2009-12-17, 10:24
#1
Man: 21
Vikt: 102 kg
Längd: 190 cm
Tidigare droger: Mephedrone, salvia divinorum 20x, zolpidem, butylone, tramadol, HBW och några andra lagliga substanser.
Dagens drog: N-ethyl-2c-b
Jag har sedan jag träffade en tjej i tonåren, jag skulle vilja benämna som en av mina själsfränder, varit fast i höjderna. Jag älskar verkligen känslorna som kommer när man förgiftar sina sinnen och kroppen och når nya dimensioner. Och trots att jag tappade kontakten med henne, så släppte jag inte taget om dessa fantastiska preparat.
Jag har just blivit medlem här på flashback och tänkte att jag kunde passa på att skriva min första tripprapport om en av mina färder.
Jag kom hem efter en tung dag på universitetet och kände mig denna kväll väldigt ensam och nere. Jag kom på att jag hade kvar ca 30 mg N-Ethyl-2C-B som kunde förgylla mina sinnen denna annars så tråkiga kväll. Tidigare hade jag bara tagit det i små doser. Men eftersom jag är så intresserad av hur min kropp reagerar på olika substanser, beslöt jag mig för att ta allt.19.00 tog jag och bombade på tom mage och gick och lade mig på soffan.
Smällen
Efter en halvtimme började jag känna hur mina sinnen började förvrängas och allt i lägenheten började snurra. Jag kollade på en tavla på väggen med bilder på vänner. Allt små bilder snurrade i den stora bilden och alla personer på bilderna hade fått små elaka leenden på deras läppar. Det gjorde att även jag började le och blev glad. Samtidigt kände jag mig så tung att jag inte orkade lyfta mig från soffan. Jag låg där ett bra tag och kollade upp i taket på de vackra mönstren som uppenbarade sig. Det såg nästan ut som att det brann osynliga lågor i taket, vilket gjorde att jag kände mig varm och skön.
Ångesten
20.00 började jag dock känna att det inte kändes som att jag ville vara kvar i det här tillståndet längre. De underbara intrycken jag fick började bli för mycket och jag kände att jag var nära att tappa kontrollen. Jag sade till min kropp att det tänkte jag sannerligen inte vara med om. Så jag satte igång teven och började kolla på serien "Ice Road Truckers". Dock blev intrigerna i serien för mycket för mig. När jag såg bilder av hur lastbilar åkte igenom isen började jag frysa något otroligt och kände att jag behövde hjälpa dem på något sätt. Men inte just nu, för nu är jag ju hög tänkte jag.
20.30 tänkte jag att jag inte längre ville vara med om denna tripp, så jag började dra mig mot sängen. Dock kände jag att jag ville se på något tills jag somnade. Så jag satte igång "60 minutes". Ett program som jag vanligtvis tycker är rätt mediokert. Men den här gången var det om en flygolycka. Så jag låg och kollade på det. Kände att det var ett program som just då gav mig frid i mitt annars stormande sinne. Jag kände dock att jag behövde sova. Så jag stängde av teven och allt i lägenheten blev becksvart. Där låg jag under mitt täcke och försökte somna. Men det gick inte så bra. Det var röster som höll på att prata med mig i mitt huvud. De överröstade varandra och jag kände hur jag höll på att förlora mig själv i alla röster. De pratade om mig och vem jag var, om livet och hur man borde ha ett öppet sinne i det allt mer dekadenta samhället. Jag försökte skrika för att få dem att sluta, när jag helt plötsligt fick en konstig känsla som jag närmast kan beskriva som en städare som sopade bort alla röster. När det var tyst började jag tänka på den helt sinnessjuka situationen och insåg att alla röster egentligen hade varit mina egna tankar och städaren hade varit när jag slutade tänka så snabbt som jag gjorde. Det hände några gånger till under natten, men den här gången var jag förberedd med "städaren".
Den blå bubblan
02.00 hade tankarna lugnat ner sig och jag försökte sova igen. Jag gäspade och sträckte på mig, men något var underligt. När armarna inte låg ner så kändes det som att jag flög. Så jag höll upp armarna och försvann in i mitt sinne. Helt plötsligt var jag inte kvar längre i sängen, utan flög runt i totalt mörker som en liten blå bubbla. Jag var så klar i huvudet att jag fattade att jag låg kvar i sängen, men det kändes skönt att vara så lätt och svävande i mörkret.
Jag började tänka på mänskligheten och hur dumma vi var egentligen. Om alla bara slutade slåss så skulle vi kunna ha fred på jorden. Jag kunde vara vägledaren och hjälpa människorna att förstå att det var lösningen på alla krig. Jag kände mig som Mahatma Gandhi och hur smart jag var som kom på den "ultimata" lösningen. Jag blev lugn som en helig ko och funderade på dessa teorier och hur jag skulle kunna lyckas med detta.
Den hjälpande ängeln
Jag vet inte vad klockan var när jag helt plötsligt fick panik igen och kände mig väldigt ensam. Jag kände att jag behövde prata med någon. Så jag tog upp telefonen och ringde en av mina närmaste vänner. Hon gjorde att jag lugnade ner mig igen och jag började prata om mina teorier om världsfred. Hon tyckte det lät som en intressant idé, men att det nog inte var första gången som någon tänkt på det. Vi fortsatte våra diskussioner och kom in på pojkar och vad som skulle hända om de hade löstagbara ögon. Jag tyckte dock inte det var en bra idé. För då skulle ju det ligga en stor högar med ögon inne i tjejernas omklädningsrum
. När vi ända var inne på att kolla på nakna kroppar pratade vi om hur våra kroppar såg ut. Jag ansåg dock att det inte var så mycket att tänka på. "Det är ju ändå bara kött som hänger", sade jag
. Hon blev äcklad av det och sade att hon inte längre skulle kunna se sig i spegeln efter det här samtalet. Vi fortsatte en stund till innan hon sade att hon började bli trött och att klockan nu var 05.40. Så vi sa hejdå och lade på. Sedan somnade jag in och vaknade igen med ett leende på läpparna efter denna underliga natt.
Trots lite panik ibland kände jag dock att denna drog var något för mig och jag skulle vilja ge trippen 4/5. Tack N-ethyl-2c-b för en underbar resa
.
// Truedeviant
Vikt: 102 kg
Längd: 190 cm
Tidigare droger: Mephedrone, salvia divinorum 20x, zolpidem, butylone, tramadol, HBW och några andra lagliga substanser.
Dagens drog: N-ethyl-2c-b
Jag har sedan jag träffade en tjej i tonåren, jag skulle vilja benämna som en av mina själsfränder, varit fast i höjderna. Jag älskar verkligen känslorna som kommer när man förgiftar sina sinnen och kroppen och når nya dimensioner. Och trots att jag tappade kontakten med henne, så släppte jag inte taget om dessa fantastiska preparat.
Jag har just blivit medlem här på flashback och tänkte att jag kunde passa på att skriva min första tripprapport om en av mina färder.
Jag kom hem efter en tung dag på universitetet och kände mig denna kväll väldigt ensam och nere. Jag kom på att jag hade kvar ca 30 mg N-Ethyl-2C-B som kunde förgylla mina sinnen denna annars så tråkiga kväll. Tidigare hade jag bara tagit det i små doser. Men eftersom jag är så intresserad av hur min kropp reagerar på olika substanser, beslöt jag mig för att ta allt.19.00 tog jag och bombade på tom mage och gick och lade mig på soffan.
Smällen
Efter en halvtimme började jag känna hur mina sinnen började förvrängas och allt i lägenheten började snurra. Jag kollade på en tavla på väggen med bilder på vänner. Allt små bilder snurrade i den stora bilden och alla personer på bilderna hade fått små elaka leenden på deras läppar. Det gjorde att även jag började le och blev glad. Samtidigt kände jag mig så tung att jag inte orkade lyfta mig från soffan. Jag låg där ett bra tag och kollade upp i taket på de vackra mönstren som uppenbarade sig. Det såg nästan ut som att det brann osynliga lågor i taket, vilket gjorde att jag kände mig varm och skön.
Ångesten
20.00 började jag dock känna att det inte kändes som att jag ville vara kvar i det här tillståndet längre. De underbara intrycken jag fick började bli för mycket och jag kände att jag var nära att tappa kontrollen. Jag sade till min kropp att det tänkte jag sannerligen inte vara med om. Så jag satte igång teven och började kolla på serien "Ice Road Truckers". Dock blev intrigerna i serien för mycket för mig. När jag såg bilder av hur lastbilar åkte igenom isen började jag frysa något otroligt och kände att jag behövde hjälpa dem på något sätt. Men inte just nu, för nu är jag ju hög tänkte jag.
20.30 tänkte jag att jag inte längre ville vara med om denna tripp, så jag började dra mig mot sängen. Dock kände jag att jag ville se på något tills jag somnade. Så jag satte igång "60 minutes". Ett program som jag vanligtvis tycker är rätt mediokert. Men den här gången var det om en flygolycka. Så jag låg och kollade på det. Kände att det var ett program som just då gav mig frid i mitt annars stormande sinne. Jag kände dock att jag behövde sova. Så jag stängde av teven och allt i lägenheten blev becksvart. Där låg jag under mitt täcke och försökte somna. Men det gick inte så bra. Det var röster som höll på att prata med mig i mitt huvud. De överröstade varandra och jag kände hur jag höll på att förlora mig själv i alla röster. De pratade om mig och vem jag var, om livet och hur man borde ha ett öppet sinne i det allt mer dekadenta samhället. Jag försökte skrika för att få dem att sluta, när jag helt plötsligt fick en konstig känsla som jag närmast kan beskriva som en städare som sopade bort alla röster. När det var tyst började jag tänka på den helt sinnessjuka situationen och insåg att alla röster egentligen hade varit mina egna tankar och städaren hade varit när jag slutade tänka så snabbt som jag gjorde. Det hände några gånger till under natten, men den här gången var jag förberedd med "städaren".
Den blå bubblan
02.00 hade tankarna lugnat ner sig och jag försökte sova igen. Jag gäspade och sträckte på mig, men något var underligt. När armarna inte låg ner så kändes det som att jag flög. Så jag höll upp armarna och försvann in i mitt sinne. Helt plötsligt var jag inte kvar längre i sängen, utan flög runt i totalt mörker som en liten blå bubbla. Jag var så klar i huvudet att jag fattade att jag låg kvar i sängen, men det kändes skönt att vara så lätt och svävande i mörkret.
Jag började tänka på mänskligheten och hur dumma vi var egentligen. Om alla bara slutade slåss så skulle vi kunna ha fred på jorden. Jag kunde vara vägledaren och hjälpa människorna att förstå att det var lösningen på alla krig. Jag kände mig som Mahatma Gandhi och hur smart jag var som kom på den "ultimata" lösningen. Jag blev lugn som en helig ko och funderade på dessa teorier och hur jag skulle kunna lyckas med detta.
Den hjälpande ängeln
Jag vet inte vad klockan var när jag helt plötsligt fick panik igen och kände mig väldigt ensam. Jag kände att jag behövde prata med någon. Så jag tog upp telefonen och ringde en av mina närmaste vänner. Hon gjorde att jag lugnade ner mig igen och jag började prata om mina teorier om världsfred. Hon tyckte det lät som en intressant idé, men att det nog inte var första gången som någon tänkt på det. Vi fortsatte våra diskussioner och kom in på pojkar och vad som skulle hända om de hade löstagbara ögon. Jag tyckte dock inte det var en bra idé. För då skulle ju det ligga en stor högar med ögon inne i tjejernas omklädningsrum
. När vi ända var inne på att kolla på nakna kroppar pratade vi om hur våra kroppar såg ut. Jag ansåg dock att det inte var så mycket att tänka på. "Det är ju ändå bara kött som hänger", sade jag
. Hon blev äcklad av det och sade att hon inte längre skulle kunna se sig i spegeln efter det här samtalet. Vi fortsatte en stund till innan hon sade att hon började bli trött och att klockan nu var 05.40. Så vi sa hejdå och lade på. Sedan somnade jag in och vaknade igen med ett leende på läpparna efter denna underliga natt. Trots lite panik ibland kände jag dock att denna drog var något för mig och jag skulle vilja ge trippen 4/5. Tack N-ethyl-2c-b för en underbar resa
. // Truedeviant
__________________
Senast redigerad av TrueDevianT 2009-12-17 kl. 10:41.
Senast redigerad av TrueDevianT 2009-12-17 kl. 10:41.