2009-12-09, 08:31
#13
Nu vet jag inte var ni bor eller var ni äter, men där jag ibland äter pizza är det färska råvaror och perfekt botten. Går väl egentligen inte att jämföra svensk mot italiensk pizza. I italien är man glada för lite annorlunda pålägg jämfört med vad man är van i Sverige. Mycket sardeller, lufttorkad skinka, ägg, oliver etc. Jag gillar både svensk och italiensk pizza.
Minns när jag var runt 12 år och var i Toscana. Vi skulle äta middag på en restaurang, och jag hade bestämt mig för att äta pizza. Dom hade en gigantisk vedeldad ugn som pizzorna gräddades i. Såg servitörerna komma ut med rykande och gudomliga pizzor till de andra gästerna, och det började vattnas rejält i munnen. Beställde en capricciosa för att få ett säkert kort, tänkte jag. I helvete heller. In kommer en pizza, visserligen en perfekt krispig botten, men med ett helt annat pålägg än vad jag var van vid från Sverige. Tomatsås och ost naturligtvis, men sen var det lufttorkad skinka, ägg, oliver, kronärtskocka och sardeller. Okej, tänkte jag. Jag får väl testa. Det var en fruktansvärd upplevelse! Kombinationerna var rent åt helvete ihop!
För två år sedan var jag på genomresa i Italien. Bestämde mig för att jag skulle göra upp med den där pizzan en gång för alla. Perfekt, restaurangen fanns fortfarande kvar. Jag kände dessutom igen en av servitörerna. Samma pizza beställdes in, men till skillnad från när jag liten så vattnades det inte i munnen den här gången. Istället var jag nervös för hur detta skulle sluta. Pizzan kommer in och såg ut som jag kom ihåg den. Jag skär upp en bit och för den till munnen. Känner dofterna från pizzan innan den åker in i munnen. Det både doftade och smakade ljuvligt. Kombinationerna funkade väldigt bra ihop! Vad hade hänt? Nä, ingenting. Jag hade bara blivit 15 år äldre.
Minns när jag var runt 12 år och var i Toscana. Vi skulle äta middag på en restaurang, och jag hade bestämt mig för att äta pizza. Dom hade en gigantisk vedeldad ugn som pizzorna gräddades i. Såg servitörerna komma ut med rykande och gudomliga pizzor till de andra gästerna, och det började vattnas rejält i munnen. Beställde en capricciosa för att få ett säkert kort, tänkte jag. I helvete heller. In kommer en pizza, visserligen en perfekt krispig botten, men med ett helt annat pålägg än vad jag var van vid från Sverige. Tomatsås och ost naturligtvis, men sen var det lufttorkad skinka, ägg, oliver, kronärtskocka och sardeller. Okej, tänkte jag. Jag får väl testa. Det var en fruktansvärd upplevelse! Kombinationerna var rent åt helvete ihop!
För två år sedan var jag på genomresa i Italien. Bestämde mig för att jag skulle göra upp med den där pizzan en gång för alla. Perfekt, restaurangen fanns fortfarande kvar. Jag kände dessutom igen en av servitörerna. Samma pizza beställdes in, men till skillnad från när jag liten så vattnades det inte i munnen den här gången. Istället var jag nervös för hur detta skulle sluta. Pizzan kommer in och såg ut som jag kom ihåg den. Jag skär upp en bit och för den till munnen. Känner dofterna från pizzan innan den åker in i munnen. Det både doftade och smakade ljuvligt. Kombinationerna funkade väldigt bra ihop! Vad hade hänt? Nä, ingenting. Jag hade bara blivit 15 år äldre.
, är att de är väldigt oljiga.