Är Kristianstads uttal danskt?? Säger man också Hans _Krischann_ Andersen i Danmark??

Nä, nu menar jag mer uttal som de flesta svenskar rent instinktivt hade använt sig av när de såg ett namn för första gången.

"Kristianstad" förknippas omedelbart mer eller mindre medvetet av de flesta svenskar med "Kristian" och "stad", och då känns det fullkomligt naturligt att uttala de orden var för sig (jämför exempelvis med namnet "Mariestad").
Däremot så skapar namn i stil med "Spraxkya" inte alls lika uppenbara associationer, eftersom man inte brukar använda ord som exempelvis "sprax" och "kya" i vardagsspråk.

Jag antar att mitt första uttal av "Spraxkya" hade varit typ "Sprackya" eller "Sprascha" eller nåt i den stilen.
Förmodligen "Sprascha", eftersom detta är ett ganska lätt uttal.

Men visst, jag kan gå med på att "Kristianstad" uttalas "Krischangsta" för att det kanske är lättare att uttala namnet på det sättet, så jag antar väl att det är lika bra att använda det uttalet, då.
Men jag uttalar nästan aldrig någonsin det namnet i verkliga livet eftersom jag inte har några som helst kopplingar till den staden.

Och det menar du inte finns nåt när det gäller Skerike och Fläckebo? Spraxkya håller jag med om att det starkt signalerar Knäppt uttal! (Eller egentligen snarast Knäpp stavning!)

Problemet för läsuttalare är i första hand betoningen. Ska man säga Kristianstad eller Kristianstad? Eller rentav Kristiannstad. Intetdera känns alldeles självklart ur en läsuttalssynvinkel. Mot ditt exempel Mariestad kan ju ställas t ex Kristinestad i Finland.

Haha! Hade aldrig kunnat gissa på "Flättjebo"! Den andra var inte fullt lika konstig.

Uttalet är faktiskt regelbundet i sin lokala kontext. Bokstavsföljden cke uttalades ganska konsekvent som ttje i stora delar av Dalarnas och Västmanlands bergslag. Ett celebert exempel är falugatan Ryckepungsvägen, uppkallad efter en tidigare därbelägen statstull, som alla i stan, helt oavsett hurpass mycket falumål de eljest pratar, uttalas Ryttjepungsvägen.

Är från Västerbotten. I samhället jag växte upp vet jag åtminstone två personer som heter Christian. Den äldre, numer pensionär, kallas av alla för Krischjan. Den yngre, en 70-talist, har smeknamnet Krische.
Att uttalet "Krischan" eller "Krischjan" skulle vara sydsvenskt, eller en variant som förekommer lokalt på vissa håll söderöver protesterar jag emot. Det är inget annat än trams.
Det bokstavstrogna uttalet av Kristian är nåt som kommit på senare tid över hela landet. Det är en modernitet.

För en finlandssvensk som jag låter det väldigt konstigt att uttala det på annat sätt än "Kristian"+"stad".

Angående Skerike är det väl samma princip som Nerike, som numera stavas som det uttalas: Närke.

Hur uttalar man Spraxkya då?

Sprasja naturligtvis.

Jag hade en vikarie i högstadiet som uttalade Kristian som i Kristianstad. Han var född i norra Bohuslän omkring 1920 men var pensionerad yrkesmilitär och talade ganska rikssvenskt.

Det är för de inte orkar flytta tungat till t-ljudet utan låter den ligga still som i de övriga ljuden i ordet.
Ren och skär lättja, helt enkelt.

Namnet Kristian uttalas ungefär "Kräusch-t-jahn" på danska, så det uttalas inte som svenska uttalet av Kristianstad