2009-11-30, 20:08
#1
med underrubriken: mål, ambitioner och strategi!
Småfågelmatning blir lätt något av en livsstil - en del sitter och spanar med kikaren och krysslistan i famnen och spanar ut över mixen av alla möjliga och omöjliga typer av foder, andra inriktar sig på att sno åt sig en så stor andel av fåglarna som möjligt (tidig start, senast i mitten av september ska de första talgbollarna ut!), en tredje grupp hyser moderskänslor och tror sig rädda de frusna små krakarna med den extra feta nötmixen. Ytterligare en, i mina ögon svårförstådd, grupp är de ambitionslösa personer som bara hänger en talgboll i äppelträdet och sedan nöjer sig med det.
Flytt, jobb och föräldraskap har fördröjt säsongsöppningen något men i helgen var det dags att äntligen ta upp kampen med tanten på andra sidan radhuslängan och hennes patetiska fröautomat. En fröautomat laddades med solrosfrön, en nätpåse med "extra energirika nötter" och en talgboll modell större riggades i trädet utanför köksfönstret. Succé direkt såklart, talgoxe, blåmes, en jätteflock med pilfink, någon enstaka gråsparv och kvarterets lilla kaxiga rödhake kom på besök redan första dagen. Kråka och skata var också på en snabb visit och norpade åt sig lite av överflödet. En koltrast satt och kikade lite avundsjukt på de andra flygfäna - ett fat med äppelbitar kanske kan fungera och enligt ornitologtöntarna på www.sofnet.org gillar koltrasten också vindruvor och havregryn - kommer provas till helgen.
Mindre välkomna är grannskapets kattjävlar, några sorts gröna slemkristaller vid namn "Get off" ligger nu strategiskt utplacerade. Två fullträffar med vatten på de ivrigaste fågeljägarna satte nivån i kampen. I kattfrågan får jag dock gå försiktigt fram - med en häck som på intet sätt skyddar mot insyn och nyinflyttad i området så får paintballbössan ligga i förrådet en tid till.
Någon annan som finner nöje i att mata småfåglar? Några roliga observationer redan så här tidigt på säsongen?
Småfågelmatning blir lätt något av en livsstil - en del sitter och spanar med kikaren och krysslistan i famnen och spanar ut över mixen av alla möjliga och omöjliga typer av foder, andra inriktar sig på att sno åt sig en så stor andel av fåglarna som möjligt (tidig start, senast i mitten av september ska de första talgbollarna ut!), en tredje grupp hyser moderskänslor och tror sig rädda de frusna små krakarna med den extra feta nötmixen. Ytterligare en, i mina ögon svårförstådd, grupp är de ambitionslösa personer som bara hänger en talgboll i äppelträdet och sedan nöjer sig med det.
Flytt, jobb och föräldraskap har fördröjt säsongsöppningen något men i helgen var det dags att äntligen ta upp kampen med tanten på andra sidan radhuslängan och hennes patetiska fröautomat. En fröautomat laddades med solrosfrön, en nätpåse med "extra energirika nötter" och en talgboll modell större riggades i trädet utanför köksfönstret. Succé direkt såklart, talgoxe, blåmes, en jätteflock med pilfink, någon enstaka gråsparv och kvarterets lilla kaxiga rödhake kom på besök redan första dagen. Kråka och skata var också på en snabb visit och norpade åt sig lite av överflödet. En koltrast satt och kikade lite avundsjukt på de andra flygfäna - ett fat med äppelbitar kanske kan fungera och enligt ornitologtöntarna på www.sofnet.org gillar koltrasten också vindruvor och havregryn - kommer provas till helgen.
Mindre välkomna är grannskapets kattjävlar, några sorts gröna slemkristaller vid namn "Get off" ligger nu strategiskt utplacerade. Två fullträffar med vatten på de ivrigaste fågeljägarna satte nivån i kampen. I kattfrågan får jag dock gå försiktigt fram - med en häck som på intet sätt skyddar mot insyn och nyinflyttad i området så får paintballbössan ligga i förrådet en tid till.
Någon annan som finner nöje i att mata småfåglar? Några roliga observationer redan så här tidigt på säsongen?