Hemsk snedtripp på hasch. Fortfarande inte helt okej 24h efter och skulle behöva hjäl

Igår vid fem tiden så bakade jag och tre polare haschbrownies. Har aldrig tagit droger tidigare och tänkte dumt nog inte en sekund på att det kunde finnas någon fara med att trycka i sig en stor bit. Jag var samtidigt väldigt trött och hade inte ätit speciellt mycket innan. Lägg till att jag kände mig rätt nere psykiskt pga en del skit just nu samt att jag hade vaccinerat mig mot svininfluensan några timmar tidigare så tror jag bilden blir hel.
Efter runt 45 minuter så börjar jag känna mig rätt bäng. Jag var fortfarande inte orolig men knappast glad. Jag skrattade glädjelöst åt all den osammanhängande skit polarna fick ur sig men satt mest och glodde viljelöst på teven framför oss.

Jag tror jag somnade till eller något men helt plötsligt fick jag panik. Jag tror det utlöstes av något jag såg i en polares ögon eller bara det faktum att jag helt plötsligt inte förstod mig på mig själv längre.
Mitt i den dunkande panikångesten fick jag ur mig ”Jag måste ut” medans jag tog mig bort mot dörren, drog tag i min jacka, och smällde den bakom mig. Min plan tror jag var att ta en lång promenad och bara härda ut. Jag visste att jag hade snedtrippat och hade läst en del om det tidigare, tydligen ska det försvinna efter ett par timmar så det var bara att härda ut.
Jag går längs en väg och ser helt plötsligt en man framför mig. Han går mot en bil med två av sina barn och kollar lite konstigt mot mig. Jag fortsätter gå och märker helt plötsligt att han med heljus på kör väldigt långsamt en bit bakom mig. ( om det här hände eller inte vet jag inte men det är inte omöjligt, tror jag gick väldigt långsamt och konstigt).
Här händer det något med mig! Jag blir helt övertygad om att folk som får syn på mig direkt ser vad som är för fel och ringer polisen. Jag var helt övertygad att han i bilen redan hade gjort det.
Jag tror jag insåg att jag måste hem men jag tar enorma omvägar för att inte synas. Går igenom ganska små bostadsområden och kollar i fönstren . Överallt ser jag konturer och ångesten är hemsk. Efter att ha varit tvungen att korsa en trafikerad väg så är jag övertygad om att alla är efter mig. Detta gör att jag sätter fart mot skogen. Jag kommer fram och snubblar längre och längre in i och efter ett tag, när jag känner jag mig relativt säker, så sätter jag mig ner på huk och bara väntar. Jag kan se ljus på höger och vänster sida om mig och är övertygad om att det är poliser där som kollar in mot skogen. Jag börjar fundera över polishundar och helt plötsligt hör jag dem överallt. När en bildörr slår igen någonstans i fjärran så vet jag att nu kommer de ge sig in i skogen efter mig. Jag är hela tiden nära att ge upp. Kollar ibland på klockan och en kvart går på en timme. Jag vet inte hur länge jag satt där inne men känns som en hel natt. Kanske var en till två timmar.
Kompisarna ringer men jag talar om för dem att jag inte kan prata då polisen naturligtvis spårar mitt samtal. De säger att de ska komma och möta mig men jag vet ju inte riktigt var jag är. Jag säger att det är lugnt.
Jag fryser något olidligt och är helt blöt. Något i mitt undermedvetna säger att jag måste ut därifrån för att inte frysa ihjäl och jag börjar gå åt det håll som jag tror är hem (vilket det som tur är var). Jag närmar mig en väg och varje gång jag hör en bil så kastar jag mig ner på marken och ligger platt ett tag.
Till sist kommer jag hem och jag somnar runt 06:00. Efter några sinnesrubbade och ångestfyllda timmar

24h senare:
Jag har kunnat konversera relativt normalt med folk under dagen och känner inte att någon direkt är efter mig. MEN panikångesten kommer tillbaka lite då och då fast i mildare form. Vanlig ångest känner jag i längre perioder. Jag tror det beror på, och det är svårt att förklara, att jag tappar bort mig själv lite då och då och aldrig riktigt känner mig helt normal (med några få undantag). Kan inte till 100% riktigt hitta tillbaka till mitt gamla sinnestillstånd och det gör mig livrädd. Ibland känner jag mig doch relativt normal. Jag gör allt för att koncentrera mig på annat hela tiden så att jag inte börjar tänka på skiten och får panikångest.

Frågan är hur länge jag orkar. Jag tycker det blir lite bättre hela tiden men är inte övertygad om att det faktiskt är så. Just nu funderar jag på om jag ska gå till någon psykklinik nu eller imorgon eller vad i helvete jag ska göra. Det här är absolut det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Jag tänker mycket på min familj, framförallt min mamma.
Tacksam för all hjälp alltså…

Stesolid skulle hjälpa dig. Det bästa är annars att försöka sova, äta och dricka mycket.
Varit med om samma sak och det slutade med ssri i 12 år mm.

Försök bara att lugna ner dig och inse att man inte dör av psykiskt dåligt mående och att du INTE kommer bli tokig.

Hejsan, det du råkat ut för är ingen snetripp, utan det är helt enkelt en ångestfylld noja. Jag har upplevt liknande saker på cannabis själv och vet vilket helvete det är.

Om du hade stannat kvar bland dina vänner och lugnat ned dig så skulle det förmodligen slutat på ett bra sätt. Att vara ute bland folk efter att ha intagit cannabis är ingen bra idé om man inte är en van användare.

Själv har jag stora problem med att vistas utomhus efter att ha intagit cannabis. Jag vill bara vara hemma i min lägenhet och lyssna på lugn musik.

Nojan du upplevde var väldigt påfrestande för ditt psyke det är därför du fortfarande känner dig sargad idag. Du kommer att bli bättre med tiden. Kan nästan lova att du är dig själv inom ett par dagar. Det är ingen fara.

Håll dig bara hemma och var lugn, lugna ned dig och gör något du känner dig trygg i. Lyssna på musik, kolla på tv o.s.v.

Cannabis är en väldigt lömsk drog som bör behandlas med respekt och är mycket mer beroende av set and setting än vad de flesta tror.

Hoppas det går bra nu och ta det lugnt... det går över

Försökte hitta ordet psykos i texten, men icke! Folket har börjat lära sig att inte ropa psykos så fort man nojar lite (eller mycket).

Snetripp, nej. Noja, ja. Ångest, ja. Psykiskt labila personer bör inte handskas med droger. Använd inte cannabis igen, du kan uppenbarligen inte kontrollera det. (åtminstonde så länge du mår psykiskt dåligt) Det kommer att gå över, thc:et är snart ute helt ur din kropp och du kan återvända till ditt normala liv. Dock borde du definitivt uppsöka psykolog/psykiatriker för få hjälp med dina problem. Lycka till.

Först å främst - du kommer inte att bli/har inte blivit knäpp.
Bara att du känner som du har blivit knäpp är faktsikt ett sundhetstecken.
Det är jävligt mycket värre om man anser sig vara helt normal men i själva verket e helt off.
Att du fortfarande känner dig instabil e inte alls konstigt. Ditt annars så normala jag
har fått sig en känga och nu överanalyserar du dig själv febrilt i hopp om attl
förstå hur detta har gått till och vad som kan ha hänt med dig å din hjärna.
Panikångest å liknande reaktioner är inte alls ovanligt i samband med hasch/cannabis-intag. Du har fått en panikattack med paranoida inslag och det kan man få utan
att ha tagit något. Du har fått det pga av för stort intag av thc. Det är inte ovanligt och det kommer att mattas av.
Helt naturligt är att man även dagarna efteråt nojjar över det som hänt och varför man reagerade som man gjorde.
Med tiden kommer detta mattas av - och det kommer gå smidigare om du försöker förlika dig med tanken
- Ja jag fick visst en nojja på brajj. Shit, det var skumt men nu e jag ju
knappast den första å långt ifrån den siste det kommer att hända. Hm skumt, jag som e så jävla lugn annars !?
jaja nu e jag ju iaf en erfarenhet rikare - jag vet numera exakt hur det känns. Att jag fortfarande e lite skakig e helt naturligt om man tänker efter. Vem skulle inte vara det efter ett sånt psykiskt trauma ?

Ligg lågt ett tag å försök att inte analysera för mycket utan acceptera det som hänt.
Skulle avråda dig från att röka på ett bra tag. Tyvärr så e det inte ovanligt
att man kickas tillbaks rätt in i samma känsla tankebanor, så tänk över
om du tänker inta brajj/cb igen.

Var tålmodig också - det e normalt att bara "Va fan det har ju gått flera DAR !! Varför känner jag mig fortfarande skum !?" Som sagt - efter ett trauma så tar det lite tid innan saker å ting återgår.

Så tålamod å inget överanalyserande å grottande ok ?

Det kommer bli bra kompis.

pax vobiscum * * *

Tack det känns bättre! Känns verkligen som jag kan tro på det ni säger!

Tror att du har rätt i att det börjar försvinna då de det där sinnestillståndet jag trillar ner i är lättare att ta sig ur och inte går hela vägen till panikångest. Jag intalar mig det i varje fall. Rädd är jag fortfarande.
Nej psykoser fattar man väl inte riktigt själv som sagt. För att veta om jag har en har jag frågat folk jag känner under dagen om de tycker jag uppför mig konstigt på något sätt. Ingen nämnde något som jag inte själv fattade var fel (pga sinnesförvirringen och ångesten)

edit: "Ingen nämnde något" ska det stå

Mm precis. Inget konstigt med att man e ängslig å kanske beter sig lite annorlunda när man känner sig skrajsen.
Tycker det låter som du har ganska bra grepp om din situation så det kommer nog inte att bli några större problem för dig å om ett par månader eller så kommer du nog inte
riktigt att fatta hur du kunde uppleva allt så dramatiskt. Visst du kommer
aldrig att glömma snetrippen men du kommer nog förundras över hur du
kunde känna dig så spak så långt efter.

U'll be fine....

Mt. shasta.. Det du beskriver hände mig också. Tredje gången jag rökte. Drog 2 joints helt själv inom loppet av 10 minuter

Vet EXAKT hur du känner dig.

Följ bara chriztalizah råd så kommer allt bli bra

Pallar inte läsa jävla wall of text, men man kan inte vara bäng i 24timmar, palla ens posta om det är din första "tripp"?

Palla ens posta om man inte läser inlägget. Hade du gjort det hade du kanske kunnat förstå att han inte var bäng i 24 timmar och alla hade sluppit ditt posthorande.

OnT: Ät, sov, drick. Du kommer vara OK om ett par dagar.

Bara chilla! Det går över. Cannabis är en drog många gillar, men det kan gå fel, precis som alla andra berusningsmedel. Bättre lycka nästa gång... Om det blir nån nästa gång!

Du sned trippade inte, du övernojade. Det har hänt mig med och det är förjävligt, men ganska kul att tänka tillbaka på.

Jag tror att har man en stark vilja kan man vända detta till ett äventyr som är fett nice.