Citat:
Ursprungligen postat av Vivoli
Fast skrota bilar är ju alltid tråkigt, jag tycker nog att man ska försöka hålla vraket vid liv så länge det går. Förhoppningsvis går väl många skrotbilar ner till U-länder istället för att pressas.
Problemet är att om man börjar lägga pengar på en billig skitbil så hamnar man snabbt i ett ekorrhjul. När nästa grej pajar säger man "Fan, jag la ju precis ned 1.500 kronor på ett avgassystem" och fortsätter ösa in pengar. Till slut ligger det så mycket pengar i bilen att man inte kan skrota eller sälja.
Har man en bil för 100.000 kronor eller så, då är man så illa tvungen att renovera klimatanläggningen för 14.000, eftersom bilen är för dyr att kasta bort.
Exempel på ekorrhjulsresonemanget: För många år sedan hade jag en Saab 9000 CSE 2,3T. En enastående välskött enägarbil som jag gav 50.000 kronor för. Körde runt 10-12.000 problemfria mil, med bara servicar och normala slitdelar.
Sedan började allt på en gång. Bromsskivorna var slut, två ok behövde bytas, bägge främre hjullagren började sjunga, kopplingen sa upp sig, multiremmens spännhjul skar, vattenpumpen började pissa. Jag fixade, och svor. Två års problemfritt och billigt bilåkande började plötsligt ätas upp.
När allt var helt igen kom nådastöten. Toppackningen tackade för sig efter alla mil med steg 2-trim. Då insåg jag att bäst före-datumet gått ut och sålde bilen som den stod för 15.000 kronor till en gammal klasskamrat.
Klasskamraten planade toppen och bytte packning, sedan åkte han ungefär 10.000 problemfria mil med bilen. Visserligen skar kompressorn till klimatanläggningen, men han plockade bara bort den och monterade en kortare multirem istället...
Hade jag sålt bilen innan allt började gå sönder så hade jag kanske fått 35.000 för den. Då hade milen varit billiga. Alternativt skulle jag behållit den, bytt packning och kört 10.000 mil till innan jag gjort mig av med den.
Problemet är att man aldrig vet innan.