Citat:
Ursprungligen postat av Svithjod
Brunnbäcks färjar utanför Avesta besegrades en dansk styrka under Gustav Wasas frihetskrig.
Fogdeborgen Borganäs brändes ned under Engelbrekts upproret
Det har rests minnesstenar på platserna för båda dessa slagfält. Stenen vid Brunnbäck ligger där salavägen går över dalälven och stenen till minne av förstörandet av Borganäs kan man se från tåget när man åker ut ur Borlänge på väg mot Falun.
En annan sån här minnessten står vid Uppbo färjeläge som ligger vid precis vid bron över dalälven utanför Stora Skedvi. Denna sten är rest till minne av ett av alla de "klankrig" som utkämpades under medeltiden då Sverige var lite som Afghanistan med en massa konkurrerande krigsherrar som ömsom krigade mot, och ömsom ingick allianser med varandra och de olika landskapens bondehärar. Vid
slaget vid Uppbo 1470 besegrade Sten Sture (Tre Sjöblad) och Nils Sture (Natt och Dag) med hjälp av dalkarlarna (som oftast stödde de s.k. sturarna) Erik Karlsson Vasa (kusin till Gustav Vasas far) och hans uppländska här som till stor del lär ha bestått av beridna adelsmän. Innan detta hade Nils Sture och dalkarlarna troligen även stoppat Vasahären nånstans söder om Falun.
Nils och Sten Sture utkämpade detta slag för att slå ner Vasarnas och Oxenstiernornas uppror mot Karl Knutsson Bonde som nyligen blivit kung för tredje gången. Vasa-Oxenstierna alliansen ville återinsätta den danske kungen Kristian I (Kristian Tyranns farfar) på den svenska tronen.
Karl Knutsson Bonde hade i sin tur varit uppe i Dalarna 20 år tidigare då han slog ner det uppror som blossade upp där några månader efter att dalkarlarna kommit hem från Puke-upproret nere i Västmanland. Även Gustav Vasa, som ju dalkarlarna stred för vid Brunnbäcks färja 1521 (även om han personligen inte deltog i slaget), slog ju ner ett par uppror som, bl.a till stöd för olika stureättlingar, bröt ut i Dalarna efter Vasas trontillträde (
stureprästernas uppror, Daljunkerns uppror och klockupproret). De här händelserna resulterade dock bara i straffexpeditioner och inte i krig med fältslag och ingen har, mig veterligen, någonsin velat resa några stenar som minne över dem. Man kan säga att dalfolkets ställning som en inrikespolitisk maktfaktor var överspelad i.o.m dessa misslyckade uppror. Trots detta drog man tvåhundra år senare igång det katastrofala "stora daldansen" upproret efter hattarnas fiaskokrig 1741-43. Det upproret utspelades dock huvudsakligen utanför Dalarna.
