• 1
  • 2
2009-11-25, 01:52
  #1
Medlem
Pawlees avatar
En liten text jag skrev tidigare ikväll... vore trevligt med lite kritik eller bara diskussion kring idén som jag försöker visa i texten. Idén om att vi är en del av allt är förstås inte min egen.. Tidigaste jag känner till med dessa tankar är herakleitos. Så tanken är inte att säga något nytt.. men kanske från en ny vinkel.. hoppas jag.

Hoppas att jag, om något, i alla fall kunde bjuda på lite trevlig läsning

"
Vem?

Hos en stjärna tusentals ljusår från våran sol, sker en reaktion som slutar med att lite ljus sticker ut i rymden. Tusentals år senare ser du ljuset och under en kort stund hamnar ditt fokus på stjärnan.

Och om du har tid över, kanske frågar du dig själv 'vem är jag i denna stora rymd'.

Du tycks befinna dig inuti ditt huvud.. det verkar som en central utgångspunkt för dig. Vad finns då där inne? En massa celler och synapser. Varje enskild cell som är separerad från mängden skulle inte definiera dig. Så är du mängden av dessa celler?

Det som håller ihop dessa celler i en mängd är synapserna. Men det i sig är ju ingenting. Det som gör att något sker där uppe är kommunikationen mellan dina nervceller. Kommunikationen sker med signaler som skickas via synapserna. Tusentals signaler. Vågor av signaler. Så kanske är du signalernas storslagna samspel?

Men var började signalerna? Ibland rör du saker, ibland ser du saker. Och sedan reflekteras det i dina tankar. Signalen började inte i huvudet. Signaler i alla möjliga former finns överallt omkring dig.

Så om notationen om att du är signalernas samspel finns.

Låt oss då se vem du är.

Signalerna behöver inte, men kanske kan, börja i ditt huvud. Om fallet är som så att ”du” har plockat upp signalen från din omgivning. Och om du är signalen. Är inte omgivningen då en utökad arm av dig? Så kanske är du din omgivning?

Ljuset från stjärnan har rest väldigt långt och är väldigt gammalt. Men ändå är det signaler som du plockar upp. Då sträcker du dig plötsligt över tid. Hur gammal är du då? Och om vi ska tänka tillbaka på stjärnan så började ju inte resan där. Och inte heller kedjan av signaler. Vetenskapen tycker att det började ca 13,7 miljarder år sedan. Men vem vet hur det började och vad som finns på andra sidan början.

Så vem är du? Eller vem är Vi?

Vi har ett samspel av signaler i huvudet som tycks skapa ett medvetande. Som inte är begränsad till huvudet. Som istället verkar vara en del av något större.
En del av universums orkester av signaler. En del av dess samspel av signaler. Dess medvetenhet. Gud?

"
Citera
2009-11-26, 06:16
  #2
Medlem
Om jag utgår från denna tankegång...

Nog rätt svårt att ta reda på vilka vi är innan vi nått upplysning...

Hur vet jag när jag har fått kontroll över mitt riktiga jag(GUD) och vad behövs göras för att lyckas?
Måste jag döda egot för att leva i nuet eller räcker det om jag kontrollerar det? Hur gör jag detta och när vet jag när jag gjort det? Är det först då jag kan leva i nuet?
Att uppnå total meditation är väl att leva exakt i nuet och för att leva exakt i nuet måste man kunna har förmågan leva i även 4-dimensionen eftersom det är först då man får komplett tiduppfattning?Hur gör man för att skaffa förmåga till att se höra och känna universium i 4D?

Tacksam för långa bra svar!

Citera
2009-11-26, 08:41
  #3
Bannlyst
Intressant text.
Dock tror jag inte att vi är något kollektivt medvetande, tror att gemene person endast är berättigad till ett medvetande, deras egna.
Citera
2009-11-26, 15:35
  #4
Medlem
Pawlees avatar
Citat:
Hur vet jag när jag har fått kontroll över mitt riktiga jag(GUD) och vad behövs göras för att lyckas?
Måste jag döda egot för att leva i nuet eller räcker det om jag kontrollerar det? Hur gör jag detta och när vet jag när jag gjort det? Är det först då jag kan leva i nuet?
Att uppnå total meditation är väl att leva exakt i nuet och för att leva exakt i nuet måste man kunna har förmågan leva i även 4-dimensionen eftersom det är först då man får komplett tiduppfattning?Hur gör man för att skaffa förmåga till att se höra och känna universium i 4D?

Du lever redan i nuet. Det gör vi alla. Ingenting behövs men det är just det som behövs haha. Att bara leva handlar inte om att ta kontroll över något nytt som finns i dig. Det finns redan i dig. Egentligen vill jag säga att det inte handlar om något överhuvudtaget. Det låter som att du har tänkt för mycket på att det ska finnas en väg dit. Och att fantisera eller tänka om en väg dit så har du satt vägen i vägen... var själv på samma bana förut :P Släpp tankar om upplysning lika mycket som du släpper tankarna om din personlighet. I slutändan är hela personligheten bara din fantasi. Något vi själva har kokat ihop. När du väl börjar känna det så går det inte att missa... Du vet helt enkelt. Sen förlorar du det och det är en berg- och dalbana fram och tillbaka
Det bästa mina funderingar hittills har lett mig till är att man måste helt enkelt börja acceptera. Acceptera små saker runt omkring dig, acceptera var du är. Släpp tankarna om att det finnt något annat. Acceptera det som finns och det kan leda dig till att slåss mindre med dig själv om vad som är. Det som är det är helt enkelt


Citat:
Intressant text.
Dock tror jag inte att vi är något kollektivt medvetande, tror att gemene person endast är berättigad till ett medvetande, deras egna.

Jag håller med dig. Så långt min perception kan se så verkar jag ha ett medvetande hos mig. Men det jag ville få fram är nog mer åt hållet att du är en del av den stora medvetenheten. Mer som en förlängning av den. En gren.
Orden jag använder är väl nästan medvetenheten = universum = allt.

Och att det finns ett stort "medvetande" är bara något som KAN vara möjligt. Inte ens jag själv ser det som fakta. För i slutändan, vad vet jag? :P Men det verkar som att det är möjligt. Ett medvetande som är så stort eller oändligt är nog en intelligens vi inte ens kan tänka oss... Galaxerna lär ju inte direkt "tänka" i våra banor. Eller ens tänka. Bara vara och uppleva. Precis som vi bör. Om vi nu ser oss själva som en förlängning eller en del av universum så är vi medvetenhet som ser sig själv. Som upplever sig själv. Kanske vi finns för någon större undrade vad han är :P

Hoppas jag inte har skrivit en massa motsägelser nu...
Citera
2009-11-27, 19:33
  #5
Medlem
Herrtrosas avatar
Intressant läsning...

"När två passagerarplan den 11 september 2001 kraschade in i World Trade Center var det en händelse som gav genljud över hela världen. Överallt berördes människor av den fruktansvärda terrorhandlingen. Många kände chock, ilska och avsmak. Det visar sig nu att dessa kollektiva känslor kunde registreras av forskarna. Små slumpgeneratorer, som fanns placerade runt om i världen, började plötsligt ge utslag den 11 september. Resultaten tyder på att det finns ett globalt händelsefält som vi alla har del i via våra tankar. Kanske är vi mentalt sammankopplade med varandra på ett sätt som hittills har varit okänt för vetenskapen.

Mätresultaten från den 11 september är det senaste resultatet från den forskning om tankens kraft som har pågått i 25 år vid Princeton University i USA. Här har en forskargrupp som kallas PEAR (Princeton Engineering Anomailes Research) och leds av professor Robert G Jahn, gjort ett stort antal experiment och mätningar. Resultatet pekar mycket klart på att människor kan påverka maskiner med hjälp av endast tankar.

I ett försök har man till exempel en dator som är programmerad att slumpmässigt växla mellan två bilder – det kan vara en söt baby eller ett frånstötande krigsscenario. Man mäter sedan om en försöksperson via sina tankar kan få datorn att visa babyn oftare än krigsbilderna. Det har visat sig att det är många som kan det. Forskargruppen har dessutom påvisat att några försökspersoner kunde påverka datorn även om de inte befann sig i dess omedelbara närhet. En del har från ett avstånd på flera hundra kilometer ändå kunnat utöva ett inflytande på datorns val. Resultaten pekar
på att försökspersonernas förmåga att påverka datorn är beroende av intensiteten i känslorna. Således är människor som är förälskade bättre än andra på att påverka elektroniska apparater.


Medvetande i rörelse

Resultaten av försöken fick en av forskarna vid Princeton, professor Roger D Nelson att resonera på följande sätt: om en människas känslor räcker för att påverka en dator på långt håll, hur skulle då resultatet bli om flera tusen eller kanske miljoner människor kände eller tänkte samma sak samtidigt? Kanske kan många människors känslor tillsammans skapa ett globalt medvetandefält, som man kan mäta vetenskapligt.

För att kunna undersöka saken bildade professor Nelson för några år sedan sin egen forskargrupp, som placerat ut 54 mätinstrument i olika delar av världen. Apparaterna, som kallas för ”ägg”, även om de inte ser ut som sådana, är alla kopplade direkt till Princeton via Internet. Äggen är mycket
enkla maskiner som producerar slumpmässiga rader med siffrorna 0 och 1. När
maskinerna fungerar normalt fördelas nollorna och ettorna inom statistiska sannolikheter, men om de påverkas av en kraft utifrån kan man i sifferföljderna konstatera svängningar som avviker från det normala mönstret. Dessa kan ritas in i en kurva. I regel håller sig kurvan inom ett fast intervall, men om äggen börjar uppföra sig onormalt ger det utslag uppåt och nedåt.

Problemet är att teorin är svår att testa om det inte sker en stor internationell händelse som får många världen över att reagera på samma känslomässiga sätt, samtidigt. Tisdagen den 11 september 2001 inträffade
just en sådan händelse.


Liv och död ger utslag

Precis 8.45 på morgonen New Yorktid kraschade det första Boeing 737-planet in i det ena tornet, och 18 minuter senare träffades det andra tornet. En stund senare hade båda tornen rasat. Medan katastrofen utspelades skickade professor Nelsons globala nätverk med mätapparater data som aldrig
förr hem till Princeton. När forskarna sedan analyserade informationen visade det sig att samtliga ägg hade påverkats av något just vid den tidpunkt då katastrofen inträffade. Utslagen blev kraftigare under den 11 september och
de närmast följande dagarna, efterhand som människor hörde om terrorangreppen och omfattningen av dem gick upp för dem. Utslagen i samband med den 11 september är något av det mest markanta som hittills
har registrerats. Forskarna på Princeton har dock även tidigare konstaterat utslag, bland annat i samband med NATO-bombningarna i Jugoslavien 1999 och när John F Kennedy Jr omkom vid en flygolycka, även det under 1999. Den sistnämnda kunde speciellt registreras i USA. Det verkar som om händelser som handlar om liv och död ger de största reaktionerna.


Att vi alla är sammanlänkade mentalt på ett okänt sätt kan verka överraskande, men faktum är att det finns flera exempel på något liknade i djurens värld. Till exempel lärde sig småfåglar i England på 1930-talet att picka hål på de flaskor som mjölkbuden ställde vid ytterdörren på hus. Kort därpå började fåglar på andra ställen i Europa uppvisa samma beteende. Fenomenet spred sig betydligt snabbare än vad som skulle varit möjligt
om fåglarna hade lärt sig det av varandra. Kanske blev denna färdighet känd via ett gemensamt ”djurmedvetande”, och kanske har människor något motsvarande. Visar det sig att det finns ett kollektivt medvetandefält
kan det betyda att vi måste fundera på vilket sätt vi människor uppfattar oss själva och varandra. Kanske är vi i själva verket alla på samma våglängd – bokstavligt talat".

___

Blev rätt långt, kopierade texten, klistrade in och hoppas att jag lyckades dela upp det någorlunda i alla fall. Hur som helst - skulle det ligga någon som helst sanning i det här så bör det väl innebära att vi är ett med varandra. Jag är du, du är jag och vi alla är Gud

Finns intresse så slänger jag gärna upp hela pdf-filen till artikeln så ni får möjligheten att läsa artikeln i sin helhet. Detta var något förkortat.
Citera
2009-11-29, 13:29
  #6
Medlem
TheSpacePopes avatar
Jag läser gärna hela den artikeln .
Citera
2009-11-29, 18:53
  #7
Medlem
winterstorm2s avatar
har du källa på detta mr.Herrtrosa?

annars så gillar jag din tanke gång pawlee, håller med om den på ett filosofiskt plan, man är det man tänker på
Citera
2009-11-29, 23:11
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Pawlee
Du lever redan i nuet. Det gör vi alla. Ingenting behövs men det är just det som behövs haha. Att bara leva handlar inte om att ta kontroll över något nytt som finns i dig. Det finns redan i dig. Egentligen vill jag säga att det inte handlar om något överhuvudtaget. Det låter som att du har tänkt för mycket på att det ska finnas en väg dit. Och att fantisera eller tänka om en väg dit så har du satt vägen i vägen... var själv på samma bana förut :P Släpp tankar om upplysning lika mycket som du släpper tankarna om din personlighet. I slutändan är hela personligheten bara din fantasi. Något vi själva har kokat ihop. När du väl börjar känna det så går det inte att missa... Du vet helt enkelt. Sen förlorar du det och det är en berg- och dalbana fram och tillbaka
Det bästa mina funderingar hittills har lett mig till är att man måste helt enkelt börja acceptera. Acceptera små saker runt omkring dig, acceptera var du är. Släpp tankarna om att det finnt något annat. Acceptera det som finns och det kan leda dig till att slåss mindre med dig själv om vad som är. Det som är det är helt enkelt
Mjo.
Nä fan jag går inte omkring och väntar på att lyckas bli "upplyst" men finner det något intressant att läsa och forska om det.

Hursomhelst, Herrtrosa, släng upp resten av artikeln!
Citera
2009-11-30, 04:11
  #9
Medlem
Rutinerad-Ankas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Herrtrosa
Text


Finns ju många som tror på slumpen också.
Men jag tror självklart att det finns något som förbinder oss mentalt. Oftast känner
man utan att ens behöva känna en person särskilt väl, utan att ens personen
visar några känslor, genom energi'n att den är arg/ledsen/glad/rädd.
Djuren har ju också en sån förmåga att kunna läsa av när man är rädd eller osäker,
fast dem kanske bara är bättre på att märka av dem små tecknen.

Det finns så mycket märkligt i världen..
Citera
2009-11-30, 09:26
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Rutinerad-Anka
Finns ju många som tror på slumpen också.
Men jag tror självklart att det finns något som förbinder oss mentalt. Oftast känner
man utan att ens behöva känna en person särskilt väl, utan att ens personen
visar några känslor, genom energi'n att den är arg/ledsen/glad/rädd.
Djuren har ju också en sån förmåga att kunna läsa av när man är rädd eller osäker,
fast dem kanske bara är bättre på att märka av dem små tecknen.

Det finns så mycket märkligt i världen..
Man kan tala om 'stämning' som fenomen, men man behöver egentligen inte gå längre än 'empati' som intersubjektiv process.
Citera
2009-11-30, 14:02
  #11
Medlem
TheSpacePopes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Rutinerad-Anka
Finns ju många som tror på slumpen också.
Men jag tror självklart att det finns något som förbinder oss mentalt. Oftast känner
man utan att ens behöva känna en person särskilt väl, utan att ens personen
visar några känslor, genom energi'n att den är arg/ledsen/glad/rädd.
Djuren har ju också en sån förmåga att kunna läsa av när man är rädd eller osäker,
fast dem kanske bara är bättre på att märka av dem små tecknen.

Det finns så mycket märkligt i världen..

Jo, men just det föreslår ju inte ens att vi är mentalt förbundna. Man kan ju se när en person mår genom att observera personen och hur han beter sig. Energin man utsöndrar ligger i hur man beter sig. Hur svårt är det t.ex. att se hur en hund mår? Människor är ofta lika lättlästa, inte alltid dock.
__________________
Senast redigerad av TheSpacePope 2009-11-30 kl. 14:16.
Citera
2009-12-05, 21:16
  #12
Medlem
Herrtrosas avatar
Hoppsan, glömde helt av den här tråden Här kommer artikeln: http://www.megaupload.com/?d=8MB8V48S
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in