Studenter blir sämre på matematik och fysik.

Goda kunskaper i svenska är en förutsättning både för att förstå matematik och fysik och för att kunna lära ut ämnena.

Jag är inte någon direkt vän av formella, trista lab-raporter, men kan man inte sätta ord på det man ser och och upplever vid en laboration så är risken stor att man inte förstått ett dugg.

Svenska är det viktigaste ämnet. Grunden till allt.

Jag måste som fysiklärare erkänna att jag ibland struntat i att kräva in rapporter eftersom jag inte vill ägna 80% av tiden åt att rätta uselt språk som vittnar om kass uppfattning av experimenten. Det borde inte vara min uppgift och när jag inte med gott samvete kan strunta i att korrigera så väljer jag att låtsas som det regnar.

Man borde tvinga eleverna att läsa Alain Robbe-Grillet, den nya franska romanens portalfigur ("ny" på 50-talet). Där kan man snacka om noggranna beskrivningar.

Men hu vad jobbigt! Ansträngning! Tänk om hjärnan börjar koka!

Fast många elever gillar när man sätter press. De märker att de utvecklas och fascineras av den egna förmågan som de alltför sällan får ge prov på. Fast naturligtvis är det gnällspikarna som hörs i media.

Och ständigt dessa jävla vänsterpartister som i förtäckta ordalag vittnar om total oförståelse för allt vad naturvetenskap heter, vilket innebär att de tycker att ingen annan i jämställdhetens namn ska få lära sig mer än någon annan. Sist ut i raden av imbecilla hönor (råkar vara en dam som kacklar för kommunisterna för tillfället) är Rossana Dinamarca som gör sitt bästa för att linda in kunskapsföraktet i svepande formuleringar.

Undrar hur tokvänstern tänkt bibehålla välståndet i landet när undervisningen i naturvetenskap till varje pris ska hämmas.

Att inte kunna förklara vad som sker på ett för dig tillfredsställande sätt och att inte förstå vad som sker är två helt olika saker, även om det säkert finns en korrelation mellan dåligt språkbruk och dålig perception av matematik. Men som vi alla vet är inte korrelation och kausalitet samma sak

Förstår man vad som sker så kan man förklara det med enstaviga ord, gester och teckningar om man så vill, skulle du vilja utveckla varför du säger att man nödvändigtvis måste kunna svenska för att kunna ta till sig matematik?

Skulle en svensk som doktorerat i det svenska språket vara bättre på ett matteprov som är skrivet på svenska än en rysk matematiker som bara förstår formlerna på pappret samt förstår vad som efterfrågas?

I labrapporter är det väl terminologin och förståelsen för vad som sker som är viktigt för att kunna uttrycka sig ordentligt, inte hur duktig man är på svenska?

Problemet ligger i att färre studenter är intresserade av naturvetenskap och väljer istället läsa humaniora och samhällsvetenskap. Inte oväntat påverkas de "hårda" ämnena som fysik och matematik mest.

Nu ser väl lärarutbildningen lite annolunda ut idag, men i nästan femton års tid var den rent stollig. Ville du bli grundskollärare i biologi fick du fysiken, matematiken och kemin som en liten bonus. Och min erfarenhet är att de som valde att bli Ma-No-lärare främst var intresserade av biologi och i någon utsträckning kemi. 100% av en grupp jag arbetade med klarade inte av eller rent av visste inte vad kvadratkomplettering var. I tillrättalagda grundläggande envariabelanalyskurser där man t.ex. slopat partialbråksuppdelning (för svårt) och tangensekvationer (dito) grymtar grundskolelärarkadern (4-9-lärarna, 1-7-lärarna behövde inte läsa så elaka saker) "vad ska vi ha det här till?" minst fem gånger per föreläsning.
Bättre ämneskompetens allena ger inga fenomenala lärare, men jag vill ändå tro att det är ett fundament utan vilket man aldrig kan svinga sig upp i de högre sfärerna.


/Hast

Ja, det är väl allmänt sett rätt bra att kunna förklara saker och ting för omvärlden på ett gemensamt språk. Kan man sätta ord på saker och ting hjälper det en att befästa kunskaperna. Om man inte kan använda sig av och särskilja begrepp står man sig slätt.

Min anmärkning gäller främst fysik, där verkligheten beskrivs. Inte matematik, som man väl kan betrakta som ett formellt språk.

Om en rysk fysiker förklarar saker och ting som han har stenkoll på med charader så hänger i alla fall inte jag med.

Det du skriver nu håller jag med om. Det du skrev tidigare var väldigt konstigt.

När det handlade om charader och att få fram saker talade jag om dina elever och hur de skulle kunna förklara för dig att de förstått en uppgift trots att de inte kan uttrycka det med samma sätt som du hade i en diskussion med en kollega, inte att någon skulle lära dig någonting genom Gäster med Gester

Lärarhögskolan har man hört mycket skvaller om, bl a att de utövat påtryckningar för att få lärarkandidater godkända och att kunskapsnivån på studenterna varit förfärande låg. Det jag tror på, och som faktiskt går att belägga, är att de läser väldigt mycket pedagogik och förhållandevis lite om sitt eget ämne.

Jag hoppas dock att det kommer bli bättre nu när Stockholms universitet tagit över lärarutbildningen i Stockholm. De har t ex redan slängt ut waldorflärarna pga ovetenskapligt kursmaterial (vilket är ett kapitel för sig).

Man kan inte bara skylla på eleverna enligt mig, även fast eleverna förväntas göra det mesta själv. Vi hade en dålig (ja, riktigt dålig och opedagogisk på alla sätt) i matte A och B, vår klass fick ett snitt på G+ i dessa kurser. Sedan fick vi en ny mattelärare som var betydligt bättre på att lära ut och då presterade vi i medel VG- - VG på delproven, nationella satte de flesta MVG på.

Skillnaden var att den senare läraren satsade på att försöka få oss att förstå matematik och inte bara lära oss dunka in så många tal vi kunde under så kort tid som möjligt. Vi hade också olika laborationer med grafer, och betydligt mer "grupparbete" under lektionerna där vi blev indelade i 4-5 grupper och sedan fick redovisa uppgiften på tavlan. Medan den förste läraren enbart gick igenom 1-2 tal från boken varje lektion, sedan eget arbete.

- Det har varit skralt med mattekunskaperna bland låg- och mellanstadielärarna, och nu blir det mer matte än någonsin för dem i den nya lärarutbildningen. De får läsa minst ett halvårs heltidsstudier i matematik.

Det tror vår utbildningsminister är lösningen. Säger en heldel om hans kunskaper i matematik.

Va? En låg- och mellanstadielärare som har läst ett halvår matte måste väl ändå klassas som att han har ofantligt goda ämneskunskaper? Man hinner ju med envariabelanalys, flervariabelanalys, linjär algebra och kanske en liten kurs i differentialekvationer. På högskolenivå.

Praktiskt taget överkvalificerad att lära ut svensk mellanstadiematte.

Man brukar hinna med en allmän kurs om 10 poäng algebra, en kurs om 5 poäng envariabelanalys och en kurs om 5 poäng i linjär algebra. Multiplicera med 1.5 för att få det i nya högskolepoäng. Inga diffrentialekvationer. Ingen flervariabelanalys. Gärna tillrättalagda kurser med en hel del bortplockat jämfört med motsvarande civilingenjörs- eller naturvetarkurser. Lägg sen till att man garanterat stoppar in en fem poäng "piffa-upp-de-kunskaper-du-redan-borde-ha"-kurs och nallar lite poäng så blir det inte så imponerande mycket kvar. Sen undrar jag om didaktik- och metodikinstutitionerna helt kan hålla fingrarna borta, såna kurser kan man lite maskerat smyga in utan att det ser för illa ut på betygsutdraget.

/Hast

Allmän kurs om 10p algebra? Det lät stort. Ja, nu har jag inte läst till lärare, men jag anser nog att det räcker gott att ha läst motsvarande envar och lin alg som lärare 1-7. (lägg till kanske flervar för 1-9)