Citat:
Ursprungligen postat av expanderbatong
Ja om man tar hit skit som blandar sig med befolkningen så drar deras låga IQ ner snittet svårt med språket och matten, eller ? deras ungar som får gå i våra skolor klarar ju knappt av elementära saker förutom att ta resurser så de kan läsa sina skitspråk som ändå inte ger ett skit akademiskt
du är ägd.
Tyvärr är förklaringen inte så enkel. Inte ens "ariska" elever uppnår erforderliga kunskapsnivåer. Om det ändå hade varit så enkelt...
Jag undervisade blivande gymnasielärare i slutet av 80-talet, för att få råd att bedriva mina egna akademiska studier. Mina ämnen var högre matematik, numeriska metoder och programmering.
Om jag ska förenkla bilden för dig (det kanske kan behövas) så rörde det sig om ungefär 80% svenska studenter, och resten iranier.
Sorgligt att säga så var i stort sett alla svenska studenter dumma som tåget. Vi hade ett "program" där gamla (icke-examinerade) elever ställde upp för att hjälpa dem till examen. När jag hade underkänt dem tillräckligt många gånger så trädde vår instititutions politiskt tillsatta professor in och "jämkade siffrorna", så att det såg bra ut i årsredovisningen. När jag hade varit med om det två år i rad så stod jag inte ut, tog konsekvenserna och sökte ett helt annat jobb. Nu har det lång tid sedan dess, men länge bävade jag över att någon skulle ta in mig som referens - och att jag skulle behöva stå till svars för ett godkännande av en elev som var totalt undermålig.
De utländska eleverna (iranierna) var av en helt annan sort. Lika delar getherdar (Pappa är provinsledare!!) och mycket kvalificerade akademiker.
Getherdarna fick sin examen till slut. Jag vill inte prata mer om det. Det är inte mycket jag skäms för i mitt liv, men "därtill var jag nödd och tvungen". Jag var bara några och tjugo, och min professor mer eller mindre tvingade mig att godkänna dem på mina kurser.
Idag hade jag avstängt dem från utbildningen, gjort front mot min chef och lämnat hela saken till JO.
De bästa (två stycken) eleverna var iranier. De bästa svenska eleverna hade, om jag ska vara snäll, tillgodogjort sig ungefär halva gymnasiekursen...
När jag rättade slutprovet fann jag till min förvåning att mina två toppelever hade fått (ungefär) noll poäng... Jag blev helt villrådig och gick till min chef - en professor vars namn jag utelämnar nu.
Då förklarade han att... De iranier som då (80-tal) hade lyckats komma in på en svensk högskoleutbildning var väldigt priviligierade - troligtvis hade "pappa imam" haft ett ord med i spelet. För dem (iranierna) stod det väldigt högt i kurs att överhuvudtaget "gå på universitetet". De hade ingen som helst längtan efter att ta sin examen och åka tillbaka till Iran! Så de fuskade (de var bara 2-3 stycken) på proven. De "skrev ner sig", och såg till att bli underkända.
När jag väl förstod hur det låg till så sa jag "tack och adjö" - och sedan dess har jag hållit "vår" svenska akademiska utbildning på armslängds avstånd.