Jag är själv uppvuxen med katter som jag ÄLSKADE men när jag flyttade hemifrån, från landsbygden till en större stad, hade jag ingen tanke på att skaffa djur. Jag hade ju min egen katt hemma hos föräldrarna som jag träffade typ varje veckoslut när jag åkte hem och hälsade på. Sen dog hon, min lilla Lotta, och föräldrarna var kattlösa. Några år senare hittade jag en söt kattunge i ett stall utanför stan som jag tog till mig för föräldrarnas räkning. Sen visade det sig att pappa hårdvägrade att ta emot lille Julius så jag fick ha honom i stan några månader. Han var helt underbar. Men sen behövde jag kattvakt för jag skulle till USA några veckor och sen blev han kvar hos föräldrarna. Sen dröjde det 20 år innan jag skaffade katt igen. Skaffade och skaffade, en liten svartvit hane kom plötsligt till oss december 1999 och när han återkom flera dagar i rad insåg vi att han ville flytta in. Ingen hörde av sig på våra efterlysningar så till slut blev han vår. Lille Måns levde med oss till 2011 när han fick en plötsligt allvarligt hjärtfel och fick avlivas. Därefter köpte vi två små syskon, Felix och Felicia. Kom till oss januari 2012. Underbara små skitungar. Men en julinatt ville de inte komma in så vi lade oss till slut med dem ute. Bara en av dem kom in på morgonen, Felicia. Felix gick inte att hitta men vid lunchtid hittade vi honom överkörd nere på en större väg ganska långt från vår bostad. Felicia sörjde sin tvillingbror och efter några dagar bara gick hon ut för att leta och har aldrig kommit tillbaka
. Några månader senare sökte vi adoption av hemlösa katter och hittade Simon och Sesam, två 1-åriga bröder från Beddinge Strand, södra Skåne. Dessa två helt underbara katter har nu levt med oss drygt 2 1/2 år och snällare finare kissar är svårt att hitta. Så: katter är det optimala sällskapsdjuret. Keligt, lojalt, tillgivet och lättskött!!