Hur uppstod amerikansk och australiensisk engelska, och de amerikanska dialekterna?

Varför talar man inte brittisk engelska i USA? Jo, självklart därför att USA är en gryta där en jävla massa folk och språk blandades ihop från början. Hur uppstod den amerikanska engelskan, och de olika dialekterna?

Hur är det med Australien då? Deras engelska låter verkligen förjävligt illa tycker jag, vidrigt. Men där var det inte en massa italienare, holländare, svenskar och tyskar med och snackade fram skiten.

Någon annan som är intresserad och vet mer?

Ja.

I Australien finns absolut en hel massa nationaliteter än engelsmän. Mitt ex är en del tysk och en del italienare. Att man har en australiensisk engelska beror för övrigt på att de fångar som transporterades dit medvetet sökte en identitet olik den som vakterna hade. Man ville alltså vara "oengelsk" och därför inte prata en korrekt oxfordengelska. Man började med egna ord och eget uttal.

Hur det är med USA har jag ingen aning om men där kan jag anta att det beror på en blandning av nationaliteter.

Sist men inte minst så måste jag säga att australiensisk engelska är den klart sexigaste engelskan som finns. Tätt följd av irländsk engelska.

Började och började. Om du jämför med Cockney och andra vardagliga sydbrittiska varieteter så ser du lätt att man redan från början hade ganska mycket.

Kan nog stämma ja. Bara läst lite om det i min guidebok nån gång. Vet bara att man betonade det lite extra när man väl var där. Uttal och så vidare alltså.

har svårt att tro att folk började uttala ord annorlunda medvetet för att skilja sig från en annan grupp. kan det inte röra sig om att de första kolonisatörerna i australien kom från ett område med en viss dialekt och därför blev det den som blev vanligast.

amerikansk engelska kan väl möjligen ha uppstått genom att de första engelsktalande kom dit för ganska länge sedan och talade en ålderdomligare variant.
t.ex. vad jag läst eller hört så är det amerikanska uttalet av ord som dance med ä där brittisk har a ett ålderdomligare uttal som även alltså fanns i brittisk tidigare. detta är ju i så fall en arkaism där brittisk har en novation. andra skillnader är väl där förhållandet är tvärt om och amerikansk engelska har novationer. t.ex. uttal av t intervokaliskt närmast som [ɾ] alt. [4].
ålderdomlighet är väl också bevarande av r där den ofta fallit i brittisk som i car.

Den amerikanska engelskan har sina rötter i engelskan från sydvästra England, eftersom det var från sydvästra England som sjöfarten till Amerika utgick. Sedan har standardengelskan (men inte nödvändigtvis dess dialekter) undergått en del förändringar, huvudsakligen fonetiska, som inte har skett i USA, samtidigt som engelskan i USA har undergått vissa andra förändringar, huvudsakligen prosodiska, som inte har skett i England.

Australliensisk engelska är faktiskt inte så enhetlig som man skulle kunna tro med tanke på Australiens sena kolonisation. Cockneyinfluerad "Stroilian" dominerar i de gamla straffångekolonierna New South Wales och Victoria (kanske på Tasmanien också, men där har jag aldrig varit) medan en variant som skiljer sig från brittisk engelska mest genom sina ljusa a-ljud och att vara extremt icke-rhotisk (alltså att inte uttala r efter vokal) dominerar i Western Australia och South Australia, och i princip samma dialekt används också på Nya Zeeland.

Uttalet av dance med ett ä-liknande ljud är fortfarande det normala i norra och delar av mellersta England (se http://en.wikipedia.org/wiki/Phonolo...rap-bath_split) men ljudet är inte riktigt det längre ljudet i amerikanskt dance utan det kortare ljudet i brittiskt cat.

Håller med. Synd att man inte kan säga samma sak om tjejerna dock :P

Australiensiskt ursprung är cockney, d.v.s Londonområdet vilket många fångar kom ifrån.

Finns även olika dialekter inom Australien men den dialekt som vi känner som "vanlig australiensiska engelska" har sitt ursprung i Londons undre värld.

Men det finns amerikanska dialekter som låter mer standardengelska än "vanlig" amerikansk engelska, och som för ett otränat öra främst utmärker sig genom icke-rhotiskt uttal. Detta förekommer exempelvis i New England samt i vissa sydstater.

Jag har hört att amerikansk engelska är ålderdomligare än brittisk engelska. Som redan nämnts i tråden kan man ta r-ljuden som exempel. Vidare har jag det intrycket att amerikanerna använder ord som engelsmännen ogärna använder, som "kin" och "reek"