Citat:
Ursprungligen postat av
Marsson
450 000 är ju självklart en överdrift men någonstans över 300 000 ryska förluster blev det allt.
Då det sattes in närmare en miljon ryska trupper under kriget är det ju inte 90 %, nu stred ju säkerligen inte alla dessa men ja håller med om att någon bör kollat över den artikeln något bättre.
1. Den ryska källan ISBN 1-85367-280-7 anger ~125.000 döda/saknade, ~190.000 sårade/brända/trauma-tryckskadade. Det är nog korrekta siffror, men inte kompatibla med det sätt som vi räknar förluster men står ju något bättre i relation till krigsverkan än sättet som vi räknar förluster på.
2. Adderar man sedan skador mer relevanta för vinterkriget, dvs. köldskador, sjukdom, bristsjukdomar, infektion mm. Så skulle nog siffrorna bli högre även om just vissa vanliga infektionssjukdomar nog var underrepresenterade i vinterkriget beroende på att bakterierna behöver mer än +10C för att frodas och kring +20C för att ha mycket goda förutsättningar. Normalt för den tiden så står döda/saknade i relation med sårade i relationen 1:3 (+/-0.5), något som inte ens de Finska siffrorna verkar göra även om det skulle kunna vara som så att graden av saknade kan vara något högre än normalt, av enkel förståeliga anledningar.
3. Så efter att ha normaliserat siffrorna så kan man vara av uppfattningen att Finnarna nog hade en något högre deserteringsfaktor än vad de vill medge, kanske inte helt oväntat då kriget var exceptionellt brutalt i förhållande till tex. västfronterna i ww2 samt att det nog fanns en del övergångar i övrigt. Tittar man de Sovjetiska siffrorna så torde de haft en skadelista på minst 100.000 individer till sett till normaliseringen. Dessa skador var dock inte förorsakade av vapenverkan utan av just köld, sjukdom, svält, bristsjukdomar, olyckor osv. osv.
4. I övrigt verkar det som att akademikerna (utan militär kompetens) verkar ha börjat husera i historiebeskrivningarna. Tex.
http://hbl.fi/nyheter/2013-09-05/495...-om-mannerheim vilken förstås har något obskyrt syfte med sina skrifter. Med hänsyn till möjligheten att vederbörande har missciterats totalt av journalisten som skrev artikeln så kan man direkt ur artikeln dra slutsatserna:
a. Att människan inte förstår grunderna i hur organisationer och politiker fungerar.
b. Det finns ingen verklighetsförankring bakom beskrivningen om striderna kring Vammelsuu-Siiranmäki-Tienhaara-Ihantala. Utan snarare är det något som klippts och klistrats från annat dravel avseende ww2, nämligen operation barbarossa, där Mannerheim fått ta Stalins plats. I verkligheten genomförde försvararna en mycket god fördröjningsstrid och led väldigt låga förluster ~10% döda/saknade.
c. Det verkar underligt att Mannerheim skulle ha blivit rånad i Stockholm samt att denne under alla efterföljande år skulle ha underlåtit att påpeka saken.
d. Brännandet av handlingar är förstås reglementerat rituellt men man kan ju tänka sig att saken har något att göra med operation polarrävsvans, operation silverfusk eller helt enkelt handlar om olika underättelsespel. Givetvis omfattar sådana dokumentbränningar även dokument om framtida scenarior som inte kommer att fulländas.
e. 'historikern' har också fel om Åland och verkar där inte ens ha läst historien om FN och borde nog gå tillbaka till grundskolans historieskrivning. Avtalen om Åland är bara giltiga så länge de är vidimerade av just Finland, Sovjet och Sverige. Sovjet och Finland kan alltså förhandla om saken, att Åland var pantat till Sverige var förstås beklämmande men ett Sovjetiskt problem, ifall de skulle framställt sådana krav eller gått med på en sådan 'Finsk eftergift' (1944).
f. Att Mannerheims rädsla för kidnappningar inte var överdriven kan nog alla förstå, men det var nog inte Sovjet som Mannerheim oroade sig för utan helt enkelt lokala processer från de röda. Stalin och Mannerheim kom under omständigheterna väldigt väl överens, däremot verkar väldigt många Finska officerare ha tagit tjänst i USA efter ww2 pga. just att de röda politikerna inte gillade deras närvaro i Finland.
g. Sedan på slutet har de lyckats få in Wallenbergs i historien också. Man kan förundras över hur man kan ha hittat på något liknande.