Äldsta minne från eran barndom?

Jag har ganska tydliga minnen från lekskolan, 4-5 års ålder med andra ord, men hur mycket som är minnen och hur mycket som är rekonstruerat med hjälp av foton etc. vet jag inte.

Fan, det är ju över 30 år sedan. Nu får man vara glad om man inte glömmer att torka sig i röven när man lagt en kabel.

Som en pojkspoling med enbart några år på nacken så beslutade jag,
av okänd anledning, att "bada" i det kokheta diskvattnet. Baksidan av låret
fick kraftiga brännskador, som även idag syns då ena benet är tydligt mörkare. Hursomhelst.
Jag minns precis innan foten åker ner i vattnet, sedan är det en flash när
jag sitter i min farsas polares bil, foten nedtryckt i en vattendunk. Sedan ingenting.
Tillsist minns jag hur jag vaknar upp på sjukhuset, förmodligen narkotikapåverkad,
och tittar kring mig i rummet som fylls av morgonsolen. Minnesbilden är kusligt
lik den där scenen när Frodo vaknar upp, och allting är överexponerat av ljus.
(nej, gott folk, minnet framkom ej efter att jag sett den filmen. hehe)

Min mor berättar att jag var så medtagen att jag inte ens ville ha glassen som erbjöds av sjuksyrran.

Det läskiga med detta minnet är att all smärta är fullständigt förträngd.
Minnesbilden i sjukhusrummet känns som ett av livets mest fridfulla, även fast det
knappast kan ha varit fallet, om nu inte knarket var väldigt effektivt.
Jag minns heller ingenting om rehab-processen där min mor i tid och otid
fick arbeta med att skrapa bort hud som, ja vad ska man säga, inte återväxte på rätt sätt.
Hon har berättat att det enbart gick vägen genom att distrahera mig med någon uppmärksamhetsslukande leksak,
för ont, det gjorde det verkligen. Tydligen. Jag ryser. Fan vad skallen är bra på att rensa bort obehag.

Jag vet inte om det är mitt äldsta minne, tror jag var 2-3 år iaf.

En annan klassiker är när jag, kanske 4-5 år gammal, åker omkring med familjen i USA,
där vi bland annat besöker Disneyland(Cali). Denna period i mitt liv är fylld av tillfällen då jag springer bort från
klungan, ut på egna, inte sällan livsfarliga upptåg. För att bara snabbt nämna två andra så sprang jag själv på en motorväg,
som jag nådde genom att passera en byggarbetsplats, och en gång så gick jag upp på ett tak, balanserade längs en kant 3m
upp ovanför ett ställ med glasspill. Det finns heller knappt något köpcenter jag inte försvunnit i, för att sedan få stå gråtandes
med någon pensionärstant och höra hur de ropar ut i högtalarsystemet efter "mamma och pappa". Hursomhelst.

Väl på Disneyland så försvinner jag snabbt bort och återfinns först efter att hela familjen tokletat i 30-45 min.
Jag blev ju lite ensam, och någon vardagshjälte i Piff eller Puff-kostym hade lyckats hitta mina föräldrar.

Ett annat starkt minne från samma resa, som förövrigt satte djupa spår av tilltro till medmänskligheten i min själ,
var när jag fick en såndär glass med 7-8 kulor från en såndär glasshop av 50-talsstuk.
Naturligtvis tappade jag denna min käraste ägodel tämligen omedelbart. Innan sorgen hann
omsvepa mig var dock glassgubben där med en ny strut som inte byggde fullt lika högt på höjden,
men likväl var en kolossalt stor pjäs för den lille grabben.

Ska jag vara helt ärlig så kan nog denna resa förklara ganska väl varför
jag alltid haft en stark känsla för det Amerikanska. Så enkel är man tydligen =)

Jag minns även de första övningarna när jag följde med till förskolan där mina
äldre syskon gick. Dock vet jag inte exakt hur gammal jag var, men möjligen
är detta det äldsta minnet jag utan problem kan frambringa.

Nä, nu får det räcka med resor i minnets värld.

Jag var ca 18 år när ett minne från tidiga barnsben dök upp i mitt medvetande (mycket chockerande). Jag var ca 2 år när detta trauma hände. Frågade farmor om detta stämde, för hon var ju med och "räddade" mig. Hon blev så chockad att hon höll på att trilla av stolen när jag berättade detaljerna...

Berlinmurens fall när jag var drygt två år, då delar av min släkt kommer därifrån minns jag speciellt min farfar som grät av glädje och skulle kramas och pussas med allt och alla hela tiden.

Förlåt att man frågar..

Vilka detaljer?

Jag kommer ihåg min nyfödda bror på sjukhuset, då var jag två år gammal.

Sen kommer jag ihåg julkalendern som sändes 1992, då var jag tre år.

Edit: Jag kommer också ihåg när Kurt Cobain dog eftersom att granntjejen som brukade vara barnvakt åt mig var helt förkrossad. Då var jag runt fem år. Sen blir det disigt ungefär fram till 1999.

Tror det tidigaste jag kommer ihåg är när jag talade om för grannflickan att jag älskade henne.

Då var jag fyra eller fem år gammal.

När jag satt på köksgolvet, möjligen som 2-åring, bredvid farmor som satt på en stol.

Mitt första minne är att jag är med mor och far på ett varuhus i juletid och skall lämna mina nappar till tomten då jag var stor nog utan dem i deras tycke. Själv bölade jag som ett svin kommer jag ihåg! Har ingen aning om min ålder vid tidpunkten.

Det enda minnet som jag kommer ihåg är att vid 6 års ålder så omkom min pappa i en olycka. Ute på landet, så ramlade han av en stege och skadade ryggen. Senare på sjukhuset så operarade de in en stål fyrkant i han som stack ut. Några dagar senare fick han komma hem, då fick han en blodpropp vid hjärtat och avled.

Allt innan detta minnet är som ett fuzz av saker som min mamma samt släktingar har berättat.

Det tydligaste minnet var när jag ramlade ner i smörjgropen på farsans jobb när jag var runt 5 och farsan på millisekunden lyckades fånga mig i luften.

Det chockade mig otroligt och detta minnet ploppar upp varje gång jag går in i en verkstad med en smörjgrop och alla andra hoppar över den hela tiden så fryser jag till och är helt oförmögen att ta mig över och jag springer runt den hela tiden med en stor marginal fram till kanten.
Bottnar också till att jag är sjukt höjdrädd.

2 eller 3 och utomlands för första gången på Grand Canaria då jag kommer ihåg min legobil som jag lekte med i "öknen" mellan stranden och staden.

Även ett ifrån 4år då jag puttade i min 2åriga kusin ner i poolen, tyckte han såg tråkig ut som inte badade och ja han klarade sig.