Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2009-12-17, 17:28
  #13
Medlem
MrOaikis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Lechonian
Jag undervisar polacker i svenska, och de tycker alla svensk grammatik är rena paradiset. Att man inte böjer verb efter person osv. Uttalet är det som vållar dem bekymmer.

Ok. Nåväl, lycka till TS.
Citera
2009-12-18, 00:56
  #14
Medlem
Aldarons avatar
Oboy, vad har jag gett mig in på.. Har lyckats hitta Rosetta Stone iaf. Jobbade och kom precis hem och ska sätta mig med det imorgon hade jag tänkt.

Efter att ha läst era inlägg känner jag att jag kanske har tagit mig lite vatten över huvudet. Men jag har ett halvår på mig att lära mig grunderna.

Nu jäklar!
Citera
2009-12-18, 09:31
  #15
Medlem
Lechonians avatar
Tips: Lägg mycket vikt på fraser och vanliga ord. När det gäller grammatik, fokusera på verbkonjugationer, för dessa måste man förstå (man kommer inte undan utan, eftersom man oftast skippar personliga pronomen i subjektform i polskan). Lär dig de vanligaste kasusformerna för de vanligaste substantiven, men ödsla inte tid med t.ex. vokativ och annat som är på utdöende. Lägg även mycket tid på personliga pronomen, speciellt de "formella" typ "pan (tilltal till en man)", "pani (tilltal till en kvinna)", "panowie (tilltal till flera män)", "panie (tilltal till flera kvinnor) och "państwo" (tilltal till män + kvinnor).

De saker som talar till din fördel är att i stort sett alla ord uttalas exakt som de stavas, så när man lärt sig reglerna kan man i teorin läsa vilken text som helst perfekt utan att förstå minsta lilla. Det finns även många engelska lånord. Det finns en hel del ord av typen "edukacja (education)" som man kan lista ut utan vidare. Många verb också, t.ex. "akceptować", "manipulować" osv.
Citera
2009-12-18, 21:42
  #16
Medlem
CzarnyOrzels avatar
Lechonian, jag undrar om du inte överdriver lite grand. Du får det att verka som en hart när omöjlig uppgift att lära sig polska. Det där med världens mest komplexa språk (för en svensk förmodar jag?) är jag också skeptisk till. Jag har svårt att se att ett indoeuropeiskt språk skulle kunna avvika så mycket från svenskan, jämfört med t.ex. Navajo, eller något klickljudsisolat i den afrikanska urskogen.

Sen undrar jag också hur dina polska elever upplever våra tempus (tänker mest på perfekt och pluskvamperfekt) samt det för dem okända begreppet bestämd form. (Fast iofs kanske de redan har hyfsad koll på detta via engelskan). Jobbar du i Polen förresten? Eller på en SFI-kurs?

Förresten kanske du kan hjälpa mig med ett par frågor jag har. Du nämnde att den polska grammatiken är "betydligt mer komplex än den ryska, speciellt räkneorden." Jag har någorlunda gedigna studier i ryska på GU bakom mig, men blott sporadiskt intresserat mig för polskan på egen hand.

De för mig mest irriterande/iögonfallande skillnader jag upptäckt (hittils) är att polackerna använder både -u och -a som genitivändelse i maskulinum singular. Sen skiljer de på både kön, person, och antal i preteritum (men bara person och antal i presens). Det där med olika pluralformer är också nytt för mig. Hur räkneorden skiljer sig får du gärna förklara lite kort.

Hoppas det inte blev för rörigt. Är ju så jädra intressant med språk, men svårt att formulera alla lösa tankar man har kring det. :-)
__________________
Senast redigerad av CzarnyOrzel 2009-12-18 kl. 21:59.
Citera
2009-12-18, 21:49
  #17
Avstängd
Thermobarisks avatar
Västslaviska språk, såsom polska och tjeckiska, ska vara de mest komplicerade av de slaviska språken, och har man tre olika kasussystem enbart för maskulina substantiv och minst elva men kanske så många som sjutton olika presensformer av verb, så är det mycket svårare än isländska, som ju är på ungefär samma grammatiska stadium som svenskan var för 1000 år sedan ungefär och som dessutom är ett annat nordgermanskt språk men ändå anses svårt att lära sig för svenskar.
Citera
2009-12-18, 22:42
  #18
Medlem
Kryžininkass avatar
Citat:
Ursprungligen postat av CzarnyOrzel
De för mig mest irriterande/iögonfallande skillnader jag upptäckt (hittils) är att polackerna använder både -u och -a som genitivändelse i maskulinum singular. Sen skiljer de på både kön, person, och antal i preteritum (men bara person och antal i presens). Det där med olika pluralformer är också nytt för mig.

Skillnaderna är ändå relativt ytliga. Även ryskan har ju -u och -a som genitivändelser i mask. sg., även om distributionen är lite annorlunda. Och vad gäller preteritum så har ju polskan kvar rester av det ursprungliga finita verbet ’att vara’ (påhängda på participet eller inte), medan ryskan bara har l-participet (vilket dels förklarar skillnaden mellan språken men också den inte alltför vanliga egenheten i båda språken att böja finita verb efter genus).
Citera
2009-12-18, 22:45
  #19
Medlem
Kryžininkass avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Thermobarisk
Västslaviska språk, såsom polska och tjeckiska, ska vara de mest komplicerade av de slaviska språken, och har man tre olika kasussystem enbart för maskulina substantiv och minst elva men kanske så många som sjutton olika presensformer av verb, så är det mycket svårare än isländska, som ju är på ungefär samma grammatiska stadium som svenskan var för 1000 år sedan ungefär och som dessutom är ett annat nordgermanskt språk men ändå anses svårt att lära sig för svenskar.

Om nu formrikedom är ett mått på svårighet. Hur svårt är det inte att uttrycka sig idiomatiskt på ett språk där det i stället är ordval och ordföljd som står för nyanseringen?
Citera
2009-12-18, 23:33
  #20
Medlem
Lechonians avatar
Citat:
Ursprungligen postat av CzarnyOrzel
Lechonian, jag undrar om du inte överdriver lite grand. Du får det att verka som en hart när omöjlig uppgift att lära sig polska. Det där med världens mest komplexa språk (för en svensk förmodar jag?) är jag också skeptisk till. Jag har svårt att se att ett indoeuropeiskt språk skulle kunna avvika så mycket från svenskan, jämfört med t.ex. Navajo, eller något klickljudsisolat i den afrikanska urskogen.

Sen undrar jag också hur dina polska elever upplever våra tempus (tänker mest på perfekt och pluskvamperfekt) samt det för dem okända begreppet bestämd form. (Fast iofs kanske de redan har hyfsad koll på detta via engelskan). Jobbar du i Polen förresten? Eller på en SFI-kurs?

Förresten kanske du kan hjälpa mig med ett par frågor jag har. Du nämnde att den polska grammatiken är "betydligt mer komplex än den ryska, speciellt räkneorden." Jag har någorlunda gedigna studier i ryska på GU bakom mig, men blott sporadiskt intresserat mig för polskan på egen hand.

De för mig mest irriterande/iögonfallande skillnader jag upptäckt (hittils) är att polackerna använder både -u och -a som genitivändelse i maskulinum singular. Sen skiljer de på både kön, person, och antal i preteritum (men bara person och antal i presens). Det där med olika pluralformer är också nytt för mig. Hur räkneorden skiljer sig får du gärna förklara lite kort.

Hoppas det inte blev för rörigt. Är ju så jädra intressant med språk, men svårt att formulera alla lösa tankar man har kring det. :-)

Jag ger privatlektioner i Polen. Det stämmer som du säger att de redan kan engelska och därför har hyfsad koll på tempusformer och artiklar (även om de förstås gör misstag).

Ja Navajo är säkert mycket värre, men om man räknar större språk så är polsk grammatik definitivt bland de svårare. Jag har studerat en del ryska så jag kan göra några jämförelser:

Verb presens: 6 former som i ryskan, fast i polskan brukar personliga pronomen utelämnas. Verb preteritum: I polskan ska de stämma överens inte bara med genus, utan och också med de två pluralformerna, det finns 7 former för singularis (1p m/f, 2p m/f och 3p m/f/n + 2 former för varje person i plural). Det finns betydligt fler konjugationsmönster också i polskan än i ryskan, och så har vi otyget med konsonantkluster som görs "mjukare" (alltså inte bara uttal, utan i stavning) och ibland även vokaltransformationer.

Substantiven har även de transformationer av konsonantkluster, t.ex. blir gwiazda i lokativ gwieździe (ändringarna går ända tillbaka till sista vokalen i ordstammen). Genitiv singularis-ändelsen för maskulinum kan vara antingen -a eller -u. -a används i regel för allt som mer eller mindre kan beaktas som levande i något avseende, och -u i övriga fall, men det finns mängder med undantag (när döda ting har -a). Även när det gäller substantivdeklination så finns det betydligt fler varianter än i ryskan.

Adjektiv och adverb är ganska identiska. Pronomen finns det många fler av i polskan, mest p.g.a. alla artighetsfraser med "herrn", "frun" osv och alla deras kasusformer.

Fast det absolut sjukaste i polskan är ändå räkneorden. T.ex. så finns det 17 varianter att säga kort och gott "två" på. Här är några exempel hur man säger 1/2/3/4/5 student(er) sjunger/sjöng (det här är alltså enbart nominativformerna, även om dwóch, trzech osv även fungerar som genitiv och ackusativ "animate"):

jeden student śpiewa/śpiewał (man)
jedna studentka śpiewa/śpiewała (kvinna)
dwaj studenci śpiewają/śpiewali (2 manliga studenter) (studenci = nominativ maskulin pluralversion av student)
dwóch studentów śpiewa/śpiewało (variant av ovan, lägg märke till att śpiewa är i singular och śpiewało i singularis neutrum(!))
dwoje studentów śpiewa/śpiewało (2 studenter av blandat kön)
dwójka studentów śpiewa/śpiewało (variant av ovan)
dwie studentki śpiewają/śpiewały (2 kvinnliga studenter)
trzej studenci śpiewają/śpiewali (3 manliga studenter)
trzech studentów śpiewa/śpiewało (variant av ovan)
troje studentów śpiewa/śpiewało (3 studenter av blandat kön)
trójka studentów śpiewa/śpiewało (variant av ovan)
trzy studentki śpiewają/śpiewały (3 kvinnliga studenter)
czterej studenci śpiewają/śpiewali (4 manliga studenter)
czterech studentów śpiewa/śpiewało (variant av ovan)
czworo studentów śpiewa/śpiewało (4 studenter av blandat kön)
czwórka studentów śpiewa/śpiewało (variant av ovan)
cztery studentki śpiewają/śpiewały (4 kvinnliga studenter)
pięciu studentów śpiewa/śpiewało (5 manliga studenter)
pięcioro studentów śpiewa/śpiewało (5 studenter av blandat kön)
piątka studentów śpiewa/śpiewało (variant av ovan)
pięć studentek śpiewa/śpiewało (5 kvinnliga studenter) (studentek = genitiv plural av studentka, śpiewa/śpiewało = singularis resp. singularis neutrum)
Citera
2009-12-18, 23:41
  #21
Medlem
ganglere2s avatar
Tänkte också på Rosetta Stone och Pimsleur som nämnts i tråden. De finns att hämta hos piraterna. Som ett billigare alternativ.
Citera
2009-12-19, 06:40
  #22
Avstängd
Thermobarisks avatar
Ah, bara 6 presensformer, det är ju lugnt, ungefär som tyskan (5).
Citera
2009-12-20, 10:10
  #23
Medlem
furrys avatar
Det absolut lättaste sättet är helt enkelt att prata med din flickvän om hon pratar polska. Inget slår live feedback.

Annars vet jag att Göteborgs universitet erbjuder distanskurser http://www.utbildning.gu.se/ViewPage...nfoPage=427373

Jag kan annars rekommendera http://www.livemocha.com har dock aldrig själv använt mig av deras polska kurs men däremot flera andra språk och de har varit helt ok för att komma igång om man börjar på noll så att säga.
Citera
2009-12-20, 11:01
  #24
Medlem
CzarnyOrzels avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Lechonian
Fast det absolut sjukaste i polskan är ändå räkneorden. T.ex. så finns det 17 varianter att säga kort och gott "två" på. Här är några exempel hur man säger 1/2/3/4/5 student(er) sjunger/sjöng (det här är alltså enbart nominativformerna, även om dwóch, trzech osv även fungerar som genitiv och ackusativ "animate"):

jeden student śpiewa/śpiewał (man)
jedna studentka śpiewa/śpiewała (kvinna)
dwaj studenci śpiewają/śpiewali (2 manliga studenter) (studenci = nominativ maskulin pluralversion av student)
dwóch studentów śpiewa/śpiewało (variant av ovan, lägg märke till att śpiewa är i singular och śpiewało i singularis neutrum(!))
dwoje studentów śpiewa/śpiewało (2 studenter av blandat kön)
dwójka studentów śpiewa/śpiewało (variant av ovan)
dwie studentki śpiewają/śpiewały (2 kvinnliga studenter)
trzej studenci śpiewają/śpiewali (3 manliga studenter)
trzech studentów śpiewa/śpiewało (variant av ovan)
troje studentów śpiewa/śpiewało (3 studenter av blandat kön)
trójka studentów śpiewa/śpiewało (variant av ovan)
trzy studentki śpiewają/śpiewały (3 kvinnliga studenter)
czterej studenci śpiewają/śpiewali (4 manliga studenter)
czterech studentów śpiewa/śpiewało (variant av ovan)
czworo studentów śpiewa/śpiewało (4 studenter av blandat kön)
czwórka studentów śpiewa/śpiewało (variant av ovan)
cztery studentki śpiewają/śpiewały (4 kvinnliga studenter)
pięciu studentów śpiewa/śpiewało (5 manliga studenter)
pięcioro studentów śpiewa/śpiewało (5 studenter av blandat kön)
piątka studentów śpiewa/śpiewało (variant av ovan)
pięć studentek śpiewa/śpiewało (5 kvinnliga studenter) (studentek = genitiv plural av studentka, śpiewa/śpiewało = singularis resp. singularis neutrum)

OK. Tack för den framställningen. Känns som att ryskan förenklat lite på den punkten även om man fortfarande använder alternativformerna dvoje, troje etc när man pratar om hur många barn man har t.ex. Enligt en lärarinna jag hade i Donetsk är det även många modersmålstalare som gör fel när de skall böja siffror, t.ex. 1,356,781 i instrumentalis. :-)

Jag har f.ö. en anekdot på ämnet. Min ryskalärare på GU hade även doktorerat i polska och hade intervjuat ett antal polacker i Sverige med utbildningsnivå motsvarande magisterexamen och bett dem översätta frasen "Jag dansar med tjugoen vackra flickor". Om jag minns rätt sade han att han fått lika många olika svar som han intervjuat personer.

Hur skulle du översätta?
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback