Vad är det för fel på denna mening?

Min lärare sa att meningen "Jag ogillar att Peter dricker öl" är mångtydig.
Hur skulle man kunna skriva om denna mening så att den blir tydligare?

Jag kan då inte se någon tvetydighet i den meningen.
Å andra sidan är jag bara en enkel lekman...

var tydligare med vilken sort nä jag vet faktiskt inte

Jag tycker det låter bra...

Kan hon mena att du är tvetydig gällande om det är just öl du inte vill att han ska dricka?

Jag tycker för övrigt inte heller att meningen är mångtydig.

Kan det inte vara så att din lärare har fel?

Det jag kan komma på är att man inte kan avgöra om det rör sig om en vana eller ej; det går alltså inte att säga säkert om meningen betyder att den talande tycker att Peter alltid borde avstå från att dricka öl eller att han bara borde göra det just nu. Sedan kan man ju även laborera med olika (tänkta) betoningar: Jag ogillar att Peter dricker öl (men andra gör det inte), Jag ogillar att Peter dricker öl (men inte att andra gör det) etc. istället för "grundbetoningen" där man inte lägger särskild emfas på något ord.

Jag (som också är lekman) antar att läraren menar att man antingen ogillar det faktum att just Peter dricker öl, eller att man ogillar att Peter dricker just drycken öl. Nu vet jag inte hur mycket ni får ändra i meningen, men ett alternativ är ju att sätta in ett just, på detta sätt:
Jag ogillar att just Peter dricker öl.
Eller:
Jag ogillar att Peter dricker just öl.

Vilken är din entydiga avsikt med meningen i fråga?

Det här verkar vara en återstart på en tråd som påbörjades igår, men där roten klipptes av inom ändringstimmen.
Ref: https://www.flashback.org/showthread.php?t=1065964

Vill man skärpa semantiken kring öldrickandet så kan man säga:

— Jag ogillar att Peter dricker öl så ofta, så mycket, så starkt öl och att han gynnar ett danskt bryggeriföretag.

Mångtydigheten dras åt en aning, men kanske är det mest störande om Peter dricker öl före klockan 12:00 på dagen och att han dricker öl ur aluminiumburkar som han kastar i terrängen.

Som sagts på andra ställen, språk är i praktiken aldrig entydigt. Skulle namnet Peter vara entydigt så får man snällt ange medborgarskap och personnummer och då kan det bli brott mot integriteten. I varje fall ger försök till entydighet så klumpiga texter att ingen orkar ta sig igenom.

Lagar är skrivna för att vara entydiga. Ändå behövs det anvisningar, advokater och prejudikat för att uttyda lagen i förhållande till en faktisk händelse.

Ibland har jag dragit följande exempel: I en familj kommer fyra personer hem från jobb och skola. Alla fyra har under dagen köpt en bok.

1. Mamma är förläggare och har köpt rättigheterna till att ge ut en skriven bok i översättning.
2. Pappa är trädgårdsintresserad och har köpt en blodbok i plantskolan.
3. Dottern i huset har köpt en bok tryckt på papper.
4. Sonen i huset har köpt en e-bok på nätet.

Nej, men avsikten är oftast entydig. För så vitt det inte gäller politik.

I praktiken, d.v.s. det givna sammanhanget, är det oftast betydligt entydigare [ja, det kan kompareras] än i teorin, d.v.s. en forumdiskussion kring en lösryckt mening.