Svenska språket, saknar ord?

Tyvärr tror jag att många importerade ord ha införts, inte för att det "fattades" i svenskan, utan helt enkelt för att de nyare orden ansågs "finare" och mer sofistikerade. För min del är jag väldig förtjust i svenska språket: "de gäckas", "ehuru". Jag uppfattar en människa som använder svenska på ett korrekt och ordrikt sätt, som betydligt mer bildad och belevad, än en person som blanda in engelska; på ett olämpligt sätt. Jag har inget emot låneord; men jag känner förakt när blandningen sker på ett slarvigt och okänsligt sätt.

Ja, den vanligaste anledningen till att man väljer ett ord från ett annat språk än sitt modersmål är prestige, inte behov.

Det är något för den famösa IT-branschen att fundera över. Det samma gäller affärsindustrin och dess konsulter (med sina outsourcing, benchmarking, portfolio..etc) också.

Tråkigt nog anses man som en idiot ifall man envisas med att försvenska alla uttryck, så det är nog ingenting som kommer förändras över en natt.

Jag pekade ut hela branschen, inte någon enskild. Dock har alla banbrytare till att börja med fått utstå lite spott och spe, så på dem bara.

Men eftersom IT-branschen är ny så är väl även orden nya?
Svenskan har i så fall lika stora förutsättningar att skapa ord som passar i sammanhanget. Istället har vi bara lånat dem rakt av från engelskan.

Har alltid fått höra att engelskan är ett språk med väldigt många ord, således också fler än svenskan. Vad jag har förstått så finns det väldigt många fler synonymer med laddningar i engelskan, där svenskan bara har ett ord som objektivt beskriver något, kan engelskan ha ord som ger uttryck för subjektiviteter. Men sen har jag inte heller någon källa på det, och visst kan jag ha fått det om bakfoten och så, men känns det inte som att engelskan borde vara ett större språk, med tanke på hur många fler som talar det, jämfört med svenskan?

Men för att vara ontopic (låneord!), så håller jag med Mansig om att det till stor del kan kännas som att vi använder överdrivet många låneord, när svenskan gott och väl räcker till för att beskriva sakerna i fråga. Personligen blir jag så jävla less på alla försök att piffa till ord, tillexempel använder arbetsförmedlingen sig av inhyrda s.k. Jobbcoacher, som egentligen inte är något annat än yrkeshandledare. Ett annat ord som, enligt mig, är extremt fjantigt är "jobready" som används av en del socialarbetare, innebörden lämnar jag åt er att lista ut.

Edit: Märkte att jag nog uttryckte mig lite luddigt, menade såklart inte att svenskan inte innehåller ord som ger uttryck för subjektiviteter, bara att engelskan innehåller fler.

Det är väl det att många ungdomar (samt vissa vuxna med) anser att svenskan är lite "fult" och har börjat ersätta vissa ord till engelska.
Avsaknad av ord anser jag nog inte svenskan har.

De flesta språkvetare skulle säga att frågan inte går att ge ett meningsfullt svar. Från vad jag förstår så är det aktiva ordförrådet hos de flesta språkbrukare ungefär lika stort, oavsett språk. Sen finns det många ord som bara används av en viss grupp. Är dessa ord del av det svenska språket? Och vad ska vi tro om dialektord, som bara används i en viss del av landet? (Om dessa ord är så okända att de inte är en del av svenska språket kan vi fråga oss, som Mikael Parkvall gör, vilket språk de då är en del av. Nåt språk måste det ju vara, och om det inte är svenska, gör det då att en dialekt måste betraktas som ett eget språk bara för att det har några ovanliga ord?)

Sen finns det ju en skillnad mellan svenskan och engelskan i det att när svenskan sätter samman nya ord så skrivs de ihop och blir därmed nya ord. I engelskan skrivs de oftast isär. Gör det att alla svenska sammansättningar är egna ord?

Det kan nog vara så att ett visst språk har flera etablerade uttryck för en viss idé eller ett visst ting medan andra språk bara har ett eller inga alls. Ofta när jag är i England känner jag en lust att citera Yrrols "Så kan man ju göra, men det är inte rätt". Men engelskan har inget omedelbart uttryck med samma stilvärde för att uttrycka samma idé, i alla fall inte vad jag kommer på. (Att bara säga "Well, you could do that way, but it ain't right" förmedlar inte samma konnotationer som på svenska...) Är svenskan därmed mer uttrycksfull? Förmodligen inte. Men eftersom vi oftast uttrycker oss på svenska blir vi oftare varse vad vi skulle kunna säga på engelska men inte på svenska. När vi uttrycker oss på engelska blir vi på samma sätt varse vad man kan säga på svenska men inte på engelska. Att jag har bott flera år i England har lärt mig många engelska uttryck men det har inte fått mig att tro att engelskan är ett mer uttrycksfullt språk än svenskan - snarare tvärtom.

Minns att jag en gång beklagade mig över svenska språkets avsaknad av synonymrikedom.
Som svar fick jag att det bara var jag som inte hade tillräckligt med kunskap.
Och så var det ju. Sedan dess har jag försökt lära mig ett nytt ord om dagen.
En annan sak som hade varit trevligt är ju naturligtvis om alla andra också förstår vad fan det är man säger.
Kan lätt bli att man lär sig en hel hög med ord som är alltför fackspråkliga.

Sen har jag ju givetvis mycket gratis eftersom att jag studerar.
Läser man 2000 sidor i veckan så kommer man att utöka sitt ordförråd vare sig man vill eller inte.
I skolan fick vi lära oss att svenskan inte är lika ordrikt och fyllt med synonymer som engelskan? Sant eller falskt?

Håller med.


Mer här: http://www.faktoider.nu/polyglott.html

Jag tror inte att dom söker sig till engelskan. Många ord når inte barn i sin svenska version i lika stor utsträckning. Man har helt enkelt inte lagt energi på att placera ett motsvarande svenskt ord i sammanhanget. Jag har funderat på om det är likadant i till exempel Tyskland där dom dubbar och översätter mycket av filmer och spel. Jag har dock inte kollat upp det, någon som bott i Tyskland och känner till hur det är där?