Innan ordet seg fanns

Nej, men de kunde nog för trettio år sedan ha ställt sig mycket förvånade över användandet av seg i det samanhanget. Seg betydde, använt om personer, i min omgivning enbart uthållig, ihärdig, aldrig slö, trög, kraftlös, fortfarande i början av sjuttiotalet.

Ofta med partikel: segna ner, segna ihop. Hastigheten bestäms i första hand av g-kraften på orten och atoni på grund av svimning etc.

Detta segna uttalas ungefär {sä`ngna}. Livsmedel kan segna med uttal {se:gna}.

— Torsken skall bara sjuda, får den koka så segnar den.
— Biff som steks för länge, den segnar.

En seg person är en ihärdig och uthållig person, som sagt.