Skriva i tidning

Om man vill skriva i tidning måste man skriva på ett visst sätt. Det skulle vara roligt om folk kunde skriva kortare artiklar i olika format. Kåserier, kulturartiklar och ledare. Hur gör man det egentligen? Finns det några formler att tänka på. Just kulturartiklar tycker jag det vore mest spännande att se folk ge prov på hur de skulle göra.

Jag försöker med en egen liten inledning på en kulturartikel:

Det vilar ett allvar kring Marc Bergers fotoutställning Intervension. Under tre år har han han verkat som krigsfotograf i Afghanistan - inbäddad hos amerikansk trupp. Hans bilder är inte sentimentala. När jag frågar honom varför svarar han att haft för avsikt att ge ett annat perspektiv på krigets vardag och soldaternas liv. Och denna vardag är präglad av allt annat än sentimentalitet.

- Människorna där skulle bli tokiga om de reflekterade allt för mycket över krigets absurditet och vansinne. För att kunna uthärda vardagen måste soldaterna övertyga sig själva om att vad de gör är något viktigt och att de tjänar rättvisan.

Men visst finns där enskilda undantag. En bild skildrar en soldat som ringer hem till sin flickvän. Marc berättar för mig hur soldatens frus syster fått barn och hur hans barn, en treårig flicka, vid sitt första möte med den nyfödde med en viskning frågat: "Berätta för mig om Gud. Jag har nästan glömt." Men soldaterna på ömse sidor har inte glömt. Gud är ständigt närvarande. Varje morgon innan de ger sig ut för att strida försjunker de i bön. Berger finns med dem och fångar denna sida av kriget.

etc...

Det ser riktigt bra ut. Vad jag kan se så finns det ett stavfel, och något kommatecken skulle underlätta fraseringen. En aura eller en stämning vilar över bilderna, snarare än vilar kring, om man vill vara idiomatisk. Försvenskning av "embedded" kan lämpligen citeras.

Ordet svägerska är neutralt i förhållande till flickvän/fru. I de sista två meningarna tar du ställning för att fältprästens insatser är berömvärda, om/när han/hon leder bönen. Personligen betraktar jag det som en del av krigets absurditet.

Meningen "Hans bilder är inte sentimentala" skulle jag inte köpa i ett kulturreportage. Journalister beskriver i allmänhet hur saker är, inte hur de inte är. En sådan negation kan fungera som en del av en beskrivning, men inte som ett så pass isolerat och outvecklat påstående. Så här skulle det till exempel kunna stå: "Hans bilder är avskalade, närgångna och fyllda av känslor - men aldrig sentimentala".

Om jag känner kulturjournalistkåren rätt så skulle de flesta också dra sig för att använda två så lika ord som sentimentala och sentimentalitet så tätt in på varandra i en artikel.

Det vilar ett stort allvar över Marc Bergers fotoutställning Intervention. Under tre år har han han verkat som krigsfotograf i Afghanistan - "inbäddad" hos amerikansk trupp. Hans bilder är avskalade, närgångna och fyllda av känslor - men aldrig sentimentala. När jag frågar honom varför, svarar han att hans avsikt är att ge ett annorlunda perspektiv på krigets vardag och soldaternas liv.

- Människorna där skulle bli tokiga om de reflekterade allt för mycket över krigets absurditet och vansinne. För att kunna uthärda vardagen måste soldaterna övertyga sig själva om att vad de gör är något viktigt och att de tjänar rättvisan.

Men visst finns där enskilda undantag. En bild skildrar en soldat som ringer hem till sin flickvän. Marc berättar för mig att soldatens svägerska fått barn och hur hans barn, en treårig flicka, vid sitt första möte med den nyfödde med en viskning frågat: "Berätta för mig om Gud. Jag har nästan glömt." Men soldaterna på ömse sidor har inte glömt. Gud är ständigt närvarande. Varje morgon innan de ger sig ut för att strida, försjunker de i bön. Berger finns med dem och fångar denna sida av kriget.

Förutom universitetskurser så finns det kurser i skrivande/journalistik på folkhögskolor