2009-11-24, 10:15
#1
mja.. jag vet, aningen fattigt att skriva tripp/rusrapport på CB, men jag hade tänkt posta i "första gången du rökte"-tråden. Men jag hamnade i en storm av kreativitet och skiten vart för lång för att kännas värd att posta som bara ett tråd-svar
Inledning
Som en sann hashtomte minns jag inte när jag rökte första gången, men jag var runt 13-14 år och yrade runt bland pundare och andra allmänt katastrofala miljöer för min unga ålder ålder, nån gång då fick jag för mig att börja röka på
. Men jag tänkte dela med mig av ett annat riktigt bra minne, första gången jag rökte efter nått års uppehåll från mina fjortis rökar tider..
Uppvärming
Jag och några av mina närmaste vänner (som föresten var helt färska då) hade fått för oss att nu var det dags!
Det var en mörk vinter kväll och vi hade lyckats styra upp en 5a brunt, jag hade tillverkat en 50cl pet-flaska luftbong som jag stolt visade upp!
Jag satte mig framför datorn startade lite mysig 'weedmusik', där satt vi och taggade upp oss så mycket vi bara kunde medans musikens sköna flow vaggade oss tillrätta. Jag meckade därefter upp en ansenlig mängd, varefter vi gick ut för att ta oss till en förbestämd plats, en lite större park med lekplats.
Sessionen
På vägen dit är vi alla uppspelta, aningen nojiga men mestadels nyfikna. Vi anländer till lekplatsen, klättrar genast upp i den högsta delen av klätterställningen som finns där och sätter oss tillrätta i ett torn.
Nu var det dags att plocka fram bongen, alla börjar nu bli rätt noijiga och slänger snabba blickar åt alla håll "är de säkert att ingen ser oss här?" och "schhh så ingen hör oss", samtidigt som jag kan se att allas ögon, lixom mina, lyser av förväntan medans vi stirrar på bongen.
Jag tänder upp och drar ett djupt bloss och håller inne röken i några sekunder såsom jag minns att jag fått lära mig i mina tidiga tonår(haha) och passar sen vidare. De andra har läst på massor och jobbar febrilt för att få bra effekt, tvingar sig själva att dra halsbloss och där står vi alla och hostar i kör innanför jackorna, vi ville ju absolut inte väsnas av oss! Första koppen var nu slut, och alla känner sig osäkra på om vi verkligen känner någonting, vi bestämmer oss för att ladda en till.
Efter den andra koppen känner vi oss allihopen rätt påverkade. Vi börjar flumma iväg och lämnar klätterställningen för ligga och skratta i närliggande snöhögar, vid det här laget har vi nu helt glömt bort att vara nojiga. Jag kännde mig otrolig mysig och tillfreds med världen.
Jag minns att jag nån gång hann pausa i allt kaos av lycka och flumm, och tänka för en sekund att aldrig någonsin tidigare att jag upplevt ett så bra CB-rus, (misstänker att jag aldrig hann njuta då jag rökte som 13-14 åring, då jag antar att de mer handlade att vara kool) för att sen susa iväg i fantasin igen. Jag minns att min kropp kändes klassiskt CB-tung men samtidigt var jag lättare än någonsin, som jag varken senare eller tidigare upplevt på CB.
Vi är i extas och total eufori infinner sig samtidigt som man kan höra udda och lustiga kommentarer såsom "de känns som att jag har järnplattor i pannan" vilket leder till att vi slutligen kvider av skratt. Efter ett tag bestämmer vi oss för att ta oss tillbaka till mina föräldrars lägenhet igen för att koppla av, vi hinner på den korta sträckan hem få för oss någon med hund följer efter oss, men tillslut tar någon mod nog att vända sig om och kolla bara för att upptäcka att där går ingen.
Vandringen
Väl hemma i lägenheten infinner sig paniken i mig då jag inser att mina föräldrar bör vara hemma på max en timme och schasar ut allihopen, alla är inte jättesugna på att gå ut igen, men jag är bestämd. Vi traskar därför åter ut i vinternatten, och ger oss genom stan, mot en av de andras föräldrars lägenhet, där skulle vi får vara ifred då ingen var hemma där.
Denna promenad kändes som otroligt äventyr värt att ta med i Disney film och tycktes dessutom ta flera timmar att genomföra. Efter vad som uppfattas som kanske en halvtimmas vandring, men troligtvis inte var med än några minuter, möter vi dom första människorna, mörka hotfulla figurer som uppenbarligen har nå fuffens för sig! Vi ser dom komma emot oss på kanske 50-100 meters avstånd, och det var då vi insåg hur jävla brända vi verkligen var.. haha jaduu.. några noijade ur såpass att de ville vända och gå en annan väg, men vi stod på oss och gick tillslut förbi de människor vi mötte, (ett par som rastar hunden tror jag, haha..) ett helt grabb gäng på 5-6 personer totalt knäppt tysta, med blickarna låsta i marken.
Vi kommer efter vad som kändes som en evighet fram till polarens lägenhet där lugnet och euforin kom tillbaka igen, jag gick på toan och kollade mig själv i spegeln och jag kan se hur upprymd jag är, euforin hade lika gärna kunnat vara självlysande, jag kunde inte låta bli att brista ut i gapskratt. Sedan spenderade vi resten av natten i soffan och skrattade oss vältränade!
Avslut
Många år har gått sen dess och jag har rökt mig till fördärv och tillbaka sen dess, brukar för närvarande ingen CB av olika anledningar. (och inget annat heller för den delen)
Men detta är ett kärt minne som påminner mig om min förälskelse i sköna Miss Jane, och hur mycket jag värderar riktig vänskap. Jag kommer spara på det tills jag stryker med.
Upplevelsen ger jag 5/5
Godkväll höll jag på skriva, men fan klockan är 10.14, måste fixa lite sömn. Godmorrn!
ännu mer fan, nu är klockan 10.59..haha
Inledning
Som en sann hashtomte minns jag inte när jag rökte första gången, men jag var runt 13-14 år och yrade runt bland pundare och andra allmänt katastrofala miljöer för min unga ålder ålder, nån gång då fick jag för mig att börja röka på
. Men jag tänkte dela med mig av ett annat riktigt bra minne, första gången jag rökte efter nått års uppehåll från mina fjortis rökar tider..Uppvärming
Jag och några av mina närmaste vänner (som föresten var helt färska då) hade fått för oss att nu var det dags!
Det var en mörk vinter kväll och vi hade lyckats styra upp en 5a brunt, jag hade tillverkat en 50cl pet-flaska luftbong som jag stolt visade upp!
Jag satte mig framför datorn startade lite mysig 'weedmusik', där satt vi och taggade upp oss så mycket vi bara kunde medans musikens sköna flow vaggade oss tillrätta. Jag meckade därefter upp en ansenlig mängd, varefter vi gick ut för att ta oss till en förbestämd plats, en lite större park med lekplats.
Sessionen
På vägen dit är vi alla uppspelta, aningen nojiga men mestadels nyfikna. Vi anländer till lekplatsen, klättrar genast upp i den högsta delen av klätterställningen som finns där och sätter oss tillrätta i ett torn.
Nu var det dags att plocka fram bongen, alla börjar nu bli rätt noijiga och slänger snabba blickar åt alla håll "är de säkert att ingen ser oss här?" och "schhh så ingen hör oss", samtidigt som jag kan se att allas ögon, lixom mina, lyser av förväntan medans vi stirrar på bongen.
Jag tänder upp och drar ett djupt bloss och håller inne röken i några sekunder såsom jag minns att jag fått lära mig i mina tidiga tonår(haha) och passar sen vidare. De andra har läst på massor och jobbar febrilt för att få bra effekt, tvingar sig själva att dra halsbloss och där står vi alla och hostar i kör innanför jackorna, vi ville ju absolut inte väsnas av oss! Första koppen var nu slut, och alla känner sig osäkra på om vi verkligen känner någonting, vi bestämmer oss för att ladda en till.
Efter den andra koppen känner vi oss allihopen rätt påverkade. Vi börjar flumma iväg och lämnar klätterställningen för ligga och skratta i närliggande snöhögar, vid det här laget har vi nu helt glömt bort att vara nojiga. Jag kännde mig otrolig mysig och tillfreds med världen.
Jag minns att jag nån gång hann pausa i allt kaos av lycka och flumm, och tänka för en sekund att aldrig någonsin tidigare att jag upplevt ett så bra CB-rus, (misstänker att jag aldrig hann njuta då jag rökte som 13-14 åring, då jag antar att de mer handlade att vara kool) för att sen susa iväg i fantasin igen. Jag minns att min kropp kändes klassiskt CB-tung men samtidigt var jag lättare än någonsin, som jag varken senare eller tidigare upplevt på CB.
Vi är i extas och total eufori infinner sig samtidigt som man kan höra udda och lustiga kommentarer såsom "de känns som att jag har järnplattor i pannan" vilket leder till att vi slutligen kvider av skratt. Efter ett tag bestämmer vi oss för att ta oss tillbaka till mina föräldrars lägenhet igen för att koppla av, vi hinner på den korta sträckan hem få för oss någon med hund följer efter oss, men tillslut tar någon mod nog att vända sig om och kolla bara för att upptäcka att där går ingen.
Vandringen
Väl hemma i lägenheten infinner sig paniken i mig då jag inser att mina föräldrar bör vara hemma på max en timme och schasar ut allihopen, alla är inte jättesugna på att gå ut igen, men jag är bestämd. Vi traskar därför åter ut i vinternatten, och ger oss genom stan, mot en av de andras föräldrars lägenhet, där skulle vi får vara ifred då ingen var hemma där.
Denna promenad kändes som otroligt äventyr värt att ta med i Disney film och tycktes dessutom ta flera timmar att genomföra. Efter vad som uppfattas som kanske en halvtimmas vandring, men troligtvis inte var med än några minuter, möter vi dom första människorna, mörka hotfulla figurer som uppenbarligen har nå fuffens för sig! Vi ser dom komma emot oss på kanske 50-100 meters avstånd, och det var då vi insåg hur jävla brända vi verkligen var.. haha jaduu.. några noijade ur såpass att de ville vända och gå en annan väg, men vi stod på oss och gick tillslut förbi de människor vi mötte, (ett par som rastar hunden tror jag, haha..) ett helt grabb gäng på 5-6 personer totalt knäppt tysta, med blickarna låsta i marken.
Vi kommer efter vad som kändes som en evighet fram till polarens lägenhet där lugnet och euforin kom tillbaka igen, jag gick på toan och kollade mig själv i spegeln och jag kan se hur upprymd jag är, euforin hade lika gärna kunnat vara självlysande, jag kunde inte låta bli att brista ut i gapskratt. Sedan spenderade vi resten av natten i soffan och skrattade oss vältränade!
Avslut
Många år har gått sen dess och jag har rökt mig till fördärv och tillbaka sen dess, brukar för närvarande ingen CB av olika anledningar. (och inget annat heller för den delen)
Men detta är ett kärt minne som påminner mig om min förälskelse i sköna Miss Jane, och hur mycket jag värderar riktig vänskap. Jag kommer spara på det tills jag stryker med.
Upplevelsen ger jag 5/5
Godkväll höll jag på skriva, men fan klockan är 10.14, måste fixa lite sömn. Godmorrn!
ännu mer fan, nu är klockan 10.59..haha
__________________
Senast redigerad av VicetheDice 2009-11-24 kl. 10:59.
Senast redigerad av VicetheDice 2009-11-24 kl. 10:59.
