Antidepressiva FAQ

Hej experter!
Käkat 15 mg SSRI i ca 1,5 år. Om jag känner att jag vill trappa ner nu i år hur hade ni gått till väga?
Käkat den för ångest och panikattacker. Var helt slutkörd. Blir sakta med säkert bättre

Svar: så långsamt som dina symptom tillåter dig. Är du väldigt känslig så ta det lugnt.
Var också beredd på att din sjukdom inte tillåter dig sluta.
Inget är gratis.

Är Saroten SSRI?

Ok, tack för ärligt svar. Det blir till att fortsätta respektera mitt tillstånd alltså. Fan vilken fight detta är, men det ska ordna upp sig.

Testa något naturligt johannesörtpreparat, jag upplever att det fungerar bra för att hålla "bluesen" borta. Se dock till att du tar minst 600mg totalt per dag, annars lär det tydligen vara utan effekt.

Jag har senaste 1-2 åren haft en negativ period i livet efter att min fru råkade ut för en allvarlig psykisk kris (som fortfarande delvis pågår, hon går i behandling/terapi och medicinering) men som givetvis drog med mig och relationen i släptåg, och tar nu sen ca 6 månader tillbaka johannesört 300mg morgon och kväll, totalt 600mg, och upplever att det har faktiskt styrt om min hjärna från negativ till neutral och "normalpositiv" igen.

Läste du ens första inlägget... Ja, det är det.



Min läkare påstod att Lamotrigin är stämningsstabiliserande, därav minskade min depression. Kan det stämma? Alltså att den verkar som antidepp.
Internet säger mig att den kan användas för bipolära eller borderline också.
Fick den insatt av bara ett skäl, krampanfall. Sen fick jag liksom en bonus på det.

Gjorde ej. Men nu gjorde jag och de stod under TCA och inte SSRI.
Jag fick border-medicin mot sömn. Det känns som att de slänger på en lite vad som helst.

Ja, det gör de verkligen.
Men vad man inte vet är att vissa läkemedel kan ha andra effekter än vad som står på tex Fass.

Det är hårt men du kommer ut starkare när du väl gör det.
System som kollapsar återbyggs till en starkare version eller återbygger sig inte alls.

Försök att lista ut din minsta EFFEKTIVA dos, dvs en dos du kan fungera med (jobba, umgås, äta, sova, etc) och bygg på med egen friskvård (meditation, bättre livssituation, motion etc.)

Och lär känna dig själv, ofta är de här ”sjukdomarna” ingen sjukdom alls utan brist på självkännedom.
Det kan lika väl vara stresskänslighet.
Att köra bil i två timmar kan isf vara en dags arbete...

Tack igen, under tiden som gått har jag läst mycket kring stress och har även träffat psykolog. Jag har i åratal maxat, allt från jobb till socialt och träning. Känns som jag levt 3 liv typ energimässigt. För varje år har jag bara lagt på mer och mer, vägrade acceptera varningssignaler, lyckades inte få stopp och har bedövat negativa känslor med mer fart och jakt på mer pengar/status, klättrat på karriärsstegen, aldrig kunnat säga nej. Bedövat med porr/sex/jobb/alkohol/träning/aktiviteter. Helt sjukt nu såhär i efterhand.

Jag har kommit underfund med att det bottnar i ett dåligt självförtroende och en press sedan barnsben att alltid prestera max och perfekt. Det går ju såklart inte hela livet så då har dåligt självförtroende infunnit sig. Även en känsla av att inte kunna bli inkluderad eller räcka till bara genom att vara vanlig. Känslor har jag aldrig lärt mig att hantera faktiskt. Och vanligt har aldrig räckt för mig. Jag tycker själv att jag rör mig åt rätt håll nu. Lär mig vad som behöver prioriteras i livet och att det är helt OK att inte prestera på topp hela tiden eller att inte vara med på allting.

Nu läser jag på och övar ACT, tycker det är mycket bättre än KBT som sjukvården kört i mitt fall iaf.

Blev ett långt inlägg, skönt att skriva av sig!
Mitt system hoppas jag få starkare, annars kan jag lika gärna kasta in handduken och det finns inte på kartan! Svarta avgrunden vet jag nu var den finns ☺
Haha, 2 timmar bilkörning, det har jag inte lyckats med ännu, men jag tränar på.

Skriv gärna om du har något tips på litteratur eller andra handfasta tips. Nu läser jag Eckhart Tolle (tips jag fick i NoFap-tråden). Suveränt. Må gott!

Edit: Jag inser nu att det är mitt gamla jag som stressar mig att få bort medicinen. Fara å färde alltså. Jag lyder ditt tips och tar det väldigt lugnt. Jag orkar ju för tusan inte ens med en vanlig dag ännu med jobb och vardagssysslor.

Beklagar verkligen din hårda resa men med det sagt, är jag som nämnt övertygad om att det kan göra en bättre version av dig själv.
Visst är det svårt att svälja ”stoltheten” gällande piller men man måste vara ödmjuk och känna sig själv! Det handlar om prioriteringar: vad är viktigt och vad är viktigare? Vad är irrelevant? Vad behöver du EGENTLIGEN?
I mitt personliga fall har jag valt en världsåskådning som är så saklig som möjligt, grundad på logik. Jag har lärt mig skilja på känslodrivna slutsatser och logiska...och går nästan uteslutande på logik.
Meditation har varit a och o i det hela, är fullkomligt 100% övertygad om att man inte kan vara lycklig eller vis på något sätt utan meditation. Så om jag ska rekommendera något så är det detta;

a) meditation
b) ordnat socialt liv
c) minsta möjliga dos
d) motion
e) sunda ät/sov-vanor
f) bromsa när stressen kommer

Gör du det är du mer än en god bit på väg tillbaka.

Jag mediterar 20 min morgon och 20 min kväll.

Super, tack för bra tips! Tar detta schema till mig!