går åt helskotta (svenskan - kol/lok), men i teorin ska du kunna uttala alla ord på ett språk som tillämpar alfabetisk skrift, så snart du lärt dig alfabetet! I stavelseskrift finns ju inte samma grundtanke

Nja, jag tycker nog att du jämför äpplen och päron. (Själv föredrar jag att jämföra äpplen och vindruvor.)

På samma sätt som <o> i idealfallet representerar ett fonem, t.ex. /o:/ (och inte /u:/ dessutom), ska ju コ representera de fonem som utgör en stavelse, t.ex. /ko/ (och inte /ku/ vid sidan om det).

Men visst, コ och ク innehåller ingen särskild del som i sig betecknar /k/. Fast på samma sätt har inte <o> och <y> någon gemensam komponent som i sig anger vokalitet eller läpprundning.

Och vips så har vi en hel fruktsallad.

Många "abjader" (arabiska och hebreiska, åtminstone) har särskilda diakritiska tecken för vokaler, gemination, mm., som skrivs ut vid behov. Skillnaden mellan ett sådant skriftsystem och en abugida (där vokalerna är obligatoriska) är kanske inte så stor, men inte heller (i mitt tycke) obetydlig. Jag vet inte om Wikipedia kan anses förmedla communis opinio, men där skiljer man i alla fall mellan de två.

Ok, tack. Då fortsätter jag att hålla isär dem.